När jag numera ska fylla i en blankett där man kräver mig på "yrke" så måste jag ju skriva "pensionär", vilket känns väldigt konstigt. Jag har inte förlikat mig med tanken, liksom. En pankis går med rullator, har keps och Vinsonjacka från Obs! plus beiga gabardinbyxor. Där är jag inte - inte än i alla fall.
Nä, jag känner mig inte som en riktigt pensionär. Men sannolikt betraktas jag som en sån. Går jag förbi ett skyltfönster och ser min spegelbild undrar jag om det är min farsa som går där. Utifrån och in så är jag nog en pensionär men inte inifrån och ut.
Häromdan skrev den nyblivne pensionären och före detta medarbetaren i SvD Lars Ryding så här i sin tidning: "I svensk värderingskultur gäller arbetslinjen. Endast den som har ett avlönat arbete är någon på riktigt. De som lämnat löneslaveriet är, betrakrade som grupp, liksom utanför det arbetande samhällsmaskineriet, utrangerade konstruktioner, ett begagnatlager som pliktskyldigast får lite smörjning vart fjärde år (gissa vilket!)"
Det finns 1,7 miljoner ålderspensionärer i landet. De är nästan en fjärdedel av alla röstberättigade i höstens val den 19 september.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar