Sossen gillade inte småföretagare

Förr fanns det något som hette taxeringsnämnd. Det var en nämnd som granskade folks självdeklarationer och beslutade om hur mycket skatt som skulle betalas. Ordföranden utsågs av länsstyrelsen, som också förordnade ett så kallad kronoombud (som gjorde grovjobbet). Många av dessa hade sysslan som ett fritidsuppdrag, vid sidan av sitt ordinarie jobb. Sen fanns det i taxeringsnämnden även ett antal ledamöter, som kommunens utsåg.

Ledamöterna var politiskt valda. Det var det lägst stående politiska uppdraget. De var lekmän och deras uppgift var att bidra med kännedom om de lokala förhållanden inom distriktet. De kunde lyfta fram lokala saker och ting som ordföranden eller kronoombudet inte kände till men som kunde påverka taxeringen. Tanken bakom detta var nog god.

Min svärfar hade ett litet torp med några kor och en gris. Men det gick inte att föda upp en familj på det så därför hade han även ett litet taxiföretag vid sidan av. Han var alltså småföretagare. Under kriget körde han bilen med gengasaggregat, som inte gav särskilt många hästkrafter. I uppförsbackarna fick passagerarna gå ur och skjuta på. Dessutom var det smutsigt att då och då stanna och mata elden i aggregatet med trästybb, som låg i en säck på bilens takräcke.

Byns starke man var socialdemokrat och styrde och ställde med det mesta. Han satt också som tongivande lekman i ortens taxeringsnämnd. Han gillade inte småföretagare och hans bild av dem var att de fuskade så mycket de kunde. Därför såg han till att min svärfar varje år upptaxerades för sina blygsamma inkomster av taxirörelsen.

Svärfars familj levde knapert; odlade bär, potatis och grönsaker och fick egen mjölk m.m. Fick sovel från jakt och fiske och den egna grisen. Familjen kunde hanka sig fram trots låga inkomster. Det kunde inte sossen i taxeringsnämnden begripa, så därför upptaxerade han svärfar.

Detta gjorde han trots att svärfar skrev upp varenda taxiresa han gjorde; färdväg och belopp. Det hjälpte inte att visa upp dessa anteckningsböcker för sossen i taxeringsnämnden. Beslutet blev i alla fall "Upptaxering!"

Du kanske förstår varför svärfar inte röstade på sossarna. Hans tilltro till "samhället" var inte stor utan han försökte alltid klara sig själv. En hedersman av den gamla, numera utrotade stammen.

PS. Taxeringsnämnderna försvann 1991 och ersattes av skattenämnder. Taxeringsarbetet togs över av heltidsanställda tjänstemän.