Ett aprilskämt lite för tidigt

När jag var informationschef på Skatteverket skämtade jag på första april. Det var påhittade historier som publicerades i verkets tryckta interna information och senare på verkets intranät. Jag lyckades lura både chefer och medarbetare. Men min efterträdare var för feg för att hålla traditionen vid liv.

Snart är det första april. Här ska du få ett aprilskämt i förväg.

Det finns en förskola på Södermalm i Stockholm som satt jämställdheten i högsätet och använder en långt driven genuspedagogik i verksamheten. Det innebär bl.a. att ord som ”han” och ”hon”, ”pojke” och ”flicka” är förbjudna och inte får användas. I stället säger man ”hen” eller ”person” eller ”kompis”. Man har bara barnböcker som handlar om ensamstående föräldrar eller samkönade föräldrar.

Nä, det är inget aprilskämt. Det är på riktigt.

Vid våra universitet har vi genusvetenskap som ett akademiskt ämne. Grunden är någon slags feministisk teori om att våra könsroller – man och kvinna – inte är givna av naturen utan enbart är kulturellt betingade. Detta är inte heller något aprilskämt. Det är på fullaste allvar.

På 1920- och 1930-talen fanns i Uppsala ett statligt rasbiologiskt institut som sysslade med rasbiologi, läran om raser. Man mätte bl.a. skallar på samer och andra folk. Detta betraktades av sin samtid som något högst vetenskapligt. Nu skakar vi på huvudet åt det och rasbiologin betraktas som en pseudovetenskaplig lära utan någon som helst vetenskaplig grund.

Var tid har sina plågor. Jag skulle inte bli förvånad om man om en sisådär femtio år betraktar vår tids genusvetenskap på samma sätt.

PS. För något år sedan påstod en (kvinnlig) biologiprofessor att kvinnan rent biologiskt är bättre rustad att ta hand om barn än vad mannen är. Oj, vad hon blev påhoppad och utskälld av landets samlade fundamentalistiska feministkår.

Hon sa att män och kvinnor har olika sätt att se. Kvinnor har vidvinkelseende medan män har tunnelseende. Hennes förklaring var att när vi människor i forntiden levde av jakt så behövde kvinnan - som var hemma vid grottan - ha koll på barnen som rände omkring överallt. Därav vidvinkelseendet. Männen var på jakt och behövde tunnelseende, dvs. att kunna se rakt fram - för att kunna följa och fånga bytet.