Lägg gångbanor där folk går!

Jag bor i den del av Sollentuna som kallas Fågelsången, som fått sitt namn efter ett 1600-talstorp vars rester revs för drygt 55 år sedan då det var i dåligt skick. Den stora park som ligger precis söder om Turebergsleden heter Fågelsångs-parken. Den är myanlagd med en stor lekplats och gångbanor som inte ligger där folk verklig går.

Parker planeras och ritas av utbildade experter. De ser bra ut i teorin men när de funnits ett tag och folk vant sig vid dem visar det sig att de som går där väljer andra vägar. 

Det blir stigar i terrängen och över gräsytor som inte stämmer  med vad trädgårdsarkitekten tänkt sig. Så även i Fågelsångsparken.

Där finns tre sådana inofficiella stigar som förfular den fina parken.  En är kort och går nordost från Fågelsångvägen och ned till den asfalterade geonomfartsleden och går över oplanerad parkmark. 

Den längsta fortsätter över asfaltleden i samma nordostliga riktning diagonalt över parkens största gräsyta. De som går på dessa stigar ska till pendeltåg och bussar i centrum. Se bild nedan.

Den tredje stigen går i parkens västra del. Den börjar (eller slutar) från gångvägen som svänger av norrut mot asfaltsvägen och där parksofforna står. Se bild nean.

Därifrån går den vidare västerut i en krok över naturmark och ansluter till backen upp mot Love Almqvists väg, mittemot Lillebovägen. Den används av de som kommer söderifrån och ska vidare nordost mot centrum. 

När jag var ung fanns inte Internet och inga bloggar. Då fick jag utlopp för mitt skrivgnällande genom att i stället skriva insändare i lokaltidningen Nerikes Allehanda. Dom tog in allt jag skrev. Blev inte refuserad någon gång, vad jag minns.

En insändare  från januari 1969 handlade om att folk tog sina egna vägar genom stadens grönområden. Det blev mycket synligt vintertid då marken var täckt av snö. Redan då tyckte jag att man skulle lägga gångvägarna där folk gick. 

Så här skrev jag då: 

 Kära parkkontor i Örebro! Nu när snön ligger vit i stadens parker, borde herrarna på parkkontoret ställa ifrån sig kaffetermosen, ta på sig vinterpälsen och snöskorna och ta sig en promenad i våra/sina parker för att ta reda på var stadens flanörer verkligen trampar fram.                                                    Många gångbanor är ur (ska vara "från") estetisk synpunkt välplanerade, symmetriskt utlagda osv mellan gräsmattor och träd - men inte alltid där folk vill gå! Parkkontoret tvingar oss att gå där dom vill. På sommaren leder det i värsta fall till nedtrampade buskar och förstörda planteringar och bruna "kostigar" över välfriserade gräsöknarna: "Beträd ej gräset"-skyltar hjälper föga.                                                                        Nu på vintern är det mycket lätt att se var promenörerna tar sig fram. Ta vara på det till sommaren och gör en grusad gång där, som naturligtvis skall plogas å vintern. Jag tänker närmast på stadsparkens östra del. Mellan planen (nu isbana) framför tennisbanorna och Skebäcksvägen där Norra Skyttegatan börjar, borde det finnas en gångstig så att jag (och andra) slipper bli våt om skorna på sommarmornarna av daggen i gräset, så att jag slipper få snö i pampuscherna på vintern. Man känner sig solm en Armfelts karolin eller en King vid ridande gränspolisen när man pulsar fram i snön.  

                                                          Kila dit och titta själva, så får ni se! Det är faktiskt fler än jag som dagligen går där. Genvägar är inte alltid senvägar, förstår ni.                                    Tackar på förhand! Eder                        Björn T-son Susegård (Grönköping - Örebro)