Vi har haft radio i Sverige i 100 år

Sverige började sända radioprogram den 1 januari 1925. Då fanns inte dagens Sverigs Radio utan det var ett företag som ägdes av de stora tidningarna som hette AB Radiotjänst som svarade för sändningarna. Det alla första programmet var en högmässa som påannonserades av den 29-årige Sven Jerring.

Mina första radiominnen är från början av 1950-talets lördagar då Frukostklubben med Sigge Fürst var det som alla lyssnade på. Det hade börjat redan samma år jag föddes - dvs 1946 - och fortsatte sedan in på 1970-talet.

På lördagskvällarna var det Lennart Hyland och hans Karusellen som var det som fick folk ute stugorna att flocka sig kring sina radioapparater. 

Det var i just Karusellen som Gösta "Snoddas" Nordgren 1952 sjöng "Flottarkärlek" och fick starten på sin arriär. 

Två år senare proklamerade Hyland "Frufridagen" då mannen i familjen skulle ta över sin hemmafrus alla sysslor som att laga maten, städa och sköta barnen m.m. När denna unik händelse ägde rum  var jag åtta år men jag har inget minne av den.    

Jag tror dock att min farsa inte deltog i den aktiviteten. Det kan ju även ha berott på att morsan inte ville släppa in honom i sitt revir.

Vår radioapparat var ett stort åbäke fyllt av radiorör och högtalare som hette Centrum. Mottagningen var inte alltid den bästa, vill jag minnas.

Det var ofta vi fick in ett störande oljud när vi lyssnade på Karusellen eller "Kaffe-Petter" i Sigge Fürsts frukostklubb på lördagarna. Det var ett högt brusande ljud som pågick i drygt någon minut då och då  

Flera år senare när vi var hos bekanta - som skaffat svartvit TV långt år före oss - och tittade på !0 000-kronorsfrågan eller om det var Hylands hörna, ska jag låta vara osagt. 

Då fick jag förklaringen till missljudet i vår radio. Det var ju applåderna.

Att vara barn på 1950-talet innan TV.:n fanns i varje hem var avslöjande på sitt sätt. Ett annat exempel var när vi lekte cowboys och indianer. Vi hade träpinnar som pistoler och när vi skulle markera att vi sköt en indian sa vi alltid "pang!" För det hade vi sett att det stod så i textbubblorna i våra serietidningar.

Dagens ungar reagerar på liknande sätt. "Mormor, hur var det när du var liten och allt var svart?" frågade Ester när hon var sju och tittade i gamla fotoalbum-

Eller gossen som försökte faxa och sa att det inte funkade- "Papperet kommer ju tillbaka hela tiden!" Det var nog samma gosse som imponerat utbrast "Vad häftigt! Dator och skrivare i samma!" när han fick se en skrivmaskin. 

Trump vill verkligen ha Nobels fredspris

Donald Trump är ut efter att få fredspriset i år. Han lyckades få Armenien och Azerbajdzjan att sluta bråka med varandra, men något riktigt fredsavtal slöts inte. Det räcker inte. 

Trump försöker få slut på Putinlands anfallskrig mot Ukraina, vilket han lovade sina väljare att fixa på 24 timmar bara han blev president. Nu ska han lyckas, tror han. Det tror inte jag.

Putin och Trump ska ses om några dagar i Alaska för att själva - utan närvaro av Zelenskyj eller nån från EU - bestämma vilka ockuperade delar av  Ukraina som Putin får behålla och vilka som Putin kan tänka sig avstå från.  '

At besluta om vad Ukraina måste göra för att få Putin att upphöra att terrorbomba landet utan att Zelenskyj är med har fått kritik. Därför måste nog Trump låta Zelenskyj få delta.  Om en vecka vet vi svaret.

Det kommer inte att bli något eld upphör eller fredsavtal. Putin har vunnit tid och Trump skjuter fram datumet då hotet om ytterligare sanktioner ska träda i kraft. 

Om han ska få sitt eftertraktade pris måste han knäcka Rysslands ekonomi  och skapa kaos för att få de som kommer efter Putin att avsluta kriget. Men det kommer Trump aldrig att göra.

Här har jag själv fantiserat ett (o)tänkbart scenario:

Putin ser till att få behålla de bästa delarna, de med naturtillgångar, industier m.m. samt de som är strategiskt viktiga för Putins kommande fortsatta krig mot Ukraina. Kvar till Zelenskyy blir "värdelösa" områden, men som till ytan kan vara någon kvadratmeter större.

Den smarte Putin har åter lurat den naive Trump som står på flygplanstrappan och viftar med ett papper och säger: "Jag har fixat eld upphör i Ukraina! Nu får Zelenskyy skriva på avtalet. Han är vinnare då han får behålla större delen av det Ryssland tagit kontrollen över!"

Allt går igen. I september 1938 stod brittiske premiärministern Neville Chamberlain och viftade med ett papper med Hitlers namn på och sa att han nu hade fått "peace in our time".  

Zelenskyy har redan sagt att han inte kan gå med på att avstå någon del av landet till ockupanten Ryssland. Den ukrainska konstitutionen förbjuder honom att göra det.

Trump ger sig aldrig och ska ha sin vilja igenom. Han kommer tvinga Zelenskyy att skriva på. Annars hotar stopp för all användning av vapen m.m. med ursprung  i USA, oavsett vem som betalar för dem.

Sen hotar Trump att utvisa den sydafrikanske  invandraren Elon Musk för att tvinga  honom att stänga av sitt satellitbaserade  kommunikationssystem  Starlink över Ukraina. Då är det verkligen kört för Zelenskyy.

EU kan inte göra ett dugg då man inte är enigt. De länder som försöker göra något för Ukraiina hotar Trump med höjda tullar.

Ryssland, Nordkorea, Venezuela och andra skurkstater kampanjar för att få Norge att ge Trump sitt fredspris.  Han kommer att hota Norge med ¨höga strafftullar för att de ska ge honom det. 

Byggmax struntar helt i sina kunder!

Byggmax är ett företag du ska undvika. Det har en urusel kundtjänst som inte svarar. Deras huvudkontor (HK) vill absolut inte att man ska ringa dit i stället. Deras nummer till HK (08-514 930 60) är avstängt.

När man sedan gör en unik marknadsföringskampanj sjabblar man bort den goodwill man vill  få genom att inte involvera personalen som har kundkontakt.

Vi flyttade tidigare i år från vår villa pga mitt handíkapp (Parkinsons sjukdom m.m.)  till en lägenhet. Då fick vi en inflyttningsgåva från Byggmax; ett presentkort på 200 kr som gällde till den 31 juli. Det var uppskattat och en smart och tämligen unik marknadsföringsåtgärd. Tack för det!

Den blev liggande då mitt behov av byggmaterial och verktyg i stort sett försvann då jag nu bor i en totalrenoverad bostadsrättslägenhet. Men i slutet juli sa min hustru att vi borde skaffa nåt att tvätta vårt trägolv på altanen utomhus med.

Därför åkte jag den 31 juli de drygt 9 kilometrarna till Byggmax i Upplands Väsby med mitt presentkort för att köpa en dunk linoljesåpa som kostade 243 kr. Bra, tänkte jag och gav presentkortet till ert butiksbiträde men han vägrade ta det som delbetalning.

Han sa att han inte kunde ta emot det då det inte funkade med hans kassaapparat (det var en kass apparat han hade?). I stället sa han att jag fick kontakta Byggmax huvudkontor.  Snopen åkte jag hem med mitt presentkort och utan linoljesåpa.

Jag borde i stället jag sagt: ”Detta måste du fixa. Jag som kund ska inte behöva lösa era interna problem. Expediten borde ha tagit gåvokortet, lagt det i kassan och dragit av  200 kr. 

Jag tänkte att bara jag berättar detta för nån på ert huvudkontor så löser det sig och jag får ett tillgodohavande på minst 200 kr, kanske 243 kr som såpan kostade. 

De extra slantarna skulle vara kompensation för de besvär jag haft och för att jag åkt till Byggmax helt  i onödan. Det var 9,2 km dit enkel resa. Tar jag en milkostnad på 25 kr blir det ca 46 kr (9,2 x 2 = 18,4 x 2,50 kr = 46 kr). Så en kompensation  på 43 kr skulle vara perfekt.

Dessutom skulle det bli ett positivt inlägg  på min blogg. Det blev ju inte det utan i stället det du läser just nu. 

 Vi ringde till huvudkontoret på det nummer vi hittat på nätet, nämligen 08-514 930 60. Varje gång sa rösten att numret hade upphört att gälla. Vi slog rätt siffror hela tiden.

På Byggmax hemsida står bara adressen plus – märkligt nog – en tidsangivelse vilket kan tyda på att man haft ett telefonnummer där, men som tagits bort.

Då ringde jag Byggmax kundtjänst där kvinnan jag pratade med sa åt mig att skicka in en bild på presentkortet, vilket jag gjorde samma dag, dvs, den 31 juli. Nu har det gått över en vecka utan någon respons från Byggmax. trots att jag skickat en påminnelse.

200 kr kan man både ha och mista.  Byggmax gör en kul och unik marknadsföringsåtgärd - som denna inflyttningsgåva - som fick mig att se positivt å företaget. 

Sedan sjabblar man bort effekten av den genom att inte se till att organisationen mot kunden vet vad man ska göra om något fallerar.

Ett paradexempel på hur man inte ska göra. Då måste jag reagera. 

Likaså när Byggmax medvetet tagit bort sitt telefonnummer till huvudkontoret för att slippa samtal med missnöjda kunder som i stället hänvisas till den undermåliga kundtjänsten. 

Där kan man inte kan skilja på när en kund klagar på en bristfällig vara eller när det är en kund som klagar på något som Byggmax orsakat. Man svarar inte när en kund hör av sig

Jag är inte den ende som haft synpunkter på Byggmax hantering av sina kunder. Läs även omdömena Byggmax fått på nätet av de som haft kontakt med företaget. Det måste var en tråkig läsning för företagets ledning.

Men deras VD, som har det yttersta ansvaret, verkar inte veta hur kunderna upplever företaget eller så bryr han sig inte om det så länge han kan leverera vinst till ägarna och styrelsen är nöjd. 

Därför fick igår deras VD - eller CEO som de kallar sig numera - ett mejl från mig med ungefär samma innehåll som detta inlägg.

Det ska bli intressant att se om jag får något svar och vem som i så fall svarar och vad det står i det. Blir jag inte nöjd så går jag vidare till styrelsens ordförande.

Fortsättning följer.

Olika sätt att säga upp abonnemang

Det är inte lätt att avsluta ett telefon - eller TV-abonnemang eller dito för internet och dator. I början av förra året besökte jag en butik som bl.a. säljer mobiler m.m. för jag hade  en fråga om något som jag inte minns nu som rörde min TV(tror jag).  Den trevlige och pratglade expediten svarade på min fråga men lyckades "lura" på mig nya abonnemang för bredband och TV.

Alla abonnemang jag dittills haft var mycket  dyrare än vad han föreslog. Det var svårt att  argumentera  emot så jag gick med på att byta till 3 respektive Allente för bredband och TV. Men jag stod emot hans försök att sälja  på mig en massa sport- och filmkanaler.

Det jag inte visste då var att vi i januari i år flyttade från vår kåk och till en bostadsrätt där det i avgiften ingår såväl TV-kanaler som bredband.

Det visade sig att de avtal jag skrivit på inte gick att säga upp bara för att jag flyttat utan det var bara att fortsätta betala så länge abonnemanget gällde, dvs. till senare i höst. 

Det blev nästan tusenlapp helt i onödan per månad under tio månader. Det får jag ta som en extra flyttkostnad.

För ett par dar sedan ringde jag 3 för att kolla om jag sagt upp mitt bredband. Jag hittade numret på deras hemsida och ringde. 

En inspelad röst svarade och sa att samtalet kunde spelas in och hänvisade till GDPR och deras hemsida. Sedan kom en ny röst som sa att jag var nummer ett i kön ochg sedan svarade en kvinna - som det gick att prata med! Att nå henne tog max en halv minut.

Hon accepterade  direkt min uppsägning, som skulle ske den 6 november.  

När jag ringde Allente möttes jag direkt av en AI-robot röst som sa att han var en robot. Sedan sa han att jag inte var  kund hos dem då han inte kände igen mitt telefonnummer. 

Därefter fick jag välja om jag var kund eller ville bli det.

Jag valde det andra alternativet, då han sagt att jag inte var kund. Bäst att lyda honom, tänkte jag och fick en massa nya alternativ att välja bland. Något uppsägningsalternativ fanns självklart inte då jag valt att bli ny kund.

Jag valde alternativet "fakturafrågor" och fick efter en tids väntan prata med en levande människa. När jag sagt att jag ville avsluta mitt abonnemang sa han att han skulle koppla mig dit där man skötte sådana ärenden.

Där fick jag en röst i örat som sa att jag var nummer 105 i kön och att det skulle ta två timmar innan jag fick svar. Jag beslöt att vänta. Det gick inte fort. Efter ca tjugo minuter var jag nummer 186. 

Efter en timme ropade hustrun att det var dags för lunch. När jag reste mig för att gå råkade jag stöta till mobilen så att samtalet bröts. Jag ringde inte upp igen.

Detta ägde rum för ett par dagar sedan. 

När jag bläddrade i min almanacka i morse såg jag en notering i mars  "Allente uppsagt". Aha, tänkte jag. Det var därför jag inte längre var noterad som kund hos dem. 

Det ville jag kolla. Idag fick jag ett bekräftelsebrev från 3 att mitt bredbandsabonnemang var uppsagt. Något sådant brev hade jag inte fått från Allente.

 Jag ringde dit och valde att inte var kund. Samme AI-robot igen som bad mig säga vad jag ville. 

Han begrep inte vad jag sa men till slut när jag så tydligt jag kunde bara sa ordet UPPSÄGNING ramlade polletten in.

Då sa han att jag skulle säga ett om jag ville säga upp hela abonnemanget och  två om jag bara ville avsluta mina tillval. Jag nästan skrek ETT och då sa en röst att jag var nummer ett och skulle få svar inom en minut.

Det blev en lång minut då det tog ca fem i stället då jag hela tiden fick höra att jag var nummer ett och skulle få svar inom en minut. Jag gissar att den ensamme stackare som svarar på Allentes alla samtal om uppsägning var på muggen eller tog en snabbfika.

 Jodå, jag fick till slut veta att jag hade sagt upp mitt abonnemang i mars, vilket dom hade noterat. 

Hade dom gjort som 3 valt att skicka ett brev och bekräftat uppsägningen hade jag inte behövt skriva detta inlägg.

Vänstertrafik införd delvis i Sollentuna?

Kommer du cyklande söderifrån och vidare norrut genom Fågelsångsparken ska du plötsligt köra på vänster sida vilket vi inte har gjort på femtioåtta år. Någon har tänkt fel när man målade sista delen av cykelvägen fram till det kommande övergångsstället vid Turebergsleden

Sollentuna kommun har prioriterat cykelvägar. Bland annat har man byggt en helt ny sådan  som löper parallellt med Turebergsieden från Cirkle  K-macken och vidare västerut. 

Den används inte av många tvåhjulingsryttare och behövs inte då det går lika bra att skyddat cykla längs Kanalvägen som går norr om radhusen  och också löper parallellt med Turebergsleden.

Vintertid är det alltid dessa asfalterade cykelbanor som snöröjs allra först och ned till asfalten. Trots att antalet cyklister vintertid dessutom är lägre

Den nu aktuella cykelleden - se bilden ovan - kommer från gångtunneln under järnvägen vid Almvägen och går västerut i en krok och sedan norrut genom ett litet skogsområde och passerar över Cedervägen. 

Sedan vidare genom parken tills du kommer dit där fotot är taget.

Kommer du cyklande norrut så ska du plötsligt övergå till vänstertrafik. Den som tror alla om gott menar att det är en tanke bakom detta "fel" och menar att sidbytet är medvetet gjort. 

Det är för att du ska  bli uppmärksam på att du passerar över en asfalterad gångväg i öst-västlig riktning. Men det tror inte jag. Det är i så fall en efterhandskonstruktion. 

Där cykelleden passerar Cedervägen - där det dessutom är biltrafik - borde man i så fall sedan länge haft ett likadant "fel". Det har man inte, utan där är det högertrafik på båda sidor om bilvägen.

¨

Det är kanske samme kommunale planerare som bestämde att gångtunneln  under den hårt trafikerade Turebergsleden skulle ersättas av ett övergångsställe. Heltokigt! 

Cykelleden genom parken övergick tidigare till en gångtunnel som gick under Turebergsleden. Den fylldes igen när man gjorde trafikleden enfilig och fick en bussfil till höger i stället.

Turebergsleden som är den stora infarten in till centrala Sollentuna ska förvandlas till en lokalgata. Därför är den nu enfilig. För att ytterligare hindra trafiken har man ersatt gångtunneln under med ett blivande ljusreglerat övergångsställe.

Anledningen enligt kommunen var att det var otryggt för gående att kvällstid passera genom den upplysta tunneln. Men ett övergångsställe ska vara tryggare.

Det beror på vad man är mest rädd för. Busar eller bilar?

Lägg gångbanor där folk går!

Jag bor i den del av Sollentuna som kallas Fågelsången, som fått sitt namn efter ett 1600-talstorp vars rester revs för drygt 55 år sedan då det var i dåligt skick. Den stora park som ligger precis söder om Turebergsleden heter Fågelsångs-parken. Den är myanlagd med en stor lekplats och gångbanor som inte ligger där folk verklig går.

Parker planeras och ritas av utbildade experter. De ser bra ut i teorin men när de funnits ett tag och folk vant sig vid dem visar det sig att de som går där väljer andra vägar. 

Det blir stigar i terrängen och över gräsytor som inte stämmer  med vad trädgårdsarkitekten tänkt sig. Så även i Fågelsångsparken.

Där finns tre sådana inofficiella stigar som förfular den fina parken.  En är kort och går nordost från Fågelsångvägen och ned till den asfalterade geonomfartsleden och går över oplanerad parkmark. 

Den längsta fortsätter över asfaltleden i samma nordostliga riktning diagonalt över parkens största gräsyta. De som går på dessa stigar ska till pendeltåg och bussar i centrum. Se bild nedan.

Den tredje stigen går i parkens västra del. Den börjar (eller slutar) från gångvägen som svänger av norrut mot asfaltsvägen och där parksofforna står. Se bild nean.

Därifrån går den vidare västerut i en krok över naturmark och ansluter till backen upp mot Love Almqvists väg, mittemot Lillebovägen. Den används av de som kommer söderifrån och ska vidare nordost mot centrum. 

När jag var ung fanns inte Internet och inga bloggar. Då fick jag utlopp för mitt skrivgnällande genom att i stället skriva insändare i lokaltidningen Nerikes Allehanda. Dom tog in allt jag skrev. Blev inte refuserad någon gång, vad jag minns.

En insändare  från januari 1969 handlade om att folk tog sina egna vägar genom stadens grönområden. Det blev mycket synligt vintertid då marken var täckt av snö. Redan då tyckte jag att man skulle lägga gångvägarna där folk gick. 

