Vänstertrafik införd delvis i Sollentuna?

Kommer du cyklande söderifrån och vidare norrut genom Fågelsångsparken ska du plötsligt köra på vänster sida vilket vi inte har gjort på femtioåtta år. Någon har tänkt fel när man målade sista delen av cykelvägen fram till det kommande övergångsstället vid Turebergsleden

Sollentuna kommun har prioriterat cykelvägar. Bland annat har man byggt en helt ny sådan  som löper parallellt med Turebergsieden från Cirkle  K-macken och vidare västerut. 

Den används inte av många tvåhjulingsryttare och behövs inte då det går lika bra att skyddat cykla längs Kanalvägen som går norr om radhusen  och också löper parallellt med Turebergsleden.

Vintertid är det alltid dessa asfalterade cykelbanor som snöröjs allra först och ned till asfalten. Trots att antalet cyklister vintertid dessutom är lägre

Den nu aktuella cykelleden - se bilden ovan - kommer från gångtunneln under järnvägen vid Almvägen och går västerut i en krok och sedan norrut genom ett litet skogsområde och passerar över Cedervägen. 

Sedan vidare genom parken tills du kommer dit där fotot är taget.

Kommer du cyklande norrut så ska du plötsligt övergå till vänstertrafik. Den som tror alla om gott menar att det är en tanke bakom detta "fel" och menar att sidbytet är medvetet gjort. 

Det är för att du ska  bli uppmärksam på att du passerar över en asfalterad gångväg i öst-västlig riktning. Men det tror inte jag. Det är i så fall en efterhandskonstruktion. 

Där cykelleden passerar Cedervägen - där det dessutom är biltrafik - borde man i så fall sedan länge haft ett likadant "fel". Det har man inte, utan där är det högertrafik på båda sidor om bilvägen.

¨

Det är kanske samme kommunale planerare som bestämde att gångtunneln  under den hårt trafikerade Turebergsleden skulle ersättas av ett övergångsställe. Heltokigt! 

Cykelleden genom parken övergick tidigare till en gångtunnel som gick under Turebergsleden. Den fylldes igen när man gjorde trafikleden enfilig och fick en bussfil till höger i stället.

Turebergsleden som är den stora infarten in till centrala Sollentuna ska förvandlas till en lokalgata. Därför är den nu enfilig. För att ytterligare hindra trafiken har man ersatt gångtunneln under med ett blivande ljusreglerat övergångsställe.

Anledningen enligt kommunen var att det var otryggt för gående att kvällstid passera genom den upplysta tunneln. Men ett övergångsställe ska vara tryggare.

Det beror på vad man är mest rädd för. Busar eller bilar?

Lägg gångbanor där folk går!

Jag bor i den del av Sollentuna som kallas Fågelsången, som fått sitt namn efter ett 1600-talstorp vars rester revs för drygt 55 år sedan då det var i dåligt skick. Den stora park som ligger precis söder om Turebergsleden heter Fågelsångs-parken. Den är myanlagd med en stor lekplats och gångbanor som inte ligger där folk verklig går.

Parker planeras och ritas av utbildade experter. De ser bra ut i teorin men när de funnits ett tag och folk vant sig vid dem visar det sig att de som går där väljer andra vägar. 

Det blir stigar i terrängen och över gräsytor som inte stämmer  med vad trädgårdsarkitekten tänkt sig. Så även i Fågelsångsparken.

Där finns tre sådana inofficiella stigar som förfular den fina parken.  En är kort och går nordost från Fågelsångvägen och ned till den asfalterade geonomfartsleden och går över oplanerad parkmark. 

Den längsta fortsätter över asfaltleden i samma nordostliga riktning diagonalt över parkens största gräsyta. De som går på dessa stigar ska till pendeltåg och bussar i centrum. Se bild nedan.

Den tredje stigen går i parkens västra del. Den börjar (eller slutar) från gångvägen som svänger av norrut mot asfaltsvägen och där parksofforna står. Se bild nean.

Därifrån går den vidare västerut i en krok över naturmark och ansluter till backen upp mot Love Almqvists väg, mittemot Lillebovägen. Den används av de som kommer söderifrån och ska vidare nordost mot centrum. 

När jag var ung fanns inte Internet och inga bloggar. Då fick jag utlopp för mitt skrivgnällande genom att i stället skriva insändare i lokaltidningen Nerikes Allehanda. Dom tog in allt jag skrev. Blev inte refuserad någon gång, vad jag minns.

En insändare  från januari 1969 handlade om att folk tog sina egna vägar genom stadens grönområden. Det blev mycket synligt vintertid då marken var täckt av snö. Redan då tyckte jag att man skulle lägga gångvägarna där folk gick. 

Så här skrev jag då: 

 Kära parkkontor i Örebro! Nu när snön ligger vit i stadens parker, borde herrarna på parkkontoret ställa ifrån sig kaffetermosen, ta på sig vinterpälsen och snöskorna och ta sig en promenad i våra/sina parker för att ta reda på var stadens flanörer verkligen trampar fram.                                                    Många gångbanor är ur (ska vara "från") estetisk synpunkt välplanerade, symmetriskt utlagda osv mellan gräsmattor och träd - men inte alltid där folk vill gå! Parkkontoret tvingar oss att gå där dom vill. På sommaren leder det i värsta fall till nedtrampade buskar och förstörda planteringar och bruna "kostigar" över välfriserade gräsöknarna: "Beträd ej gräset"-skyltar hjälper föga.                                                                        Nu på vintern är det mycket lätt att se var promenörerna tar sig fram. Ta vara på det till sommaren och gör en grusad gång där, som naturligtvis skall plogas å vintern. Jag tänker närmast på stadsparkens östra del. Mellan planen (nu isbana) framför tennisbanorna och Skebäcksvägen där Norra Skyttegatan börjar, borde det finnas en gångstig så att jag (och andra) slipper bli våt om skorna på sommarmornarna av daggen i gräset, så att jag slipper få snö i pampuscherna på vintern. Man känner sig solm en Armfelts karolin eller en King vid ridande gränspolisen när man pulsar fram i snön.  

                                                          Kila dit och titta själva, så får ni se! Det är faktiskt fler än jag som dagligen går där. Genvägar är inte alltid senvägar, förstår ni.                                    Tackar på förhand! Eder                        Björn T-son Susegård (Grönköping - Örebro) 

För stor burk till innehållet

 Häromdan köpte jag två stora burkar med kroppspuder hos ICA:s apotek Hjärtat. När jag ställde dom på skrivbordet med ljuset bakifrån såg jag att de bara var fyllda till hälften med puder,  dvs. upp till den vågiga röda linjen på burkens framsida. Jag kände mig lurad.  

När ag berättade det för min hustru (som tror gott om alla och allt) sa hon att det är nog för att det ska vara lättare att skaka ut pudret ur burken. Hon kan ha rätt. Hon brukar  ha det.

Jag skakade på burkarna och mängden innehåll, som då fick mer luft, ökade något - se bilden. Men fortfarande var burken onödigt stor i förhållande till innehållet. 

För ca femtio år sedan fick jag en pappförpackning som innehöll korvar. Av utseendet och storleken att döma borde de ha varit ca 18-20 cm långa, ungefär som vanliga kokkorvar. 

När jag öppnade förpackningen visade det sig att de bara var hälften så långa, ungefär som Bullens burkkorvar.

Jag anmälde det till Konsumentverket som kritiserade företaget för den bedrägliga förpackningen,

Trots hustruns positiva syn på puderburkarna har jag anmält dem tlil Konsumentverket. 

Jag tog hennes kommentar på allvar och uttryckte mig lite försiktigt och skrev så här: Apoteket Hjärtats kroppspuderburk är för stor till det lilla innehållet. Finns det nån tanke bakom eller är det bara för lura mig som konsument?

Du kanske tycker att jag är löjlig som anmäler såna här småsaker. Dom flesta som överhuvud taget noterar den för stora burken bryr sig inte. Om ingen reagerar kan företag fortsätta lura oss konsumenter. 

Visar det att det finns en praktisk förklaring till den för stora burken borde det stå på burken. Det kan ju vara så att för att få in ett hekto av det porösa pudret krävs en stor förpackning som ser halvfull ut när den stått och pudret packats ihop. 

 

 

  

Det finns även ärliga jordgubbsnasare

Det händer ibland att jag köper jordgubbar av en sådan där tillfällig nasare; med ett stånd vid vägkanten, som man ska akta sig för. Anledningen är att kriminella gäng kan stå bakom ruljangsen. 

Jag köpte en kartong gubbar vid ett sånt här stånd och swishade betalningen. 

Det blev dyra gubbar. Jag upptäckte inte min fadäs av egen kraft. När jag varit hemma en stund ringde min telefon. 

Det var en kvinna som talade svårförståelig svenska med utländsk brytning. Först tänkte  jag  lägga på då jag trodde det var nån som ville lura mig.

Jag hörde att hon pratade om jordgubbar, men jag fattade ingenting. 

Då kom en manlig röst på svenska som frågade hur mycket jordgubbar jag hade köpt. Jag svarade att jag hade köpt en kartong för 60 kr, men jag tänkte "att det har väl inte du med att göra"! Fortfarande fattade jag ingenting.

Då fick jag förklaringen. När jag betalade med swish - samtidigt som jag tog emot gubbkartongen - hade jag skrivit 606 i stället för bara 60 kr. 

Mannen undrade om jag ville ha mer gubbar, vilket jag avböjde. då jag gärna ville ha tillbaka 546 kr som jag felaktigt hade swishat iväg.

Han sa att han måste  prata med sin revisor innan jag kunde få tillbaka pengarna då han inte visste hur han skulle göra med momsen i sin bokföring. Sen avslutades samtalet. 

Jag tänkte "att jag ser nog aldrig röken av dom slantarna". Det fick bli dyra lärpengar för mitt slarv.

Efter några dar messade jag till numret han ringt från, vilket han sagt att jag skulle spara för att kunna nå honom. 

Samma dag fick jag ett svar där man ville ha mitt bankontonummer så dom kunde betala tillbaka pengarna.

Efter ytterligare några dar fanns 546 kr på mitt konto och ordningen var återställd.  

Jag tror inte att det var gängkriminella som jag hade haft att göra med.

  

Skatteverket ska stoppa fuskfrisörer

Lycka till, säger jag bara. Det försökte verket göra för ca 30 år sedan också, men misslyckades. Då var det ett informationsprojekt i samarbete med frisörföretagarna själva. Vi skulle försöka certifiera de skötsamma frisörer som gjorde allt rätt och inte fuskade. Men vi gav upp när inte ens de frisörer som var utsedda att delta i vår projektgrupp tillhörde de skötsamma.

Jag minns inte om det var verket eller frisörföretagarna själva som ville ha hjälp att skilja agnarna från vetet, dvs. att visa vilka frisörer som var oseriösa och konkurrerade ut de seriösa som gjorde rätt för sig.

Detta projekt hamnade i mitt knä då jag var verkets informationsansvarige. Tanken var att de seriösa skulle få en dekal som visade att de betalade sina skatter och avgifter och skötte in bokföring m.m. Dekalen skulle sitta på dörren till deras lokal, väl synlig för deras kunder.

Frisörernas representanter som var utsedda  av deras arbetsgivarorganisation berättade att de svarta frisörerna kunde köpa allt de behövde från lika svarta grossister. Hela kedjan ända till kunden var oseriös. Om du kunde få en klippning för cirka en hundralapp drev frisören säkert sin verksamhet utan att göra rätt för sig.

Vi hade ett antal möten men sedan avsomnade projektet, då det visade sig att de "seriösa" frisörföretagarna i vårt projekt sannolikt också var lika svarta som de vi ville stoppa. Hela branschen var oseriös.

Vi hade nämligen kollat vad de hade för taxerad vit inkomst och jämförde med deras levnadsstandard i övrigt. Det stämde inte.

