Integrationssamtalet behöver fakta som grund

I dagens morgonsoffa i TV satt en panel som tyckte till, bl.a. om folkpartiklarnas språkkrav för att få bli svensk medborgare. En av dem antydde att partiet bara var ute i grumligt vatten för att locka röster (underförstått från SD), en annan menade att språkkrav inte behövs då våra invandrade kamrater är högutbildade.

När vi en gång i tiden - på 50- och 60-talen - hade språkkrav för att få bli medborgare i Sverige bestod invandringen av yrkesskickliga industriarbetare från Finland, Jugoslavien, Italien och Grekland. De hämtades hit direkt av företagen och fick jobb och lägenhet från första dagen. Integrationen var inget problem och de lärde sig svenska på jobbet. Trots det krävdes intyg om det när de ville bli medborgare här.

Nu när invandrarna till största delen kommer från länder utanför Europa och bara kan sitt eget språk och dessutom i de flesta fall saknar utbildning krävs inga svenskkunskaper för att få bli medborgare här.

Den av morgonens paneldeltagare som menade att invandrarna i dag är högutbildade missade tydligen ett annat inslag i morgonens nyheter. Det var ett kommunalråd i Växjö som oroade sig över att kommunen räknar med att få ta emot 500 anhöriginvandrare från Somalia som har "extremt dålig utbildning". Det skulle komma att belasta kommunens budget med stora utgifter för försörjningsstöd (f.d. socialbidrag) de kommande åren. Dessutom byggde kommunen nu barackläger för att kunna härbärgera somalierna.

Att debattera vår integrationspolitik är svårt. Den politiska korrektheten härskar inom de partier som har möjlighet att förändra den. Under tiden frodas främlingsfientligheten i folkemmen och SD vinner sympatisörer.

Dessutom är kunskapen om fakta bristfällig ute i samhället. Hur många högutbildade invandrare får vi varje år från olika länder? Hur länge dröjer det innan de olika grupperna får jobb? Hur mycket kostar invandringen? Man bollar med olika siffror eller pratar utan några siffror och fakta alls.

Därför tycker jag att man borde gå till botten med alla myter och siffror om invandringen och integrationen och presentera fakta, som alla kan vara överens om. Sedan kunde man sluta tassa på tå, sätta ned fötterna och ta en öppen diskussion. Riksrevisionen och Riksdagens utredningstjänst samt några opolitiska forskare borde engageras för att ta fram dessa fakta.

Då kanske den politiska korrektheten kunde bli mer korrekt och vi skulle få en situation som gagnade både våra nyanlända och vi som bott länge i landet.