Sopsortering in absurdum?

I källaren har jag en rad papperskassar för min sopsortering. De fyller halva matkällarens golvyta. En påse för mörka glasflaskor, en för ljusa glasflaskor och dito burkar, en för metall, en för plast, en för pappförpackningar, en för returburkar, en för returpetflaskor. I köket har jag en behållare för matavfall och en för övrigt icke återvinningsbart avfall plus ett ställ för alla tidningar. I källaren har jag också en låda för glödlampor, batterier och annat miljöfarligt avfall. Alltså elva olika. Puh!

Det jag har i källaren (samt kökets tidningar) får jag med min bensinslukande bil köra bort till en återvinningsstation där baljorna ofta är överfulla. Då jag får ta med mig mina sopor hem igen. Puh!

I går på TV var det ett sopinslag. En dam berättade att hon alltid tog bort plastskruvkorkarna från sina väl rengjorda och urdiskade mjölkförpackningar. Men samtidigt undrade hon om hon även måste ta bort plastfästet för skruvkorken?

Svaret blev att hon kunde låta plastkorken sitta kvar. Det finns nämligen maskiner som separerar papper och plast hos företagen som tar hand om våra sorterade sopor. Då undrar jag? Varför ska vi då skilja plast och papper åt överhuvud taget?

Många butiker har returförpackningsautomater där man stoppar in aluminiumburkar och petflaskor i samma hål. Då undrar jag? Varför ska vi då skilja plast och metall åt överhuvud taget.

Jag köper sorteringen av matavfall som kan bli biogas. Och sorteringen av glasflaskor och miljöfarligt avfall. Men alla övriga sopor, dvs. papper, plast och metall borde kunna samsas och sedan sorteras maskinellt. Den nuvarande sopsorteringshysterin som skapar en massa merarbete för oss konsumenter känns rätt onödig. Eller har jag fel...?