Så här skrev jag då: 

 Kära parkkontor i Örebro! Nu när snön ligger vit i stadens parker, borde herrarna på parkkontoret ställa ifrån sig kaffetermosen, ta på sig vinterpälsen och snöskorna och ta sig en promenad i våra/sina parker för att ta reda på var stadens flanörer verkligen trampar fram.                                                    Många gångbanor är ur (ska vara "från") estetisk synpunkt välplanerade, symmetriskt utlagda osv mellan gräsmattor och träd - men inte alltid där folk vill gå! Parkkontoret tvingar oss att gå där dom vill. På sommaren leder det i värsta fall till nedtrampade buskar och förstörda planteringar och bruna "kostigar" över välfriserade gräsöknarna: "Beträd ej gräset"-skyltar hjälper föga.                                                                        Nu på vintern är det mycket lätt att se var promenörerna tar sig fram. Ta vara på det till sommaren och gör en grusad gång där, som naturligtvis skall plogas å vintern. Jag tänker närmast på stadsparkens östra del. Mellan planen (nu isbana) framför tennisbanorna och Skebäcksvägen där Norra Skyttegatan börjar, borde det finnas en gångstig så att jag (och andra) slipper bli våt om skorna på sommarmornarna av daggen i gräset, så att jag slipper få snö i pampuscherna på vintern. Man känner sig solm en Armfelts karolin eller en King vid ridande gränspolisen när man pulsar fram i snön.  

                                                          Kila dit och titta själva, så får ni se! Det är faktiskt fler än jag som dagligen går där. Genvägar är inte alltid senvägar, förstår ni.                                    Tackar på förhand! Eder                        Björn T-son Susegård (Grönköping - Örebro) 

För stor burk till innehållet

 Häromdan köpte jag två stora burkar med kroppspuder hos ICA:s apotek Hjärtat. När jag ställde dom på skrivbordet med ljuset bakifrån såg jag att de bara var fyllda till hälften med puder,  dvs. upp till den vågiga röda linjen på burkens framsida. Jag kände mig lurad.  

När ag berättade det för min hustru (som tror gott om alla och allt) sa hon att det är nog för att det ska vara lättare att skaka ut pudret ur burken. Hon kan ha rätt. Hon brukar  ha det.

Jag skakade på burkarna och mängden innehåll, som då fick mer luft, ökade något - se bilden. Men fortfarande var burken onödigt stor i förhållande till innehållet. 

För ca femtio år sedan fick jag en pappförpackning som innehöll korvar. Av utseendet och storleken att döma borde de ha varit ca 18-20 cm långa, ungefär som vanliga kokkorvar. 

När jag öppnade förpackningen visade det sig att de bara var hälften så långa, ungefär som Bullens burkkorvar.

Jag anmälde det till Konsumentverket som kritiserade företaget för den bedrägliga förpackningen,

Trots hustruns positiva syn på puderburkarna har jag anmält dem tlil Konsumentverket. 

Jag tog hennes kommentar på allvar och uttryckte mig lite försiktigt och skrev så här: Apoteket Hjärtats kroppspuderburk är för stor till det lilla innehållet. Finns det nån tanke bakom eller är det bara för lura mig som konsument?

Du kanske tycker att jag är löjlig som anmäler såna här småsaker. Dom flesta som överhuvud taget noterar den för stora burken bryr sig inte. Om ingen reagerar kan företag fortsätta lura oss konsumenter. 

Visar det att det finns en praktisk förklaring till den för stora burken borde det stå på burken. Det kan ju vara så att för att få in ett hekto av det porösa pudret krävs en stor förpackning som ser halvfull ut när den stått och pudret packats ihop. 

 

 

  

Det finns även ärliga jordgubbsnasare

Det händer ibland att jag köper jordgubbar av en sådan där tillfällig nasare; med ett stånd vid vägkanten, som man ska akta sig för. Anledningen är att kriminella gäng kan stå bakom ruljangsen. 

Jag köpte en kartong gubbar vid ett sånt här stånd och swishade betalningen. 

Det blev dyra gubbar. Jag upptäckte inte min fadäs av egen kraft. När jag varit hemma en stund ringde min telefon. 

Det var en kvinna som talade svårförståelig svenska med utländsk brytning. Först tänkte  jag  lägga på då jag trodde det var nån som ville lura mig.

Jag hörde att hon pratade om jordgubbar, men jag fattade ingenting. 

Då kom en manlig röst på svenska som frågade hur mycket jordgubbar jag hade köpt. Jag svarade att jag hade köpt en kartong för 60 kr, men jag tänkte "att det har väl inte du med att göra"! Fortfarande fattade jag ingenting.

