Obegriplig integration utan sunt förnuft

Sverige är ett invandrarland och vi har mer än en miljon invånare med rötter i andra länder. För 150 år sedan var vi ett utvandrarland och en miljon invånare lämnade landet. Vi har en invandrings- och integrationspolitik med ett regelverk som våra politiker beslutat. Regler som jag inte begriper fullt ut. Här är ett par exempel.

I en liten bergslagsstad bor en invandrad karl med tre fruar och sju barn. Kommunen skaffade en villa åt familjen. Men efter ett tag stod karlen inte ut där utan fick en egen lägenhet i en närbelägen ort i kommunen. Fruarna och barnen bor kvar i villan. Eftersom de inte klarar av att sköta trädgården m.m. ställer kommunen upp och gör det.

I en annan ort i Bergslagen bor en familj med rötter i f.d. Sovjetunionen. Det är mamma, pappa och två barn som är födda i Sverige. De har jobb, egen lägenhet och pratar bra svenska. Nu ska de utvisas.

Detta har berättats för mig. Sant eller falskt? Jag vet inte. I media dyker det också ofta upp skildringar av personer som rotats sig här men som ändå tvingas lämna landet.

Vår integrationspolitik skulle behöva kompletteras med mer sunt förnuft. Men juridiken klarar inte av att hantera sunt förnuft.