Den gängse bilden av vårt land under andra världskriget är den politiska undfallenheten gentemot Tyskland. Sverige var tyskvänligt före kriget och i början av det (men större delen av befolkningen var nog inte det).
De mest kända tyska exemplen från kriget är transporten 1941 av en hel division stridsberedda tyska soldater till Norge. Mindre känt är att det redan 1940 transporterades en SS-bataljon samma väg. Under kriget åkte drygt 2 miljoner tyska soldater på permission (många åkte flera gånger) med SJ-tåg från och till Norge genom Sverige. Dessutom exporterade vi järnmalm till den tyska rustningsindustrin. Mindre känt är att tyska trupper färdades från Sverige till Finland per båt genom den svenska skärgården.
Andra och tidigare tyska kopplingar till Sverige var Herman Görings svenska hustru och deras vistelse i Sverige. De bodde på 1920-talet några år på Odengatan i Stockholm och Göring var inspärrad på mentalsjukhus här på grund av bl.a. drogmissbruk.
Mindre känt är att tyska ubåtsbefäl utbildades i Sverige 1932; att den blivande pansargeneralen Guderian 1939 tjänstgjorde en tid på Göta livgarde; att Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess besökte Stockholm, Motala och Flen 1935 – men detta var som sagt före kriget.
Under kriget hade tyskarna en stor livsmedelsdepå i Luleå, bemannad av tysk personal. Den kalla krigsvintern 1941-42 levererade Sverige baracker, stall samt 4 000 militärtält med spisar till tyskarna i norra Finland. Vi svarade även för transporterna dit med lastbilar.
När krigslyckan vände för tyskarna började Sverige ge de allierade allt mer hjälp; en del av det har hittills varit mindre känt. Min källa är Lars Gyllenhaals bok ”Tyskar och allierade i Sverige” (Fischer & Co 2011).
Snabbgående brittiska torpedbåtar hämtade kullager till England. USA och England fick tillgång till svenska Boforskanoner, som kunde licenstillverkas. De allierades underrättelsetjänster etablerade 1942 nio hemliga baser i svenska fjällvärlden. Över 20 000 norrmän fick militärutbildning och 1 500 flögs av amerikanska flygvapnet från Sverige till Nordnorge. De allierade hade lager av vapen i Stockholm som via amerikanskt flyg från Bromma levererades till motståndsrörelsen i Danmark och Norge. Flygflottiljen i Luleå var under åtta månader 1944 en amerikansk flygbas där tio plan levererade förnödenheter till Norge. Britterna hade en avlyssningsbas vid Ottenby på Öland.
Redan 1944-45 fick Sverige besök av flera amerikanska generaler och orsaken till deras besök är delvis fortfarande höljt i dunkel. Kort efter krigsslutet 1945 besökte också den amerikanske pansargeneralen George S. Patton Sverige. (Det var kanske redan nu som samarbetet med det blivande Nato började? Min egen kommentar.)
Mängder av allierade flygplan kraschade eller nödlandade i Sverige, framför allt i Skåne. Över 1 200 amerikanska flygare och 200 brittiska var internerade i Sverige till krigsslutet, bl.a. i Västerås där de fick jobba med att renovera sina skadade plan för att sedan kunna flyga hem dem.
Min äldste bror gjorde lumpen 1946 som flygsoldat i Västerås och kunde berätta att väggarna i de baracker där flygarna bott var klädda med ”erövrade” damtrosor. De allierade flygarna hade tydligen varit populära hos flickorna i Västerås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar