Sverige har sedan många sekler tillbaka haft Ryssland som det stora hotet mot fred och frihet. Ryssland, tidigare Sovjetunionen och nu "Putinland" har i kraft av sin överlägsna förmåga alltid hotat andra länder till underdånighet och underkastelse. Har det inte funkat har det blivit krig och ockupation. Senast Sverige krigade mot Ryssland förlorade vi Finland, men det var mer än 200 år sedan.
Sverige har sedan dess så gott som alltid intagit en underdånig hållning mot Ryssland. I modern tid hade vi först baltutlämningen i januari 1947, en skamfläck i vår moderna historia. Det var drygt 150 balter som stridit på Tysklands sida och flytt till Sverige som utlämnades till ett ovisst öde i Sovjetunionen. Totalt utlämnade Sverige mer än 2 500 personer till Sovjetunionen efter kriget, varav dessa balter bara var en bråkdel, men var de som fick mest uppmärksamhet.
Ungefär vid samma tid bugade sig utrikesminister Östen Undén för Stalin även i fallet Wallenberg. Undéns undfallenhet 1947 beseglade Raoul Wallenbergs öde. Om Sveriges dåvarande politiska ledning hade agerat lika kraftfullt som Schweiz, som då fick ut en tillfångatagen medborgare från Sovjetunionen, hade Wallenberg sannolikt också släppts av ryssen.
När Putin & Co ville dra gasledningen i Östersjön helt nära Gotland i den svenska ekonomiska zonen dröjde Sverige visserligen med sitt besked, men böjde sig till slut och gav okej.
Nu är det dags igen.
En tysk medborgare med en fordran på Putinland har via svenska domstolar nått så långt att kronofogden tänker ta en fastighet på Lidingö, som ägs av ryska staten, i mät för den fastställda skulden.
Men ryssen har protesterat kraftigt och hotfullt till svenska myndigheter. "Rör inte vår fastighet, för då får ni se på andra bullar" har budskapet varit. Vad "andra bullar" kan innebära går bara att gissa, t.ex svårare för svenska företag att verka i Ryssland.
Nu är det inte Östen Undén utan Carl Bildt, som böjt sig för ryssen och lagt sig i fogdens och domstolarnas arbete och uppmanat dem att gå ryssen till mötes. Samma sak alltså som tidigare i vår nutidshistoria. Dessutom har Bildt sysslat med ministerstyre, vilket enligt vår grundlag inte är okej.
Nä, när det gäller ryssen - oavsett om det är Stalin eller Putin - gäller det att var tuff och stå emot. Undfallenhet ger inga resultat. I Ryssland samtalar man bara med de som är starka. De ser dialog och diplomati som en svaghet. Att inbjuda till samtal tolkar de som att motparten håller på att förlora och då ökar de trycket i stället. För att stå emot ryssen måste man visa kraft, både i ord och handling.
Det ska bli intressant att se vad som händer med kåken på Lidingö...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Björn!
SvaraRaderaJag håller med dig om vår undfallenhet för Ryssland (nu och då). Jag rekommenderar dig emellertid att läsa Per Olov Enquists bok Legionärerna. I den ges en bild av baltutämningen och de utlämnades öden. Engquists bild skiljer sig väsentligt från medias bild (då och även nu).
Mvh Kjellåke