När jag slutade röka

Jag såg på teven i går ett program i fyran där man pratade om beroenden, bl.a. av nikotin. Martin Timell var med och berättade hur han fimpade cigaretterna och gick över till snus i stället. Det fick mig att tänka på när jag slutade röka.

Jag rökte under en tioårsperiod, från 18-årsåldern och framåt. Jag lyckades även få min flickvän (nuvarande hustru) att också börja röka - och detta trots att ingen i varken hennes eller min familj rökte. Jag var hänsynslös som rökare; blåste rök på min hostande mamma och förpestade luften hos mina svärföräldrar (som saknade askfat).

Jag var som mest uppe i drygt ett paket Camel med filter om dan. Dessutom rökte jag pipa, cigariller m.m. Jag rökte på jobbet och tog en cigg så fort telefonen ringde. Jag rökte på sammanträden. Jag rökte i bilen. Jag rökte överallt utom i sovrummet.

Våren 1978 var vi flera veckor i Venezuela. Där fanns korta, filterlösa cigaretter, typ "John Silver utan filter" som kostade ingenting. Jag rökte oavbrutet hela min vakna tid i fem veckor. När jag kom hem hade jag en envis hosta, som inte ville gå över.

Jag tvingades uppsöka läkare, i detta fall halsdoktor Richter på Riddargatan i Stockholm. Han tittade mig i halsen, var tyst en minut och sa sedan: "Det här ser inte bra ut". "Vaddådå?" undrade jag. "Det är förändringar i halsen", sa han dystert och la huvudet på sned. I min hjärna dök genast ordet CANCER upp med stora bokstäver.

"Jaha, vad gör jag nu då?" pep jag fram. "Håll upp med rökandet i två veckor och kom tillbaka så får vi ser hur det ser ut då?" svarade dr Richter. "Och om det inte ser bra ut då...?" undrade jag. "Ja, då blir det remiss till lungkliniken på Huddinge sjukhus - och det blir inte roligt för herr Thärnström".

Jag slutade röka tvärt. "Jag ska minsann visa doktorjäveln" tänkte jag. Jag hade inga som helst abstinensbesvär. Jag var motiverad till 110 % att hålla upp i två veckor för att lura doktorn. Samtidigt skrämde jag upp min fru som slutade tvärt dagen efter. Också utan besvär. Det är märkligt, vad man kan göra när man är tillräckligt motiverad.

När två veckor gått utan rök, gick jag till doktorn på Riddargatan. Jag njöt av min promenad i sakta mak där jag dröjde på varje steg och upptäckte saker jag inte sett förut, t.ex. hur vackra hus det finns på Östermalm. Nervös och med svettiga handflator slog jag mig ned i doktorns undersökningsstol. Han tittade länge i min hals och sa sedan: "Det här ser ju bra ut". "Hurra", tänkte jag. "Jag har lyckats lura doktorn!"

När jag gick hem tänkte jag: "Nu när jag lyckats hålla upp i två veckor... då finns det väl ingen anledning att börja röka igen?"

Sagt och gjort. Sedan dess har jag varit rökfri och inte dragit ett enda bloss (även om jag ibland sniffat på en cigarett för att känna den söta doften, med smak av fikon...). Jag vågar helt enkelt inte testa en cigg. "En gång rökare, alltid rökare" sägs det.