Vi hade en katt en gång. Han hette Sandor och är sedan länge i katthimlen. I dag gick vuxna dotterns åttaårige Sture till samma himmel. Han hade gjort sitt. Min fru och jag fick ombesörja det.
Att avliva en katt hos veterinären kostar 750 kr. Det går till så här:
1) Först betalar man.
2) Sen går man in i ett rum där katten placeras på ett bord.
3) Där försänks katten i sömn via en spruta i ryggen av en veterinärassistent.
4) När katten är i djup sömn rakas en bit på frambenet. Där placeras en kanyl.
5) Via kanylen sprutas en grönaktig vätska in i katten.
6) Katten dör.
7) En veterinär kommer och kollar att katten verkligen är död.
8) Vi åker hem.
9) Kattliket går till kremering nånstans.
Det låter grymt, kanske. Men vi fick ta den tid vi ville på oss. Vi kunde få tända ljus i rummet om vi ville det. Vi kunde gå ut och komma tillbaka under processen som vi ville. Vi fick papper att snyta oss i. Allt var värdigt och professionellt.
Att ha djur är dyrt - även om det handlar om små djur. En arbetskamrat till min fru har två småfåglar, typ undulater, en hane och en hona. Honan värper hela tiden en massa ägg, som dom får plocka bort. En dag fastnade ett ägg i honan. Det blev ilfart till veterinären där fågeln röntgades, undersöktes och fick bort ägget. Fakturan för det slutade på flera tusen kronor. "Vi kunde ha köpt tio nya fåglar för den summan", konstaterade arbetskamraten surt efteråt.
För att få honfågeln att lägga mindre antal ägg kan man ge den en spruta. En sådan besprutning kostar 500 kr och ska ges varannan månad. Arbetskamraten avböjde erbjudandet och fortsätter i stället plocka bort äggen.
26 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar