På 1970- och 80-talen hade dåvarande Riksskatteverket en omfattande utbildnings- och konferensverksamhet där man drog i hop mängder med chefer och medarbetare på olika hotell och konferensgårdar runt om i landet. Verket var en av landets största uppköparna av hotellnätter m.m.
När det var konferens - framför allt för chefer - så fanns alltid en konferensvärdinna på plats för att sköta allt praktiskt. Förmodligen ansågs cheferna lite bortkomna och behövde därför extra stöd.
Vi hade en värdinna som var väldigt duktig om omtyckt. Hon brukade bjuda på en välkomstdrink (för egna pengar, trodde alla). Men de drinkarna kom på verkets faktura som "fotokopior". Smart.
En gång när jag fick vara med på en fögderichefskonferens så ringde värdinnan till mig på rummet en kväll: "Hej Björn, du är välkommen in på en drink på mitt rum. Vi är några som samlats där." Jag blev givetvis mycket stolt över denna uppmärksamhet och ännu stoltare blev jag när jag på rummet möttes av värdinnan, som gav mig ett glas med whisky. På rummet var verkets högsta chefer plus höjdarna från Finansdepartementet, som var föreläsare på konferensen, samlade för gemytligt samkväm före middagen.
Trots att jag (då) inte gillade ren whisky så pinade jag i mig drycken och kände mig mycket smickrad att få umgås med skattförvaltningens höjdare, eftersom jag på den tiden bara var en simpel handläggare. Utöver mig var det ytterligare ett par vanliga handläggare, som också bjudits in av konferensvärdinnan.
Ungefär en vecka efter konferensen när alla var åter på sina myndigheter fick jag en hålpåse med en handskriven "räkning". Den var från konferensvärdinnan. Hon ville ha betalt för min del av whiskyn! Då förstod jag.
Värdinnan som "bjöd på" whiskyn brukade förstås alltid ta med några nyttiga idioter, av vilka jag var en, som fick betala hennes bjudwhisky. Jag har svårt att tänka mig att höjdarna från Finansen fick en räkning från henne...
9 augusti 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar