25 november 2016

Jag kallar mig inte feminist

Jag har försökt länge att få en bra förklaring till ordet "feminist". Det enkla svar jag (alltid) fått är "en som är för jämställdhet mellan könen". I så fall är jag feminist. Men jag vägrar att kalla mig det.

Det beror på att vänstern lagt beslag på ordet. Och sen har vi fundamentalisterna i Feministiskt initiativ (Fi) med den f.d. kommunistchefen Gudrun Schyman i spetsen som nyttjar ordet. (För övrigt tycker jag Gudrun ska ändra stavningen på sitt efternamn till "Sky man").

Regeringen är feministisk, dvs. sossarna och miljömupparna, och kör en feministiskt utrikespoltitik m.m. Sjöstedt och hans kommunister är feminister. Det finns även en del borgare som också kallar sig feminister. Jag gör det, som sagt, inte. Jag fortsätter att vara sur gammal gubbe, kanske är jag i stället maskulinist.

Jag har skummat Fi:s partiprogram. Det är inte lite man vill förändra. I princip allt. Höjda skatter och sextimmars arbetsdag samt genusperspektiv på allt i hela samhället! Suck. Jag blev nästan illamående.

I debatten saknar jag Fi:are som går till angrepp mot könsstympning och kvinnoförtryck i muslimska länder i Asien och Afrika och även i Sverige. Det mesta handlar om annat med genusperspektiv i Sverige som t.ex. att alla män är kollektivt skyldiga till övergrepp mot kvinnor. Eller att män ska straffbeskattas.

Det våld och förtryck mot kvinnor som förekommer i våra shariaförorter (som t.ex. Tensta i Stockholm och Vivalla i Örebro) vill man bortförklara. Det är mansförtryck, inte ett religiöst förtryck. Företrädare för kommunisterna i Sverige (dvs. V) menar att det inte alls behövs fler poliser i shariaförorterna där våldet är vardagsmat. Allt är i stället en fråga om genus och könsmakt och inte en fråga för polisen.

En av mina goda vänner flydde hit som ung tonåring från mullornas Iran med sina föräldrar. Hon är helsvensk nu, men med iransk bakgrund. Hon har i många år haft sin hårfrisör i Tensta; en kristen man från Syrien. När hon lämnat hans lokal som ligger centralt i Tensta, nära moskén, har glåporden från de långskäggiga kaftanklädda muslimska männen på torget haglat över henne. Hon har känt sig hotad.

När hon för en vecka sedan skulle dit igen fanns inte frisören kvar. De långskäggiga hade tvingat bort honom. Hon tycker inte det är trevligt att vistas i Tensta över huvud taget. Hon och hennes iranskfödde man överväger nu av flera skäl att lämna Sverige där de rotat sig, trivts och bott i flera decennier.

Det som de flydde från har nått Sverige. De är varken muslimer eller feminister.

Tillägg den 28 november: Jan Guillou har tangerat samma ämne i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article23996322.ab

1 kommentar:

  1. Jag tror att feministerna vill att kvinnorna ska få det bättre än männen. I somras såg ett inslag i Rapport om en kvinna i ett feministiskt nätverk som klagade på att landstinget i hennes län var sena med att införa den nya lagen som ger ensamstående kvinnor rätt till insemination med sperma från en donator.

    Varför ska skattebetalarna överhuvudtaget bekosta detta? Jag tror inte att feministerna vill ge ensamstående män rätt att skaffa barn med hjälp av en skattefinansierad "surrogatmamma". J.L.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...