Då fick jag förklaringen. När jag betalade med swish - samtidigt som jag tog emot gubbkartongen - hade jag skrivit 606 i stället för bara 60 kr. 

Mannen undrade om jag ville ha mer gubbar, vilket jag avböjde. då jag gärna ville ha tillbaka 546 kr som jag felaktigt hade swishat iväg.

Han sa att han måste  prata med sin revisor innan jag kunde få tillbaka pengarna då han inte visste hur han skulle göra med momsen i sin bokföring. Sen avslutades samtalet. 

Jag tänkte "att jag ser nog aldrig röken av dom slantarna". Det fick bli dyra lärpengar för mitt slarv.

Efter några dar messade jag till numret han ringt från, vilket han sagt att jag skulle spara för att kunna nå honom. 

Samma dag fick jag ett svar där man ville ha mitt bankontonummer så dom kunde betala tillbaka pengarna.

Efter ytterligare några dar fanns 546 kr på mitt konto och ordningen var återställd.  

Jag tror inte att det var gängkriminella som jag hade haft att göra med.

  

Skatteverket ska stoppa fuskfrisörer

Lycka till, säger jag bara. Det försökte verket göra för ca 30 år sedan också, men misslyckades. Då var det ett informationsprojekt i samarbete med frisörföretagarna själva. Vi skulle försöka certifiera de skötsamma frisörer som gjorde allt rätt och inte fuskade. Men vi gav upp när inte ens de frisörer som var utsedda att delta i vår projektgrupp tillhörde de skötsamma.

Jag minns inte om det var verket eller frisörföretagarna själva som ville ha hjälp att skilja agnarna från vetet, dvs. att visa vilka frisörer som var oseriösa och konkurrerade ut de seriösa som gjorde rätt för sig.

Detta projekt hamnade i mitt knä då jag var verkets informationsansvarige. Tanken var att de seriösa skulle få en dekal som visade att de betalade sina skatter och avgifter och skötte in bokföring m.m. Dekalen skulle sitta på dörren till deras lokal, väl synlig för deras kunder.

Frisörernas representanter som var utsedda  av deras arbetsgivarorganisation berättade att de svarta frisörerna kunde köpa allt de behövde från lika svarta grossister. Hela kedjan ända till kunden var oseriös. Om du kunde få en klippning för cirka en hundralapp drev frisören säkert sin verksamhet utan att göra rätt för sig.

Vi hade ett antal möten men sedan avsomnade projektet, då det visade sig att de "seriösa" frisörföretagarna i vårt projekt sannolikt också var lika svarta som de vi ville stoppa. Hela branschen var oseriös.

Vi hade nämligen kollat vad de hade för taxerad vit inkomst och jämförde med deras levnadsstandard i övrigt. Det stämde inte.

Hade man en deklarerad inkomst på ca10 000 kr per månad,, bodde i en ny stor villa i "fina området" och en familj med två tonåringr och en hemmafru, två bilar och en sommarstuga så måste man även ha inkomster som vi inte kände till.

Snacka om dubbelmoral. Hur vi lyckades avsluta samarbetet utan att säga varför mins jag inte. Men om branschen var så rutten redan då hur ska den inte vara nu?

Flyttfirmor var annars en bransch som var helt svart och hade lämnats åt sitt öde av verket. När jag var med och hjälpte en släkting att flytta såg jag hur betalningen gick till. 

När bossen, som körde flyttbilen skulle ha betalt ville han ha cash direkt. Via en närbelägen bankomat lyckades vi ut de fem tusenlappar han ville ha. 

Vi såg även när han gav de  tre "flyttgubbarna" - som sannolikt var a-lagare utan fast anställning - varsin tusenlapp. De sade adjö och försvann sedan snabbt.  

Sveriges mineralersättning är skamligt låg

Bergslagens jordbrukande bergsmän lade tack vare malmen,  skogen, vattnet och sitt arbete grunden till det Sverige vi har idag. Då insåg man malmens värde. Idag skänker vi bort den. Det är dags att ge markägarna skälig ersättning.

