Värdelöst mångårigt samlande avslutat

Redan som liten gosse började jag samla allt möjligt. Det var framför allt frimärken men även svenska äldre mynt som jag träffade på. Under åren blev det en hel del. Jag köpte äldre ostämplade svenska frimärken direkt från Postens Frimärksavdelning (PFA) och började prenumerera på alla nya märken som kom ut. 

Jag sparade även gamla svenska sedlar som togs ur cirkulation samt även olika jubileumsmynt som Riksbanken flitigt gav ut. Jag har även samlat olika utländska sedlar från hela världen.

Min myntsamling, med många mynt från Oscar II:s tid, stals när jag hade inbrott i villan för många år sedan. Jag fick inte ut något på hemförsäkringen för jag skulle ha haft en särskild tilläggsförsäkring. På det sättet blev jag av med den delen av mitt samlande.

Men i mina gömmor fanns fortfarande kvar en påse med äldre svenska silvermynt, från tvåkronor ned till tioöringar. De har legat och skräpat hemma i flera år.

Nu i veckan beslutade jag att göra mig av med allt detta.

Svenska ostämplade frimärken ville ingen handlare köpa in. Det lär till och med finnas frimärkshandlare som köpt in massvis billigt och säljer dem till ett lägre pris än frankeringsvärdet. Så nu använder jag mina märken när jag skickar pappersbrev och bryr mig inte ifall jag sätter på ett 20-kronorsmärke på ett vykort. På något sätt måste jag ju bli av med dem. Men nu för tiden sker mesta korrespondensen via mejl så det lär nog ta återstoden av mitt liv innan jag blivit av med den.

Silvermynten gick lätt att avyttra eftersom silvervärdet är mångdubbelt högre än det nominella. Mina utländska sedlar tog mynthandlaren tveksamt emot och jag fick ett par kronor styck för de hundratalet sedlar jag hade. De gamla utgångna svenska sedlarna - se bilden ovan -  och de svenska jubileumsmynten ville han inte ta i med tång ens.

Men handlaren tipsade om en annan mynthandlare som kanske kunde tänka sig vara intresserad av mina gamla svensksedlar, varav många var helt ocirkulerade, dvs. som nya. Handlaren berättade också att Riksbanken löser in gamla sedlar, men då måste man skicka in dem till banken med rek- eller assbrev.

Jag gick till handlaren jag fått tips om och han förbarmade sig motvilligt över dem. Men för sedlarnas sammanlagda nominella värde på 580 kr fick jag bara 480 kr. Ren förlust alltså, men jag slapp i alla fall själv skicka in dem till Riksbanken.

Jubileumsmynten då? Jo, dem borde en vanlig bank kunna lösa in eftersom de fortfarande var gångbara som betalningsmedel, hade handlaren sagt till mig. Men nu finns knappt något vanligt bankkontor kvar som har en kassa och en kassör man kan prata med över disk.

Det blev en promenad till Nordeas "vanliga" kontor i Kista där kundkretsen mest består av pensionärer och nysvenskar som ska betala sina räkningar. Men innan vi gick ringde hustrun dit och förvarnade om att vi skulle komma in med jubileumsmynt. Det tog en stund i telefon att förklara vad det var slags mynt.

Nu har alltså jag bara kvar en massa frimärken och så min autografsamling som bl.a. innehåller sådana kändisar som Sven Hedin, Jurij Gagarin, Ernst Rolf, John Steinbeck, Bertrand Rulssel, Olof Palme, Albert Schweitzer, Leopold III av Belgien, Grace och Rainer av Monaco, Tito, Juan Peron, Jean Paul Sartre, Urho Kekkonen, Chiang-Kai-Shek, Karl-Gerhard, Tryggve Lie och många, många fler.

PS. Jag och hustrun har också flera meter bokhyllor med både lästa och olästa böcker som vi tänker gallra och lämna till loppis. Dödstädning, kallas det visst. Ungarna ska inte behöva ta rätt på det efter oss...