Inte lätt få visum hos Kongos ambassad

Min svägerska och hennes man (min svåger) som bor på Västkusten har blivit inbjudna till ett bröllop i Demokratiska Republiken Kongo i slutet av juli i år, ett bröllop mellan dottern till en av deras svenska kompisar och en infödd kongoles. De tänker resa dit, har köpt flygbiljetter, bokat hotell m.m. samt ansökt om visum för att få komma in i landet.

Eftersom Kongos ambassad finns i Stockholm fick vi hand om deras pass och visumansökningar när vi sågs tidigare i sommar för att lämna in dem hos ambassaden. Min fru och jag letade rätt på ambassaden, högst upp i ett höghus på Lidingö, inte långt från Millesgården.

När vi kom till rätt våningsplan möttes vi av en stor skylt som berättade att här låg Bolivias ambassad. Vi blev först konfunderade men när vi granskat trapphuset närmare upptäckte vi en pytteliten skylt med vidhängande ringknapp där det stor "DRCongo Embassy" vid ingången till den bolivianska ambassaden. Vi tryckte på knappen.

Efter en stund kom en svart man som pratade i mobiltelefon och öppnade. Han visade in oss i ett rum möblerat med en soffgrupp och ett litet skrivbord. Fortfarande pratande i mobilen på något lokalt  hemspråk tog han emot passen och ansökningsblanketterna med alla sina bilagor.

Fortfarande pratande i telefonen bläddrade han snabbt igenom handlingarna. Sen räckte han över sin telefon till mig och frågade mig "prata svenska?" Jag tolkade det som om han undrade om jag pratade svenska. En röst i telefonen pratade om "blanketter" på dålig svenska. Jag fattade ingenting, men trodde att det var någon som vill ansöka om visum. Ambassadmannen tog tillbaka mobilen och fortsatte att prata i den, samtidigt som han bläddrade vidare i ansökningshandlingarna.

Sen fick jag telefonen igen. Rösten i den pratade om "onsdag, onsdag". Jag fattade fortfarande ingenting men när jag lämnade tillbaka telefonen ramlade poletten ned. Vi skulle komma tillbaka på onsdag nästa vecka. "Wednesday next week?" sa jag frågande till ambassadtjänsteman, som nickade ivrigt. Jaha, det var alltså då vi kunde hämta passen med visum.

Detta skedde den 10 juni och vi var tillbaka den 17, dvs. efter en vecka. Vi var där på utsatt tid kl. 9:30 för då ska ambassaden vara öppnad (vilket den givetvis inte var). Efter en lång stund kom en svart ambassadtjänsteman - inte samma som veckan innan - och öppnade och vi följde med honom in. Denne tjänsteman kunde lite engelska och vi förklarade att vi kommit för att hämta två pass och vi visade honom kopior på svägerskans och hennes mans pass.

Han försvann in i ett annat rum, kom tillbaka och sa att bara ett pass var klart, men inte det andra. Han sa också att det tar tio dar att få visum. Vi berättade då för honom att vi kunde komma tillbaka måndagen den 29:e. Då skulle passen vara klara, förklarade han. I alla fall trodde vi det.

I går den 29:e var vi där igen kl. 9:30. Stängt. Vi väntade till efter kl. 10. Då kom en svart ambassadtjänsteman och låste upp; en som vi inte mött tidigare. Samma procedur som sist. Enda skillnaden var att denne hedersman kunde lite svenska. Nä, passen var inte klara. Vi uppmanades komma tillbaka i dag den 30 juni kl. 11.

I dag var jag där kl. 10:45 och väntade till kl. 12:30. Stängt. Stängt. Ingen tjänsteman dök upp. När jag kom hem ringde jag till UD och bad om hjälp. Jag kopplades till "Protokollet", den del av UD som har hand om kontakterna med de utländska beskickningarna i Sverige. Jag drog hela historien för tjänstemannen jag fått kontakt med.

"Nä, vi kan inte lägga oss i hur ambassaderna sköter sin visumhantering", sa han. "Dessutom är Demokratiska Republiken Kongo ett land som UD avråder svenskar från att resa till. Om vi skulle hjälpa till nu och din svägerska och hennes man skulle få problem i Kongo skulle vi på UD få kritik för att vi hjälpt dem att komma dit".

UD-mannen var trevlig och korrekt. Men något bistånd kunde han inte ge oss. UD har svartlistat många länder, bl.a. Indien, Thailand, Turkiet och Filipperna. Visserligen inte hela länderna utan bara vissa delar av dem. Men i alla fall. Även i Kongo var bara en del svartlistad, nämligen Nord- och Sydkivu med städerna Goma och Bukavu. Och dit ska inte min svägerska och hennes man åka! Så ambassadmannen borde ha kunnat hjälpt till.

I morgon tisdag ska vi till ambassaden igen. Fortsättning följer.

Fortsättning den 1 juli

I dag for vi åter till Lidingö och ambassaden. Vi var där vid 10-tiden och när vi ringde på kom samme man som vi mött den 17 juni; han som kunde lite engelska. Tro det eller ej! Passen var klara och visum istämplat och underskrivet. Vi fick passen med oss hem.

Lycklig slut, trots allt.