Allmänna pensionen fyller 100 i år

Det var nämligen 1913 som riksdagen tog beslut om lagen om allmän pensionering, som trädde i kraft året därpå. Diskussioner och utredningar om en pension hade förts sedan mitten av 1880-talet. Pensionen man fick var tämligen knaper och gick knappast att leva på.

År 1935 ändrades pensionen och man antog folkpensioneringslagen, som trädde i kraft 1937, vilket gjorde pensionerna större. Men det var först genom beslut 1946 som pensionen blev så stor att det gick att leva på den utan stöd från fattigvården.

När pensionen kom 1914 skapade man myndigheten Pensions-styrelsen, som 1961 tillsammans med Riksförsäkringsanstalten (startår 1902) bildade Riksförsäkringsverket (RFV). När landets försäkringskassor slogs samman 2005 till den rikstäckande Försäkringskassan blev RFV den nya myndighetens huvudkontor.

År 2010 bildades Pensionsmyndigheten genom att Försäkringskassans pensionsavdelning lades ihop med Premiepensionsmyndigheten och fick Skatteverkets förra överdirektör Katrin Westling Palm som chef. Min tidigare medarbetare (sedermera även min chef) Sten Eriksson blev myndighetens kommunikationsdirektör.

När pensionen infördes var medellivslängden för en man ca 55 år och då satte man 67 år som pensioneringsålder. Den sänktes 1976 till 65 år. I dag är medellivslängden i Sverige ca 80 år; några år högre för kvinnor och några år lägre för män. Som jämförelse kan nämnas att medellivslängden 1940 var 66 år för kvinnor och 63 år för män.

Den verkliga pensioneringsåldern i dag är ca 63 år. De diskussioner som nu förs om höjd pensionsålder kommer säkert inom några år leda till att den höjs flera år. Min gissning är att den först höjs till 67 år och sedan efter ytterligare några år till 70 år. Samtidigt ändras 61-årsgränsen för uttag av pension till 63 år och sedan till 65 år. Grattis alla unga!

PS. Förra året tipsade jag Sten Eriksson på Pensionsmyndigheten om att han borde göra något i år för att fira pensionens 100 år. Vi får se om det händer något?