Skatteverket vägrade mig 90 000 kr i grönt avdrag när jag hade installerat ett batteri på släktgården

 Jag installerade solpaneler 2019 på vår släktgård Kalkåsen. Det gick snabbt, problemfritt och krävde inget av mig. Som ett komplement till solpanelerna skaffade jag i år ett batteri. Det tog tid, skapade problem och krävde mycket av mig. Hade jag vetat det hade avstått från batteriet.   

Det som lockade mig var ju att staten genom sitt 50 %-iga gröna avdrag stod för halva kostnaden; ett bidrag som skulle försvinna vid  årskiftet. Men sedan kom den stora chocken: Skatteverket ville inte godkänna det gröna avdraget på drygt 90 000 kr.

Vår släktgård i Stråssa, som ligger norr om Lindesberg, är taxerad som en jordbruksfastighet med en areal på ca 17 ha, mest skog . Den har varit i min svärmors släkt sedan mitten av 1700-talet men den nuvarande bebyggelsen är från mitten av 1800-talet. Det är ett bostadshus och en loge som båda byggts till i mitten av 1900-talet.

Sedan vi tog över gården har även vi byggt till bostadshuset samt fixat nytt kök och våtutrymme och lagt på nytt tak med solpaneler.

Logen har vi också fixat till. Stagat upp byggnaden, bytt till plåt över hela taket, tömt allt bråte, lagt nya golv överallt, förvandlat ladugården till ”gillestuga” med sovloft ovanför, stallet till ett  ”gårdsmuseum” och själva logdelen till en festlokal.

Det sista vi gjorde var att gräva ned en elkabel och ordna fast belysning m.m. i logens olika utrymmen.

Allt detta har kostat en hel del. Det har vi gjort för att våra barn och barnbarn ska kunna föra gården vidare i släktens ägo som ett fungerande fritidshus till en så låg kostnad som möjligt. För att ytterligare minska kostnaden för elen så skaffade jag ett batteri då det gällde ju att passa på medan man kunde få grönt avdrag.

Säljaren hos batteriföretaget sa flera gånger att jag självklart skulle få grönt avdrag på halva kostnaden, vilket var ca 90 000 kr.

Jag trodde att leverantören skulle ordna allt som krävdes. Och att jag bara behövde ha kontakt med en leverantör. Men så var det inte.

Då batteriet skulle stå ute vid husväggen så nära elskåpet som möjligt var jag tvungen att engagera min svåger som gjorde en plats att ställa batteriet på. Trots att det var vinter grävde han bort grästorv, fyllde på med sand och lade dit två  stora stenplattor att ställa det på. Sedan kom batteriet och det övriga som hörde till.

Det kördes ut av en åkare som kom från Karlstad, som sedan skulle vidare med ett batteri till en kund i Östergötland. Han visste inget om batteriföretaget utan var bara utkörare.

Sedan kom ytterligare en underleverantör som monterade batteriet på en dag. Han frågade om vi hade djur på gården. Nej, sa jag, inte på över 70 år, bortsett från en och annan mus

Då ringde säljaren och sa att jag måste betala ytterligare 25 000 kr för något som hette ”Säker gård”. Det var extra säkerhetsgrejor bara för att Kalkåsen var en jordbruksfastighet. Krav från försäkringsbolaget, sa säljaren.

Jag kollade runt och fann att ”Säker gård ” gällde aktiva jordbruk med boskap m.m.  Då måste man ha batteriet i ett särskilt hus plus mycket annat också. Det var inte aktuellt för oss.

På mitt försäkringsbolag kände man inte till ”Säker gård”. Efter mycket ringande fick jag till slut prata med en ”expert” som sa att det bara behövdes ett åskskydd och en jordfelsbrytare. Men det gällde alla fastigheter på landsbygden och var inget särskilt för jordbruksdito.

Nu började en ny resa när jag ville veta vad installatören hade satt in hos mig som kostade 25 000 kr. Nu förstod jag varför han hade frågat om vi hade djur på gården.

Batterileverantören sa att det som krävdes var det som mitt försäkringsbolag hade sagt plus kabelskydd m.m. mot gnagare samt ingen djurhållning närheten.

Jag började ringa och mejla installationsfirman för att få veta vad som kostat 25 000 kr att installera i skåpet de satte upp på ytterväggen vid mitt elskåp. Till slut fick jag ett besked att jag bara behövde betala 5 000 kr i stället för 25 000 kr. Men fortfarande vet jag inte vilka säkerhetsgrejor man installerat.

När jag köpte batteriet blev jag också tvungen att byta elleverantör. Det stod i avtalet men det sa inte säljaren något om.

Nu kom nästa stora problem för mig. Elleverantören krävde att jag skulle installera en realtidsmätare som jag skulle få per post om några veckor.

Då den skulle placeras i mitt mätarskåp var jag tvungen att kontakta EON som står för nätet och be dom öppna upp något i skåpet. Sedan när jag fått mätaren – som var en liten puck, stor som en gammal femkrona – skulle den monteras och startas. Det var inte lätt. Det blev många mejl med beskrivningar, som inte funkade för mig.

Jag lyckades inte att få den lilla pucken att fungera alls. Till slut sa elleverantörens experter att jag måste byta min router, vilket jag tyckte var märkligt. Då hänvisades jag till en konsult i Danmark som till slut fick i gång realtidsmätaren. Nu började batteriet och den app som hörde till att fungera.

Jag tyckte att det hade varit för mycket som jag måste fixa själv. Vilket jag framförde till batteriföretaget, som borde haft ett helhetsansvar. Dessutom borde jag bara haft en enda person att ”bråka” med i stället för de ”personer” – varav en del var AI-robotar – hos underleverantörerna och deras kundtjänster som jag haft kontakt med.

