Skatteverkets jurister beskriver oss människor i Sverige som skattskyldiga. Så står det även i lagen. Jag försökte för drygt 20 år sedan - när större delen av skattelagstiftningen skrevs om - att föra in ordet skattebetalare i stället. Men det gick inte. Jag fick en juridisk förklaring varför det inte gick; en förklaring som jag inte begrep. Däremot kunde vår superjurist eventuellt tänka sig föra in begreppet skattebetalare i den kommande skattebetalningslagen. Men det blidde inget där heller.
Många myndigheter, bl.a. Försäkringskassan, kallar oss människor för kunder. Dåvarande Riksskatteverket valde att inte göra det. Däremot sades att vi anställda skulle se på våra medmänniskor ur ett kundperspektiv. Skatteverket beskriver sina skattebetalare som medborgare och företag och inte som kunder.
Men ordet medborgare stör en del. De hävdar att vi genom att använda det ordet utesluter alla med invandrarbakgrund som ännu inte blivit svenska medborgare. Den kommentaren förstår jag inte. Alla människor är väl medborgare nånstans? Även de papperslösa är väl i alla fall världsmedborgare?
Nu har jag sett dokument på verket där man verkar försöka införa begreppet kund. Det tycker jag är helt galet. Att vara kund förutsätter på något sätt att man har ett val; att man kan välja bland olika leverantörer. Men vi skattebetalare har inget val.
På Wikipedia har jag hittat en definition av kundbegreppet: "En kund är en fysisk eller juridisk person som köper eller hyr en produkt eller en tjänst från ett företag eller person".
Med den här definitionen är det fel att Skatteverket kallar landets medborgare och företag för kunder.
PS. Kan en medborgare anses vara en person som är med borgarna, dvs. som sympatiserar med Alliansen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar