30 juli 2013

Akademiskhet leder till krångel

Jag har ingen akademisk belastning. Min yrkesverksamhet - information och kommunikation - har jag lärt mig på egen hand, via jobbet och några spridda kvällskurser. För att bli en bra kommunikatör krävs en bra skrivförmåga och dessutom rejäla doser av fantasi, empati och sunt förnuft. Har man inte detta så hjälper inga akademiska betyg.

En gång lyssnade jag på en professor i medie- och kommunikationsvetenskap som berättade om hur man ska göra. Han kunde rita figurer och förklara, inte helt utan inveckling. Det var precis samma saker som jag kommit fram till på egen hand. Det mesta var akademiskt förpackat sunt förnuft, förklarat på ett onödigt tillkrånglat sätt.

Häromdagen träffade jag en ingenjör som doktorerat på Chalmers i Göteborg. Han skrev sin avhandling på normalprosa. Hans mål var att "vanligt folk" skulle förstå hans forskning. Men under hand fick han höra att avhandlingen inte skulle godkännas på grund av hans språkliga form. Under några dagar och nätter skrev han om hela avhandlingen och akademiserade (läs: krånglade till) språket. Avhandingen godkändes. Detta hände för flera år sedan, men jag tror inte något har förändrats på den här punkten.

Jag brukar med en grov generalisering dela in den samlade yrkeskåren i tre grupper: jurister, teknister (ingenjörer) och humanister. Juristerna krånglar till allt administrativt, teknisterna allt tekniskt. Humanisterna får sedan försöka rätta till det hela.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...