Hade man en deklarerad inkomst på ca10 000 kr per månad,, bodde i en ny stor villa i "fina området" och en familj med två tonåringr och en hemmafru, två bilar och en sommarstuga så måste man även ha inkomster som vi inte kände till.

Snacka om dubbelmoral. Hur vi lyckades avsluta samarbetet utan att säga varför mins jag inte. Men om branschen var så rutten redan då hur ska den inte vara nu?

Flyttfirmor var annars en bransch som var helt svart och hade lämnats åt sitt öde av verket. När jag var med och hjälpte en släkting att flytta såg jag hur betalningen gick till. 

När bossen, som körde flyttbilen skulle ha betalt ville han ha cash direkt. Via en närbelägen bankomat lyckades vi ut de fem tusenlappar han ville ha. 

Vi såg även när han gav de  tre "flyttgubbarna" - som sannolikt var a-lagare utan fast anställning - varsin tusenlapp. De sade adjö och försvann sedan snabbt.  

Sveriges mineralersättning är skamligt låg

Bergslagens jordbrukande bergsmän lade tack vare malmen,  skogen, vattnet och sitt arbete grunden till det Sverige vi har idag. Då insåg man malmens värde. Idag skänker vi bort den. Det är dags att ge markägarna skälig ersättning.

 När jag gick i skolan på 1950-talet fick jag lära mig att skogen, malmen och vattenkraften var de tre naturtillgångar som Sveriges välstånd vilade på. Skogen gav oss papper och trävirke. Från kraften i det strömmande vattnet kom elektriciteten som drev malmtågen från Norrbottens järngruvor.

Dessa naturtillgångar, främst malmen, spelade en ännu större roll om vi går tillbaka i historien ett par hundra år. Men det var inte järnmalmen i norr som då byggde vårt land. Den malmen var obrukbar då den innehöll fosfor.

Det var bergsmännen i Bergslagen som ifrån 1200-talet och de kommande sexhundra åren med sitt slit gjorde landet till världens största exportör av järn och som bidrog till att Sverige blev en stormakt.

Bergsmännen var bönder som var skyldiga att göra järn av sin malm och kol av sin skog. Som ersättning slapp de vissa pålagor, bl.a. att via roteringen bli utskrivna som soldater. Därför finns det inga soldattorp i Bergslagen.

Vi var ständigt i krig och utan inkomsterna från järnet hade det kunnat slutat sämre och vi hade idag kunnat haft danska eller – hemska tanke – ryska som modersmål.

Behovet av ovanliga metaller har ökat dramatiskt. De används till batterier m.m. för att möjliggöra den gröna omställningen men även till halvledare och annat som vi behöver för att få vår digitaliserade vardag att fungera.

I Bergslagen har man brutit järn, koppar. zink, bly och kobolt men även nickel, volfram och svavel.  Det finns fortfarande fyndigheter  men de anses inte brytvärda just nu.

Dessutom finns det bl.a. grafit, indium, platina, beryllium, vismut, tenn och kanske även flusspat. Dessa innovationskritiska mineraler och metaller finns bl.a. i  varphögar, anrikningssand och nedlagda gruvor. 

Det var först på 1800-talet man kunde börja använda den fosforhaltiga malmen i norr för att göra järn och LKAB bildades 1890.

Mellansverige har idag bara tre metallgruvor i drift, nämligen två i Bergslagen – den i Garpenberg och Lovisagruvan i Stråssa – samt Zinkgruvan utanför Askersund. I dessa bryts zink, koppar, bly och guld samt lite silver.

Med tanke på det ökade behovet av olika metaller och mineraler kanske nya gruvor i Bergslagen kan komma att öppnas. Prospektering pågår.  Även om nya fyndigheter hittas är det lång  väg till driftstart och det är många faktorer som påverkar.

Det krävs tillstånd, riskvilligt kapital som kan bekosta brytning och anrikning av det man får fram samt världsmarknadspriserna som påverkar om det går att hitta köpare. 

Ovanpå detta har du miljöaspekten som lägger sig som en blöt filt över det mesta som påverkar de närboende. Vem vill ha ett vindkraftverk eller ett dagbrott och stora varphögar som granne?

