De på Skatteverket som jobbar med juridiken och är lite mer fundamentalistiska kallar oss medborgare för "skattskyldiga", ofta förkortat "sksk". De som inte är riktigt så fundamentalistiska kallar oss "skattebetalare".
I lagarna benämns vi "skattskyldiga" oavsett om vi är skyldiga skatt eller inte. Jag försökte för ett antal år sedan få in ordet "skattebetalare" i stället i samband med omskrivningen av de flesta skattelagarna vid skattereformen i början av 1990-talet. Det gick inte.
Nu har ordet "kund" lyfts fram i och med den senaste organisationsförändringen på verket. Man har nämligen valt att kalla en organisatorisk del för "kundmötesenheten". Tidigare pratade man internt om "medborgarmötet" - inte "kundmötet". Att nyttja "kund" i interna sammanhang, i liknelser etc, är väl helt ok, som t.ex. "Vi ska ett kundperspektiv i kontakterna med skattebetalarna."
Tidigare har verket alltid i externa sammanhang valt bort ordet "kund" och i stället använt "medborgare, företag etc."
Att verket nu kallar oss "kunder" är kanske en effekt av de fem åren med "leka affär"-organisationen? Verket har flera medarbetare och även chefer - bl.a. chefen för den nydöpta "kundmötesenheten" - med ett förflutet från näringslivet som inte riktigt har den rätta statliga ämbetsmannakänslan i knoppen.
Begreppet "kund" definieras så här enligt Wikipedia: "En kund är fysisk eller juridisk person som köper eller hyr en produkt eller en tjänst från ett företag eller en person".
Skatteverket är inget företag som säljer eller hyr ut varor eller tjänster till medborgarna. Alltså kan de inte vara "kunder". I stort sett alla andra myndigheter har valt att inte använda ordet "kund". Språkrådet (som är det officiella språkvårdande organet i landet) tycker inte att det är lämpligt att myndigheter använder ordet "kund".
Men, som sagt, Skatteverket tycker det är lämpligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar