Artificiell intelligens: fantastiskt och skrämmande!

Dikten i mitt förra blogginlägg är gjord av AI, dvs, artificiell intelligens. Jag fick en länk av min dotter till en app med AI och bad att få en dikt på rim om Sverige.  Några sekunder senare kom dikten, dock utan rim. Tack och lov! För än är vår mänskliga hjärna inte helt och hållet omsprungen av denna teknik.

Jag har alltid varit sen på bollen när det gällt att nyttja ny teknik. När jag jobbade stod jag inför ett vägval: ska jag lära mig att desktoppa och göra originalen till verkets trycksaker? Eller ska mina medarbetare få göra det? 

Mina medarbetare fick sköta desktoppandet och jag satsade på att skriva i stället.

Datorer och det som hör ihop med dom har jag haft svårt för. Så fort det blir nåt krångel med datorn eller en skrivare ropar jag på hjälp. Jag klarar inte av att lära mig det jag behöver hjälp med. 

Antingen  ber jag dottern, hennes sambo - eller deras ungar - om hjälp. Har de inte tid ringer jag TechBuddy och får hjälp av nån av deras experter som kommer hem och fixar det som jag borde ha klarat på egen hand. Om intresse funnits, vill säga.

Nu har jag ett nytt vägval: ska jag fortsätta att leta fakta och formulera en textsnutt till den bok om Stråssa gruva som jag håller på att slutföra? Eller ska jag låt AI plocka fram en text på några sekunder?

I och för sig går det snabbare med AI än att leta på nätet med Wikipedia eller att bläddra i ett uppslagsverk eller en tryckt faktabok. Men helt ok känns det inte att nyttja AI.  

Jag har tidigare tyckt att det varit fusk att rita av något. När man ska teckna ska man börja med ett tomt pappersark och själv fylla det. 

Men att ha en förebild som modell eller mall har konstnärer alltid haft. När greker och romare gjorda sina odödliga mästerliga statyer hade de en levande modell som förebild.

När den kände djur- och naturmålaren Bruno Liljefors målade sina fåglar, rävar och anda djur hade han foton som förebild, visserligen svartvita, men i alla fall...

Vi får räkna med att yrket som konstnär, journalist eller författare är på väg att förändras i grunden såväl tack vare som på grund av artificiell intelligens.

Suck! Det är ju fantastiskt. På samma sätt som desktop numera är var mans möjlighet att designa trycksaker kommer AI att kunna göra oss alla till poeter, författare och konstnärer.

Men samtidigt är det skrämmande. Det är nog bara en tidsfråga innan AI blir smartare än våra hjärnor.