Ytterligare en nekrolog

Jag har snart skrivit ett tiotal minnesord över avlidna släktingar, arbetskamrater och chefer. I dag har jag avsänt ytterligare en till familjesidorna i Stockholms två dagstidningar, denna gång över förre utbildningsdirektören Nils Birkeby, som var min chef på Riksskatteverket under 18 år. Nisse blev nästan 87 år. Texten om honom är skriven tillsammans med verkets förste generaldirektör Gösta Ekman, snart 91 år och vid god vigör, framför allt mentalt.

Nisse var en obyråkratiskt fixare och avskydde intern byråkrati och onödig pappersexercis. "Jag ska nog lära dig av med dina landsstatsfasoner", sa han när jag vill ha överdriven ordning och reda, något jag fick lära mig under mina år som landskanslist på Örebro slott i slutet av 1960-talet.

Jag gick i Nisses skola och lärde mig att det är verksamhetsresultat som räknas. Nisse hatade papper och bl.a. alla fakturor han fick som han måste kontera och skriva under. För att slippa alla dessa namnteckningar skaffade han sig en namnstämpel, som hans sekreterare tryckte dit på alla fakturor. Men se det gillade inte verkets siffernissar och ekonomibyråkrater. En äkta namnteckning skulle det vara.

Nisse gav inte upp utan ändrade bara inriktning. Han handplockade Gunnar Olsson - som jobbade på ekonomisektionen - som "kamrer" till sin sektion och överlämnade alla fakturor till honom. På den tiden var det gott om pengar på verket. Att få en eller ett par nya tjänster i stort sett när som helst var inga som helst problem för en mellanchef.

Nisse var också verkets informationschef. Tidigt fattade han vikten av information via TV. På den tiden fanns inte Anslagstavlan, utan Nisse gick helt sonika upp till TV:s sändningsledare och fick sina reklamfilmer visade i Statstelevisionen mellan två program där det fanns en liten paus. En annan produkt av Nisse var "Dags att deklarera" som kom 1972. Den första versionen hade reklambyrån Svea tagit fram. När den testades på skattebetalarna så funkade den inte alls. Då gjorde Nisse och hans medarbetare om produkten helt och den riktiga "Dags att deklarera" var skapad. Broschyren blev ett föredöme för statlig samhällsinformation och lever kvar än.

På 1970-talet var det modernt med sensitivitetsträning via olika slags "utbildningar" och Nisse prövade nog alla metoder som fanns. Vi medarbetare kom inte undan utan fick ibland vara på veckovisa "träningsläger" och kom hem som helt förändrade nya människor. Min fru kallade det "hjärntvätt" men tack och lov rann de nyvunna färdigheterna av mig efter någon dag eller två.

Nisse var en föregångsman och hade näsa för nyheter inom sitt område, långt för många andra. Han var med och la grunden till Skatteverkets varumärke, vilket dagens skattebyråkrater också har nytta av.