En helrökt kommunpolitiker

I min hemkommun Sollentuna finns en nedsliten skola - Eriksbergsskolan i Helenelund - som ska bort därför att den enligt politikerna ligger för nära motorvägen till Uppsala och drabbas av partiklar och annat miljövidrigt. Skoltomten sägs vara värd bortåt 80 miljoner kr och ligger på gångavstånd från Kista så det egentliga skälet är förmodligen helt annat. Jag ger mig sjutton på att ett byggbolag i smyg redan fått option på skoltomten för att bygga kontor eller bostäder där?

Moderaterna, Centern och Miljöpartiet hade i stället bestämt att en ny stor skola för 500 elever skulle byggas i ett bergigt naturskogsområde med bortåt 500 stora träd, mitt i ett trångt villaområde med smala trottoarlösa vägar. Det väckte protester och en aktionsgrupp bildades, befolkad av kunniga medborgare med både juridisk och byggteknisk kompetens.

Skogen nyttjas ofta av närbelägna dagis och är en grön lunga i villaområdet och skulle bli helt skövlad av skolbygget. Även detta område drabbas av partiklar och annat från motorvägen. Att de gröna partierna ville offra skogen var därför mycket märkligt. Sossarna var emot skolbygget i skogen, liksom även Folkpartiet och det lokala Sollentunapartiet.

Motståndet var intensivt. Aktionsgruppen uppvaktade i flera omgångar politikerna i de olika berörda nämnderna i kommunen. Skolbygget debatterades flitigt på lokaltidningarnas insändarsidor (där även jag bidrog).

Men Moderaterna kom till slut på en smart lösning. Man ska nu bygga skolan på en helt annan plats, nämligen i den nerslitna och sunkiga centrumbyggnaden i Helenelund. Samtidigt bygger man ett helt nytt affärscentrum på en markbit som ligger några hundra meter därifrån, mitt emellan motorvägen och järnvägen - och där den planerade tvärbanan ska få sin ändhållplats om några år. Detta var en win-win-lösning som passade alla. Skogen var räddad (i alla fall tillfälligt?).

Men när den ansvarige politikern, tillika ordföranden i kommunens plan- och exploateringsutskott, skrev om detta geniala beslut på sin blogg nämnde han inte med ett ord de medborgarprotester som aktionsgruppen stått för. Han nämnde i sitt inlägg däremot en lång rad andra instanser och målgrupper.

Att erkänna att en grupp medborgare (och väljare) gjort sina röster hörda, påverkat och fått honom och hans politikerkompisar att ändra sig var tydligen för svårt. Det skulle nog vara att tappa ansiktet och det kan man tydligen inte göra som politiker. Det retade mig och jag lämnade därför en kommentar på hans blogg i anslutning till det aktuella inlägget.

Men han publicerade inte min kommentar. Han publicerar över huvud taget inga kommentar på sin blogg. Därför skickade jag ett mejl till honom, som han också ignorerat och inte svarat på.

En politiker som inte vill ha dialog med sina väljare är märklig. I mina ögon är han helt rökt.

Tillägg den 25 april: Nu har jag fått ett mejlsvar från politikern ifråga. Så här skrev han: "Jag har under åren valt att ta diskussionen om kommentarer via mail i stället för på bloggen. Har tydligen missat att maila dig, vilket jag beklagar".  Jaha, men jag undrar varför han inte vill att andra ska kunna följa den ev. dialog han för med dem som kommenterar inläggen på hans blogg?