För att få okej från kommuner som inte vill ha vindsnurror har man börjat ersätta dem med en peng som de t.ex. kan bygga en simhall för eller något annat som kommer invånarna till del.

Som markägare har du bara rätt till grästorvan. Det som finns därunder kan i princip vem som helst muta in och exploatera. Det  gäller även om din mark är klassad som nyckelbiotop – gruvlagarna tar över.

Sverige är generöst och skänker bort sina mineraltillgångar. Det är därför utländska gruvbolag gillar att prospektera och provborra i vårt land.

För varje miljon kronor i värde som gruvbolaget tar upp får staten 500 kr i ersättning. Markägarna får dela på 1 500 kr så sammanlagt får de två promille.

Andra länder har helt andra siffror. Det handlar då om tiotals procent eller mer! Så långt behöver vi inte gå. En ändring från promille till procent borde vara ett minimum och jag tycker att  fem procent känns rimligt. Det borde gruvbolagen kunna acceptera.

Slutsats: Den skamligt låga mineralersättningen till markägarna borde höjas och berörda kommuner få hälften av statens del.

 

Trump & Co förstör allt i USA

Den mentalt störde presidenten  Donald Trump är -  enligt de som bedömt hans psyke -  både paranoid och narcissistisk. Det slog man fast redan under hans första presidentperiod. 

Mot allt bättre vetande inför han om någon dag höga tullar vilket leder till handelskrig då de som drabbas svarar med samma dåliga mynt.  USA, som tidigare varit för frihandel - som gynnar alla länder - och pådrivande när det gällt att få bort olika handelshinder, tvärvänder nu. 

Hans kompis den sydafrikanske entreprenören och  och miljardären Elon Musk uppvisar samma mentala störning. De gör nu allt för  att rasera det  USA stått för, vilket får Putin & Co att glädjas.

Elon Musk har fått fria händer som opolitisk chef för DOGE (Department of Government  Efficiency) och slaktar den ena säkerhetstjänsten efter den andra. 

Det är inte bara FBI och CIA - där han började  i februari - som tvingats avskeda massor med medarbetare utan även NSA (National Security Agency) som sköter landets signalspaning, justitiedepartementets (DOJ) avdelning för nationell säkerhet (DNA) och militärens DIA (Defense Intelligence Agency m.fl.

De som sparkats förlorar inte bara lön och den trygghet ett arbete innebär utan även sina sjukvårdsförmåner och intjänad pension. Det är nog inte svårt för Putinland och andra illasinnade stater att rekrytera flera av de som tappat sin lojalitet till USA och sin försörjning.

Det kommer  ta mycket lång tid att reparera den skada som skett och det kan få oanade konsekvenser. Vilken säkerhetstjänst i Europa vågar samarbeta med och lita på sin motsvarighet i USA?

Elon Musk har även stängt USAID vilket fått stora konsekvcnser för miljontals människor runt om i världen som överlevt tack vare den hjälp de fått från USA:s biståndsmyndighet sedan början på 1960-talet.

Men hans förmögenhet har minskat då folk börjat rata hans Teslabilar och investerare sålt sina aktier i hans företag. Sabotage har drabbat hans laddstationer m.m och även svenskar har lämnat hans Metaägda fejsbok i protest mot hans roll i Trumps USA.

Tidningsuppgifter säger att Donald börjat tröttna på sin vän Elon. Det är inte oväntat för hur långe dröjer det innan två mentalt lika (störda) alfahannar blir osams? 

Trump, som bara käkar snabbmatsburgare och bara klarar att läsa max en sida text, kör USA i botten genom att ratta det som ett fastighetsbolag, som är den enda erfarenhet han har. 

På de skyltar han höll upp när han presenterade sina tullar på 20 % som kommer att drabba EU- länderna visade han även andra siffror som han påstod vara vad var EU tjänade på USA. Den siffran var för EU 39 %.

Det var en lögn som, hans medarbetare sannolikt lurat honom att tro på. Men hans följare i USA trodde  givetvis allt han sa och tror även att USA får betala 39 % i tull på allt  som USA säljer till Sverige och alla övriag länder i EU.

I siffran 39 hade man räknat med skillnaden i export och import samt moms m.m.  I själva verket är den tull EU och USA tar ut av varandra ungefär lika stor, bara ca 2-3 %. Det är ju inte först gången han ljuger. 

Trump kommer att ha de höga tullarna som bytesobjekt när nu de flesta av världens länder kommer att  stå i kö för att försöka "prata ned" just deras tullar. Danmark slipper nog helt tullar om de t.ex.          ger honom Grönland.

Att säga det alla tänker - och egentligen skulle vilja säga - att han är en okunnig mentalt störd kriminell  som borde sitta inlåst gå inte alls. Trump glömmer aldrig en oförrätt eller att förlora.

Vad  Sverige kan erbjuda vet jag inte. Men den som vet hur man med beröm och smicker  kan få en sån som Trump dit man vill kan ha en fördel.

Kristersson borde kanske få en snabbkurs i psykoterapi innan han åker till USA - om Trump nu vill¨träffa honom?

Det är den 1 april idag (och det är inget skämt!)

 Jag har skrivit om första aprilskämt vid flera tillfällen tidigare på min blogg. Därför skriver jag inget nytt utan hänvisar till dessa blogginlägg i  stället. Det första inlägget är daterat den 23 mars 2011 där jag ondgör mig  över överdriven jämställdhet och så kallad genusvetenskap.

Där berättar jag om ett dagis där man är neutral och bara säger "hen" och pratar inte om att det finns två kön. Man skulle kunna tro att det är ett aprilskämt, vilket det inte är. Det är kopplingen till den första april.

Det leder vidare till min negativa syn på genusvetenskap som jag jämför med rasbiologin som för hundra år sen var en "vetenskap". (Denna kritiska syn på genus skulle nog Donald Trump nicka instämmande till.)            

Sen har jag ett inlägg där jag berättar om de lyckade aprilskämt jag initierade på Riksskatteverket när jag var verkets informationschef. Det är daterat den 1 april 2014 och jag körde det i repris den 1 april 2016.

Den 2 mars 2017 skrev jag om desinformation och avslutade det inlägget med ett stycke om aprilskämt. 

Därefter gjorde jag en snutt här på min blogg den 1 april 2022 om mitt uteblivna aprilskämt. 

Hittade en hög med gamla dagstidningar

Byt ut "Sovjet" mot "Putin" och "Röda" mot "Ryska" så kan den här rubriken från måndagen den 18 september 1939 bli aktuell igen.

Det har gått drygt 85 år sedan den 1  september 1939 då Hitlertyskland gick in i Polen och Andra världskriget började.

Det nazistiska Tyskland hade gått ihop med Stalins kommunistiska Sovjetunionen i den så kallade Molotov-Ribbentrop-pakten där man delade upp Europa mellan sig.

Där kom man bland annat överens om att  Polen skulle de två diktatorerna dela mellan sig och dagen innan den här morgontidningen delades ut i brevlpådorna hade Stalin - som en "likplundrare" med "lögner" och "fördragsbrott" - gått in i kriget på Tysklands sida. 

Men dagens Rysslands vill inte kännas vid samarbetet mellan Stalin och Hitler utan menar att deras Andra världskrig började vi midsommaren 1941 då Tyskland anföll dem. Då först började det som Putins Ryssland kallar "Det stor fosterländska kriget".

Det firas stort i Ryssland varje år då man säger att  det i stort sett var deras Röda armé som ensam slog ut Hitlers Tyskland. 

Det man inte säger något om är den enorma materiella hjälp som man fick från USA. Trots att soldater var en förbrukningsvara, som man - precis som nu i Ukraina - slösade med, hade det inte gått utan de många tusentals flygplan, lastbilar m.m. som USA levererade sjövägen till Sovjet.

Men åter till det "Folkets Dagblad" som fick mig att inledningsvis dra en parallell med dagens Ryssland och det som eventuellt kan hända.

Denna 85 år gamla morgontidning var en vänstersossetidning i Stockholm startad 1916. Från 1934 blev den organ för det kommunistiska Socialistiska partiet som just detta nummer var.  (Partiet närmade sig senare nazisterna och tidningen kom på slutet ut som en pro-nazistisk morgontidning.)

Detta nummer låg i en papplåda tillsammans med ett fyrtiotal andra gamla tidningar i källaren till den kåk vi flyttade från i höstas. De två äldsta var från 1925, samma år kåken byggdes men de flesta var från 1952.

De alla flesta från det året var fläckade av målarfärg och gick direkt till återvinning. Det kan tyda på att det var då man moderniserade den gama 20-talskåken.

Då försvann den röda träfasaden med sina vita knutar, de spröjsade fönstren, kakelugnarna, balkongens träräcke m.m. 

I stället kom en vit putsfasad, hela fönster (med bågar som inte passade), oljepanna, plåträcke m.m. 

Så såg kåken ut när vi köpte den för 54 år sedan för 120 00 kr. Bilden visar hur kåken såg ut på framsidan .

Sen la vi ut fler miljoner på att bygga ut den och successivt återställa den till det ursprungliga- I alla fall delvis.

Som sagt, de flesta tidningarna var i dålig skick på grund av att de var fläckiga av vit färg och slängdes. Men kvar i hyfsat skick blev i alla fall 26 stycken dagstidningar, som jag - som är intresserad av historia och framför allt Andra världskriget - tycker är  jätteintressanta.

Av dessa är 17 från augusti-oktober 1939, sju från 1952 och två från 1959. Det är åtta Svenska Morgonbladet (1939),  fem Dagens Nyheter (1952), fyra Aftonbladet (1939), fyra Expressen (1952 och 1959), tre Stockholmstidningen (1939) samt ett Nya Dagligt Allehanda och slutligen ett Folkets Dagblad som båda är från 1939.

Folkets Dagblads huvudnyhet är Sovjets anfall på Polen där man skriver att Stalins utrikesminister Molotov lögnaktigt rättfärdigar angreppet genom att säga att polackerna förtryckt de vitryssar och ukrainare som bor i östra Polen. 

Dessutom skriver man att Sovjet i en nonagressionspakt med Polen lovat lovat att inte anfalla landet struntar man i. (Mönstret känns igen även i dagens  Ryssland.) 

Trots att "Folkets Dagblad" var en kommunisttidning 1939 gillade man inte Sovjet fullt ut så länge Molotov-Ribbentrop-pakten gällde. Därför kritiserades anfallet på Polen. Det var inte lätt att vara kommunist i Sverige just då.

Det finns mycket intressant att läsa även i gamla tidningar. 

PS. På en av tidningarna står det med svag blyerts "Hem 1" vilket sannolikt är en markering till tidningsbudet att tidningen ska lämnas i brevlådan  till fastigheten med adressen "Hemgårdsvägen 1" som var den adress vår kåk hade till 2010 då vi styckade tomten och den nybildade fastigheten fick den  adressen.

De två äldsta tidningarna från 1925 var i uselt skick men förstasidorna var acceptabla så dessa två sitter inom glas och ram.

Lätt att bli lurad - igen!

För snart 20 år sedan skapade jag  Bergslagsflaggan, som jag registrerade hos PRV som ett varumärke. Registreringen gäller i tio år.  I god tid innan det var dags att förnya den första gången fick jag ett brev från Varumärkesbyrån att om jag betalade 10 800 kr skulle företaget förnya mitt varumärke. Nu har jag fått ett liknande erbjudande från ett annat företag.

Företaget heter Cohen, Klein & Associates och verkar höra hemma i Storbritannien fast dom har en adress i Stockholm också. Men detta företag tar bara 9 870 kr. (Klicka på bilden så blir den större och lättare att läsa.)

 
Om jag gör den förnyade registreringen själv via PRV:s hemsida kostar det 2 400 kr.

Det verkar vara ett lönande sätt att lura stressade och godtrogna varumärkesinnehavare. I brevet står det att det är ett erbjudande så rent juridiskt går det   inte att göra något åt  det.

Det gäller att se upp.

PS. Läs även mitt inlägg den 9  november 2014.