Under vintern har vi haft vattnet avstängt till vårt släkttorp i Bergslagen. Nu när snön var borta - och även minusgraderna - åkte vi dit för att skruva på vattnet. Men si, det kom inget vatten. Mycket märkligt. Svartmålare som jag är (sedan födseln) svor jag en ramsa. Fan också! Bara problem och elände med gamla kåkar.
Dagen efter fick jag av en slump via grannen veta att kommunens VA-bolag för någon vecka sedan varit och grävt upp i vägen utanför. Man hade lagat en vattenläcka vid servispunkten för vår ledning in till kåken. Jag är även konspiratorisk lagd. Därför gissade jag att kommunens gubbar förmodligen glömt att släppa på vattnet till vår fastighet. Men samtidigt tänkte jag att så dumma kan dom väl inte vara? Det är säkert något mycket värre fel.
Jag ringde det kommunala VA-bolaget. Där lovade man kolla saken och återkomma. Inte återkom man. I stället upptäckte jag efter någon timme - också av en slump - en mindre lastbil med vidhängande kommunal gubbe ute vid vägen. Jag skyndade ut.
Jodå, gubben (som för övrigt var en yngre man) kunde bekräfta att vattnet inte var påsläppt till vår fastighet. När han skruvat några varv med sin långa vev vid servispunkten kom vårt vatten.
Är det inte märkligt? Först gräver man upp för att fixa en läcka. Och stänger av vårt vatten. Sedan åker man därifrån utan att meddela oss som fastighetsägare vad som skett. Dessutom släpper man inte på vattnet innan man drar därifrån.
Om jag inte hade träffat grannen hade jag inte haft en aning om vad som skett. Jag hade givetvis trott att det varit något fel på vår ledning in och anlitat grävmaskinister, rörmokare m.fl. för att kolla varför vi inte fick något vatten.
Det är inte bra när slumpen får styra vardagens vedermödor. Men det är väl det som även kallas tur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar