Luriga tiggerier, mejl och telefonsamtal

Nu för tiden möts jag dagligen av tiggare. Från början gav jag alltid en slant, men inte nu längre. "Det är som att mata duvor" sa min kompis G. Dessutom ska vi inte - enligt våra politiker-  ge pengar direkt till tiggarna utan i stället till organisationer som ger hjälp i deras hemländer.

Jag har aldrig blivit attackerad av tiggarna men störs av dem och tycker att ett förbud mot tiggeri borde övervägas.

Häromdan utsattes jag för ett annat tiggeri. Jag fick ett mejl från min f.d. arbetskompis M. Hon skrev  att hon satt fast i Kiev på grund av att hon blivit av med både pass och pengar. Ny resehandling hade hon fått via ambassaden men hon behövde omedelbart 13 000 kr för att kunna ta sig hem.

Jag kände till brevet. En annan kompis (både till M och mig) hade just fått ett likadant mejl. Jag visste dessutom via Facebook att M visserligen varit i Kiev, men nu var hemma. Det var alltså inte svårt att förstå att det var ett bluffmejl trots att det var formulerat på fullgod svenska.

Min svägerska berättade en liknande historia som en kompis till henne råkat ut för, fast då var det inte Ukraina och Kiev utan ett annat östland där problemet uppstått.

Då och då råkar jag, liksom många andra, även ut för telefonsamtal på dålig engelska där jag får veta att jag fått problem med min dator och måste därför lämna ut ett kontonummer. Sen har vi Afrikabreven där vi fått ett stort arv men behöver betala en liten summa för att få hem beloppet till Sverige.

Ytterligare en annan luring är mejlen i telefonen där jag utlovas en sprillans ny Samsungtelefon om jag svarar på några enkla frågor och betalar frakten för telefonen på ynka fem kronor.  Men då måste jag lämna mitt kreditkortsnummer.

För ett tjugotal år sedan fick jag en sen kväll ett speciellt tiggarsamtal. Det var L, en lekkamrat från tiden i Örebro på 1950-talet. Jag visste vem han var trots att vi inte haft kontakt sedan dess. Han var nu i Stockholm och hade blivit rånad och behövde akut 2 000 kr. Det jag däremot visste var att han hade problem med droger. Därför uppmanade jag honom att kontakta polisen och sa att jag inte var villig att träffa honom och ge honom pengar.

En tid senare hittades han död, flytande i Nybroviken. Sannolikt mördad. Skulle jag ha kunnat räddat honom? Knappast.