Hade jag vetat vilken tidsödande och jobbig process detta skulle bli hade jag nog avstått från batteriet.

Under tiden hade en skattehandläggare sett att Kalkåsen var klassat som jordbruksfastighet. Sedan hade hon grävt vidare och sett i uppgifterna från fastighetstaxeringen att vi hade en ekonomibyggnad, dvs. den vi kallade logen.

Hon hade bett batteriföretaget att komma med bilder som visade hur vår loge såg ut på ut- och insidan. Jag tog en massa bilder som visade vad vi hade gjort med ”logen”. Jag trodde i min enfald att det skulle vara positivt för vårt gröna avdrag. Det visade sig vara precis tvärtom.

Hon vägrade mig grönt avdrag. Skälet var följande.  För jordbruksfastigheter gäller – för att få grönt avdrag – att all el i princip ska gå till bostadshuset. Vi hade ju el även i vår loge, vilket jag tydligt hade visat på mina bilder. Det var uttag, lampor och lysrör i alla utrymmen på logen.

Om vi hade haft ett separat abonnemang för logen hade vi fått grönt avdrag. Men det hade kostat oss bortåt 20 000 kr per år i fasta nätavgifter m.m. Det var ju helt orimligt och dessutom för sent att göra det nu.  

Varför hade inte säljaren berättat det för mig?  För även om han inte vetat det från början borde polletten ramlat ned när han krävde mig på 25 000.     

Det kändes orättvist men jag skulle inte ge mig så lätt. Jag skrev att Kalkåsen var vår fritidsbostad där vi vistades max 100 dygn per år; vi deklarerade passiv näringsverksamhet och att det inte hade bedrivits något jordbruk eller djurhållning där på de senaste 70 åren.

Jag förklarade att vi använde bara en pytteliten del av de 12 000 kWh vi förbrukade under 2024 till logen då det mesta – ca 8 000 kWh – gick till att värma bostadshuset på vinterhalvåret då vi bara var där ett femtontal dygn.

Dessutom hade jag räknat ut – för varje utrymme på logen – hur många kWh vi förbrukat på logen de dagar vi varit där under 2024. Det blev bara drygt 5 kWh, dvs. inte ens en promille av all el. Och då hade jag inte snålat – utan tvärtom – tagit till i överkant.

Men skattehandläggaren struntade i min argumentation och stod fast vid sitt första beslut. Något annat kunde hon inte göra då hon måste följa de regler som gällde. Men jag tänkte inte ge upp så lätt. Min första tanke var spontant att driva ärendet vidare på olika sätt och i olika kanaler.

Först skulle jag skriva till berörda ministrar och kräva lagändringar då hela vitsen med avdraget var väl att få så många fastighetsägare som möjligt att skaffa solpaneler och batterier. (Mina solpaneler hade jag installerat redan 2019 och då gällde andra regler som var mer byråkratiska och mindre generösa.)

Utöver statsråden skulle jag ha kontaktat P1-programmet "Plånboken" och kanske även Svenska Dagbladets ledar- och debattsidor, sannolikt utan att det blev något. Men innan jag gjorde detta skulle jag givetvis överklaga Skatteverkets beslut så långt det bara gick.

Min överklagan var adresserad till Förvaltningsrätten men skickades till Skatteverket. Där avgjordes ärendet av handläggare på en helt annan enhet än där ärendet hade  handlagts först.

Jag hade letat på verkets hemsida och hittat ett exempel som sa att om man bara hade ett eluttag och en lampa i sin ekonomibyggnad så fick man grönt avdrag.

Mina bilder som handläggaren hade fått visade att jag hade betydligt fler uttag och lampor på logen. Hon hade bara följt de regler som gällde och kunde inte göra annat än en av vägra mig grönt avdrag.

Mitt huvudargument blev att man inte kunde avgöra hur mycket el man förbrukade genom att räkna antalet eluttag. I en bilaga redovisade jag tydligt för alla olika delar i vår ekonomibyggnad hur jag hade kommit fram till att vi bara använde ca 5-6 kWh på logen under det senaste året.  

Så här beskrev jag till exempel elförbrukningen i vedboden:

"Vi har i vedboden och loftet ovanför stallet 2 stycken ledlysrör på 40 Watt (0.08 kWh) som används mycket sällan. På sommaren knappast alls och inte heller på vintern då vi bara är där ca två veckor och vi får dagsljus genom den stora öppna dörren. Vi behöver inte hämta ved under vintern eftersom vi lagrar den då under tak på förstugukvisten. Vi förbrukar max 2 x 40 Watt en timme per år. Det blir 0.08 kWh”.

Den beslutande skattehandlägggare som avgjorde ärendet berättade bl.a. att de två små orden ”i princip” som gjorde det möjligt för mig att överhuvud taget försöka få grönt avdrag var ett påhitt av Skatteverket. Lagstiftaren, dvs. politikerna, ville inte ha någon ventil utan ”all el ska gå till bostadshuset”.

Du som läst detta långa inlägg undrar förstås hur det gick med min överklagan. Jo, hon gav mig rätt och min fru och våra två vuxna barn – som äger Kalkåsen – får sina gröna avdrag. 

Och jag – som enbart betalar – slipper punga ut med drygt 90 000 till företaget som sålde batteriet till mig.  

Hade det varit ett skatteärende hade allt varit klart nu. Men när det är fråga om gröna avdrag gäller förvaltningslagen. Då måste Förvaltningsrätten godkänna Skatteverkets slutliga beslut, vilket bara var en formsak enligt hon som slutligen beslutade.