Fel och "fel" i tryckta alster

Häromdan bannlystes seriehäftena med Tintins olika äventyr på Kulturhuset i Stockholm av den tjänsteman som har ansvaret för barn- och ungdomsverksamheten. Tintin ansågs vara rasistisk och ge en felaktig bild av olika nationaliteter. Efter flera upprörda röster ändrades beslutet och Tintin får vara kvar. Detta var dock inte första gången Tintin varit föremål för klåfingrighet med politiskt korrekta förtecken.

Att plocka bort eller förstöra böcker som för tillfället inte passar in i det som är politiskt korrekt har förekommit förr. På 1930-talet brändes böcker på bål i Tyskland. Då var det nån som sa "att där man bränner böcker kommer man snart att även bränna människor". Tyvärr besannades det.

Tiderna förändras och därmed även vår syn på olika saker. Det som igår var okej är det inte idag. När jag var barn sa man n-g-r utan vidare. Idag är det förbjudet (såvida man inte själv är en).

När jag var barn fick man i skolan en tidning från Sparbanken som hette "Lyckoslanten" och som hade en tecknad serie som hette "Spara & Slösa". Den handlade om två tjejer, den ena var blond, välkammad och skötsam, den andra var slarvig och hade svart stripigt hår. Gissa vem som var sparsam?

För ett antal år sedan hade Skatteverkets broschyr "Dags att deklarera" en teckning på en familj som dansade runt en midsommarstång, vilket skulle illustrera förmånen att få tillbaka sitt överskott på skattekontot i juni om man deklarerade e-lektroniskt. Familjemedlemmarna var alla blonda. Det gick inte för sig. 

Om man numera i bildform ska illustrera "folk" så måste man var försiktig. Bilden/bilderna måste visa unga, gamla, vita, svarta, män, kvinnor m.m. för att betraktas som politiskt korrekt. Ibland blir det nästan överdrivet larvigt, bl.a. på myndigheters webbplatser och i  deras annonser.

Men tryckta alster har inte bara "fel" som beror på att det som står där inte längre är politiskt korrekt. Det finns även sådana som har faktafel också. I dagens SvD (kulturdelen) tar man upp flera författares böcker som innehållit faktafel och som i en del fall har måst tryckas om, bl.a. Herman Lindqvists självbiografi.

Faktafel anser jag vara ett större problem än sådana "fel" som grundar sig på att det som står inte längre är politiskt korrekt. Och när ett uppslagsverk har faktafel är det verkligen bekymmersamt.

I min bokhylla står Nationencyklopedin, inköpt för dyra pengar när den kom ut. Men de senaste åren har jag inte behövt anlita den då jag i stället googlat och kollat på bl.a. Wikipedia. Den källan är inte faktamässigt säker utan man måste ta det som står där med en nypa salt. Men hur många gör det? Nä, de flesta är bekväma - även jag - och tar det som står där som korrekta fakta. Och i de flesta fall är det nog korrekt.

Men är Nationalencyklopedin korrekt? De fel som redaktionen upptäckte under utgivningens gång har man rättat till genom att förse senare band med lösa blad där felen i de föregående banden rättas. Men inte alltid.

Slår du upp sökordet "Riksskatteverket" (s. 562 i band 15) så står det att verket tillkom 1970 när det i själva verket var 1971. I uppräkningen av de små och stora andra myndigheter som gick upp i det då nybildade verket saknas en av de större, nämligen Kontrollstyrelsen.

Så frågan är vilka källor man  kan lita på?