Förr i tiden hade journalisterna allehanda omskrivningar för att tala om att förövarna var utlänningar. När det handlade om en invandrare skrev man t.ex. att "förövaren var svensk medborgare". Om det var en finsk rom skrev man t.ex. "förövaren försvann i en vit Mercedes av äldre modell, försedd med dragkrok".
När polisen jagade en brottsling gick man förr ut med signalement och ibland även en fantombild, komponerad av en tecknare som haft olika vittnesutsagor som underlag. Det gjorde man när Haga-mannen jagades i Umeå och även vid ett liknande fall i Örebro.
Det gör man inte längre, t.ex. inte alls när det gällt senaste tidens våldtäkter. Man uppmanar i stället kvinnor i allmänna ordalag att vara försiktiga i största allmänhet när de vistas utomhus kvällstid.
Alla män kan nämligen vara sexförbrytare, allt enligt den gängse feministiska genusmodellen.
Klarspråk verkar svårt
För några år sedan när polisen i Uppsala jagade en misstänkt brottsling gick man ut i polisradion och sa att den man jagade var en "blåneger". Jävlar vilket liv det blev! Jag vet inte om poliserna som yttrade dett n-ord bestraffades.
Men alla som deltog i jakten visste ju precis hur den misstänkte såg ut.
Hur svårt kan det vara att prata klarspråk och säga att det gäng som gruppvåldtagit flera kvinnor var unga icke svensktalande afrikanska män i 20-årsåldern varav flera hade mörkt skägg. (Om det nu var det, vill säga.) Om det i stället var vita slätrakade män i kostym och slips som pratade felfri svenska så kunde man givetvis säga det.
I stället säger man ingenting. För kan man inte peka ut utlänningar, kan man givetvis inte heller pekat ut vanliga svennar. Jämlikt ska det vara.
Regeringen fegar - BRÅ får avgöra
Antalet polisanmälda sexualbrott har ökat de senare decennierna och de senaste fyra åren har de som utsatts för dessa brott ökat markant. Det vill justitieminister Morgan Johansson att Brottsförebyggande rådet (BRÅ) utreder. Men om myndigheten ska redovisa förövarnas härkomst eller inte vågar man inte prata klarspråk om. I stället får BRÅ avgöra det på egen hand.
En normalbegåvad svensk med folkskoleutbildning i botten anar nog att det kanske finns ett samband mellan sexbrotten och de senaste årens invandring, framför allt från länder utanför Europa.
Men med kännedom om BRÅ så skulle jag bli förvånad om man verkligen kommer att redovisa härkomst.
Förbjudet att plocka fram nationaliteten
På 1970-talet när Riksskatteverket (RSV) tog fram broschyren "Dags att deklarera" översatte man den till de vanligaste invandrarspråken. De olika språkutgåvorna skickades direktadresserade till de invandrare som talade respektive språk.
Det var lätt som en plätt för RSV, som hade uppgift om folks nationalitet i sina folkbokföringsregister. De afrikaner som kom från f.d. franska kolonier fick den franska versionen. De som kom från engelskspråkiga länder fick den engelska varianten, de med finskt medborgarskap fick givetvis den finska utgåvan av broschyren.
En del av de finländare som hade svenska som sitt språk blev givetvis förbannade. Då öppnade verket en möjlighet för de finska medborare som inte ville ha en finsk broschyr att säga ifrån. Alla hushåll fick ju dessutom den svenska varianten.
En del av de finländare som hade svenska som sitt språk blev givetvis förbannade. Då öppnade verket en möjlighet för de finska medborare som inte ville ha en finsk broschyr att säga ifrån. Alla hushåll fick ju dessutom den svenska varianten.
Men det här fick inte RSV hålla på med. Verket - och även andra aktörer - förbjöds att plocka fram folks nationalitet ur folkbokföringen. Anledningen sades vara att främmande länders underrättelsetjänster skulle också kunna göra det och få fram namn, adress m.m. på de som flytt därifrån. Om jag minns rätt var det Folkpartiet som låg bakom.
Att servicen till våra nya medborgarna försämrades struntade man högaktningsfullt i. I stället började RSV ge ut deklarationsbroschyren via Invandrartidningen (som man fick prenumerera på) och nyttjade deras adressregister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar