En kompistjej fick ett piano av sina föräldrar när hon var ung.Tanken var att hon skulle spela på det. Föräldrarna som tillhörde den arbetande klassen tog pianot på flera års avbetalning. Tufft.
Vår kompis tog med sig pianot under alla flyttningar runtom i världen med familjen; till Kanada, USA, fram och tillbaka, liksom till alla adresser i Storstockholm. Vid ett tillfälle krävdes en stor lyftkran för att få in det i husets övervåning. Samma sak när de flyttade därifrån. Sannolikt har pianot flyttas fler timmar än de timmar det har spelats på det.
Nu när det var dags att göra sig av med pianot blev det problem. Ingen vill ha ett piano; en stor skrymmande möbel när det finns digitala ersättningar. Man försökte först med ett närbeläget dagis. Nix. En skola i närheten. Nix. Trots att det var gratis.
Svenska kyrkan kontaktades och en kantor eller nåt åt det hållet kom och inspekterade åbäket både på ut- och insidan, men tackade artigt nej. "Vad ska vi göra nu då?" undrade vår kompis. Tipset blev ett företag, specialiserat på att ta hand om gamla pianon.'
Två gubbar med bil och pirra kom och hämtade pianot. För det tog de 1 600 kronor kontant i handen utan kvitto. En bra affärsidé. Nu kanske det dyker upp på Blocket? Men det går nog inte att hitta någon intresserad kund. Gamla träpianon är helt ute. Och helt utan värde. Synd. I det här fallet var det helt fungerande och knappast använt, dessutom av fabrikat Malmsjö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar