Vi skippar grönsakslandet

Så här års när solen skiner, gräset börja komma upp i mossan, björkarna fått musöron och fåglarna kvittrar uppstår frågan om grönsaksland. Och detta år var inget undantag.

När frun och jag blev hemmansägare i början av 1970-talet, dvs. när vi köpte vår gamla träkåk med vidhängande tomt i Sollentuna, skulle vi självklart odla våra egna grönsaker. Det lät ju bra.

Snart insåg jag att det var för jobbigt att bli självförsörjande med vitaminblast i olika former. Men ett litet grönsaksland skulle vi ha i alla fall. Med spett och spade frigjorde jag en liten yta i vår trädgård och lyckades mylla fram lite jord. Där sådde vi bl.a. morötter. Vi köpte även sättlök, dvs. vanlig gul lök, och tryckte ned.

Sen gick försommaren med ständig bevakning, rensning och vattning av detta lilla ynka trädgårdsland. Det växte upp en del gröna saker ur jorden och det var med spänning vi såg fram mot skördetiden.

Skörderesultatet, som vi hade planerat att lagra i vår matkällare, visade sig var i stort sett obefintligt. Morötternas gröna yviga blast ovan jord hade skapat stor förväntning. Men under jord hade blasten endast utvecklat rödoranga rötter i samma storlek som en stoppnål. Och de gula sättlökarna var lika stora som när vi satte ned dem. Men blasten ovan jord var präktig även där. Sannolik orsak: Fel sorts gödning. Man måste tydligen har viss kunskap för att odla.

Sedan dess har vi slagit all hemmaodling ur hågen, bortsett från förra året när vi tryckte ned några övergivna och förskräckta  matpotatisar i en öppen yta i gräsmattan. Dom ynglade av sig och vi fick  i alla fall fler potatisar än vi hade satt ned. Så lite grönt måste det trots allt finnas i våra fingrar.

I år, dvs. nu, dök frågan om grönsaksland upp igen vid frukostbordet. "Ska vi inte ha ett litet land?", undrade frugan.

Jag suckade invärtes. Jag såg framför mig att behöva förstöra en bit av vår gröna, mjuka mossmatta, köpa ett tiotal säckar matjord + gödsel + fröpåsar på närmaste byggmarknad och sedan ägna hela försommaren åt att rensa, vattna och i övrigt måna om det lilla landet. Inköpskostnaden för alltihop var ju överkomlig, kanske en femhundring som mest.

Men efter diskussion enades frun och jag om att skippa trädgårdslandet. För 500 kr kan man köpa en himla massa fräscha grönsaker på Coopet eller Ica när hösten infunnit sig - sannolikt mycket, mycket mer än vad våra odlingsmödor skulle ge.

Nä, det där med grönsaksodling är som golfen. Ingenting för mig.