När Gunnar Sträng ministerstyrde 1971

Den tidigare finansministern Gunnar Sträng ville 1971 detaljstyra  Riksskatteverkets chef inför en stor deklarationsreform. Han avsände en amper skrivelse till verkets generaldirektör och avslutade brevet - som för övrigt inte var diariefört - med ett förtäckt hot. Sträng fick dock inte sin vilja igenom. Hade en minister gjort så idag hade det varit slutet på karriären, snudd på politiskt självmord.

År 1972 genomfördes den största deklarationsreformen sedan 1902. Alla deklaranter fick en helt ny blankett hem i brevlådan i två exemplar. Den var förifylld med namn m.m. Tidigare hade deklaranterna själva fått hämta sina blanketter hos posten eller bankerna. Och ännu tidigare hade de fått köpa blanketterna hos pappers- och bokhandlare.

Arbetet med den nya deklarationen hade börjat några år tidigare och berodde på att skatteförvaltningen hade datoriserats och moderniserats. En ny deklarationsblankett var nödvändig. Men Gunnar Sträng, som var finansminister gillade inte alls förändringen. Han var heller ingen vän av datorer.  Allt skulle helst vara som det alltid varit.

På Riksskatteverket var Gösta Ekman generaldirektör. Han och Sträng kände varandra väl då Gösta tidigare varit bl.a. rättschef i Finansdepartementet. Sträng visste att det nya reformarbetet var påbörjat och när han fick del av förslaget till ny blankett reagerade han mycket negativt.

Därför författade han ett långt brev till Gösta Ekman på Riksskatteverket, ett brev med Finansdepartementet som avsändare, men som inte diariefördes.

Så här skrev Sträng bl.a.:

"I den nya blanketten har riksskatteverket försökt vara tillmötesgående och serviceinriktad mot allmänheten. Enligt min mening i för stor utsträckning. Jag håller med om att det kan vara en fördel att i blanketten myndigheten står till hands med debetsedelsnumret, dvs. folkbokföringsnumret (personnumret, min anteckn.) men jag anser det onödigt att distribuera namn och adress till vederbörande deklaranter. Den som tar bläck och penna i sin hand för att fylla i en deklarationsblankett orkar säkert med att fylla i sitt eget namn och sin egen adress - - -. "

I den nya blanketten skulle deklaranten på första sidan göra en sammanställning av de uppgifter som lämnats på de övriga tre sidorna.  Anledningen var att verket ville ha alla uppgifter som skulle registreras i datorerna på första sidan. Det gillade inte Sträng och skrev: "- - - jag anser ordningsföljden i deklarationsbilagan felaktig. Jag vidhåller att den gamla blanketten var logiskt riktigare och en omdisponering bör ske - - -. "

I den nya blanketten skulle uppgifter om förmögenhet och fastighetsinnehav också anges. Tidigare hade deklaranterna fått lämna dessa uppgifter på separata bilagor till huvudblanketten. Det gillade inte Sträng heller. Han ville ha kvar bilagorna.

På sista sidan i blanketten hade verket förtryckt uppgifter om erlagda pensions- och sjukförsäkringsavgifter, som var avdragsgilla. Det gillade inte Sträng, som skrev så här:

"Vad slutligen gäller de allmänna avdragen, så har jag lagt märke till att riksskatteverket i den allmänna serviceinställningen också slagit in tilläggspensionsavgift och obligatorisk sjukförsäkringsavgift och en addering av dessa i båda kolumnerna. - - - Det förefaller mig som om deklaranten klarar detta arbete själv. Han slipper bli arg på skatteverket om datamaskinen skulle göra fel, vilket vi vet händer."

Sträng gillade inte heller att verket skickade ut blanketter till deklaranterna:

"Allra sist: jag skulle vilja rekommendera att man avstår från tanken att sända dubbla exemplar till varje deklarant. I vart fall bör de inte hänga ihop i en åttasidig upplaga med risk för att den med cirkulär obekante tar sig före att ambitiöst peta in uppgifter på alla 8 sidor. - - - Jag ifrågasätter om man överhuvud taget skall göra sig besvär med att sända ut deklarationsformulär till varje enskild medborgare - - -  Jag tror inte vänligheten kommer att nämnvärt uppskattas. Det enda säkra är att serviceambitionen kommer att kosta en hel del pengar - - - Det kan kosta mycket pengar. Min rekommendation är således, låt allmänheten i sedvanlig ordning och på gamla invanda ställen hämta sitt deklarationsmaterial. Skulle riksskatteverket inte ha något intresse av att följa finansministens rekommendationer, så vore jag tacksam om - för undvikande av intrycket av slöseri - försändelsen inskränkte sig till ett exemplar.

Käre Gösta, det låter lite hårt det här, men jag är inte tilltalad av förändringar för förändringarnas egen skull och själva omkastningen i den logiska uppställningen kan knappast ha någonting med datatekniken att göra. Det är möjligt att jag överdriver, men är svenska folket invant vid en viss tågordning, så skapas det alltid irritation om man skall ändra på den, framför allt om det gäller ett område där irritationen ändå är så pass markerad som den alltid är då medel-Svensson är underkastad tvånget att skriva sin deklaration."

Och så Strängs slutkläm, som kan tolkas som ett förtäckt hot: "Skulle det emellertid bli kritiska kommentarer interpellationsvägen i riksdagen, så måste Du förstå att jag har svårt att mobilisera någon entusiasm för försvaret av den nya blanketten".

Detta var ord och inga visor. Sträng var helt emot att ge deklaranterna bättre service. Gösta Ekman fick det här brevet i juli och bara någon dag senare skickade han ett långt och utförligt svar till Strängs sommaradress i Halland i vilket han bemötte Strängs alla invändningar. Varken Strängs brev till Gösta eller Göstas svar diariefördes, vilket var fel, enligt offentlighets- och sekretesslagen.

Sträng hörde inte av sig något mer per brev i detta ärende. Deklarationsreformen genomfördes, uppbackad av en omfattande informationsinsats, och den blev grunden till verkets arbete med förenklingar och förbättrad service till medborgarna. Det arbetet fortsatte och har i dag lett till att Skatteverket är en av de mest populära myndigheterna, uppskattad av såväl medborgare som företag.

Gösta Ekman var en rakryggad och orädd ämbetsman av det rätta virket. Hade han böjt sig för Sträng 1971 hade utvecklingen av deklarationen och förbättringen av servicen till allmänheten avstannat. Den e-deklaration vi har i dag hade försenats åtskilliga decennier.

Strängs brev förblev förborgat och Gösta Ekman berättade bara om det för utvalda åhörare mellan skål och vägg. Det var ett oblygt försök till ministertyre och avsteg från regeringsformens regelverk. Hade det skett i dag hade det varit slutet på Strängs politiska karriär. Nu har det gått nästan 45 år sedan det hände och är preskriberat sedan länge.

Men det visar vilken sorts finansminister Gunnar Sträng var. På gott och ont.

Tillägg den 7 oktober 2015.  Jag har haft kontakt med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek som gärna vill ta del av skriftväxlingen 1971 mellan Sträng och Gösta Ekman. Så därför har jag idag skickat kopior på dokumenten till arkivet i trygg förvissning om att de kommer att bevaras till eftervärlden och ev. framtida forskning. Jag lovade nämligen Gösta att göra det, men först när han gått bort.