Utebliven gratismiddag

Under mina yrkesverksamma år tvingades jag då och då ta hand om utländska delegationer som skulle underhållas en vecka eller mer. En gång var det ett gäng från Vietnam som kom för att lära sig mer om information till allmänheten.

Veckan gick och fredagen skulle avslutas med en rejäl middag på lokal inne i centrala Stockholm. Jag och en kollega hade bokat bord på Sturehof. Vi såg båda fram mot en god middag med mat och dryck på skattebetalarnas bekostnad - belöningen för den uppoffring veckan varit för oss.

Vietnameserna tackade artigt nej till såväl mat som dryck. Efter ett visst trugande tog de emot varsitt glas juice. De ville så snabbt som möjligt tillbaka till sitt hotell. Det blev alltså ingen middag för oss.

Något snopna lämnade kollegan och jag våra vietnamesvänner och lommade iväg till Centralstationen för vidare färd mot förorten där vi bodde. På vägen dit bestämde vi oss för att äta middag i alla fall - utan våra gäster men självklart på statens bekostnad.

Sagt och gjort. Vi smet in på Restaurang Grodan i ett av Hötorgshusen, tog ett bord och beställde in mat och alkoholhaltiga drycker. Precis när vi fått in maten och börjat äta kom ytterligare två gäster. De slog sig ned vid bordet bredvid oss.

De nya gästerna hälsade glatt på oss.

Det visade sig vara två av Skatteverkets internrevisorer. Där försvann den gratismiddan! Nu kunde vi ju inte låta verket stå för vår nota. Risken var stor att den skulle kunna bli granskad av internrevisionen och då skulle vi ligga risigt till med dessa två vittnen.

Tablå och ridå. Något snopna tog vi pendeltåget hem.

PS. En annan kväll var vi ute på stan med vietnameserna för de ville handla med sig saker. En av damerna i gruppen köpte skor, som en vän hemma i Vietnam hade bett henne att göra. Jag tyckte det var märkligt att handla skor till en person som inte kunde prova dem innan. Men det märkligaste med skoköpet var dock att skorna hon köpte i Stockholm var tillverkade i Vietnam.