 När jag gick i skolan på 1950-talet fick jag lära mig att skogen, malmen och vattenkraften var de tre naturtillgångar som Sveriges välstånd vilade på. Skogen gav oss papper och trävirke. Från kraften i det strömmande vattnet kom elektriciteten som drev malmtågen från Norrbottens järngruvor.

Dessa naturtillgångar, främst malmen, spelade en ännu större roll om vi går tillbaka i historien ett par hundra år. Men det var inte järnmalmen i norr som då byggde vårt land. Den malmen var obrukbar då den innehöll fosfor.

Det var bergsmännen i Bergslagen som ifrån 1200-talet och de kommande sexhundra åren med sitt slit gjorde landet till världens största exportör av järn och som bidrog till att Sverige blev en stormakt.

Bergsmännen var bönder som var skyldiga att göra järn av sin malm och kol av sin skog. Som ersättning slapp de vissa pålagor, bl.a. att via roteringen bli utskrivna som soldater. Därför finns det inga soldattorp i Bergslagen.

Vi var ständigt i krig och utan inkomsterna från järnet hade det kunnat slutat sämre och vi hade idag kunnat haft danska eller – hemska tanke – ryska som modersmål.

Behovet av ovanliga metaller har ökat dramatiskt. De används till batterier m.m. för att möjliggöra den gröna omställningen men även till halvledare och annat som vi behöver för att få vår digitaliserade vardag att fungera.

I Bergslagen har man brutit järn, koppar. zink, bly och kobolt men även nickel, volfram och svavel.  Det finns fortfarande fyndigheter  men de anses inte brytvärda just nu.

Dessutom finns det bl.a. grafit, indium, platina, beryllium, vismut, tenn och kanske även flusspat. Dessa innovationskritiska mineraler och metaller finns bl.a. i  varphögar, anrikningssand och nedlagda gruvor. 

Det var först på 1800-talet man kunde börja använda den fosforhaltiga malmen i norr för att göra järn och LKAB bildades 1890.

Mellansverige har idag bara tre metallgruvor i drift, nämligen två i Bergslagen – den i Garpenberg och Lovisagruvan i Stråssa – samt Zinkgruvan utanför Askersund. I dessa bryts zink, koppar, bly och guld samt lite silver.

Med tanke på det ökade behovet av olika metaller och mineraler kanske nya gruvor i Bergslagen kan komma att öppnas. Prospektering pågår.  Även om nya fyndigheter hittas är det lång  väg till driftstart och det är många faktorer som påverkar.

Det krävs tillstånd, riskvilligt kapital som kan bekosta brytning och anrikning av det man får fram samt världsmarknadspriserna som påverkar om det går att hitta köpare. 

Ovanpå detta har du miljöaspekten som lägger sig som en blöt filt över det mesta som påverkar de närboende. Vem vill ha ett vindkraftverk eller ett dagbrott och stora varphögar som granne?

För att få okej från kommuner som inte vill ha vindsnurror har man börjat ersätta dem med en peng som de t.ex. kan bygga en simhall för eller något annat som kommer invånarna till del.

Som markägare har du bara rätt till grästorvan. Det som finns därunder kan i princip vem som helst muta in och exploatera. Det  gäller även om din mark är klassad som nyckelbiotop – gruvlagarna tar över.

Sverige är generöst och skänker bort sina mineraltillgångar. Det är därför utländska gruvbolag gillar att prospektera och provborra i vårt land.

För varje miljon kronor i värde som gruvbolaget tar upp får staten 500 kr i ersättning. Markägarna får dela på 1 500 kr så sammanlagt får de två promille.

Andra länder har helt andra siffror. Det handlar då om tiotals procent eller mer! Så långt behöver vi inte gå. En ändring från promille till procent borde vara ett minimum och jag tycker att  fem procent känns rimligt. Det borde gruvbolagen kunna acceptera.

Slutsats: Den skamligt låga mineralersättningen till markägarna borde höjas och berörda kommuner få hälften av statens del.