När ska man vänta med att sälja sina samlingar?

 I mitt blogginlägg jag skrev den 12 oktober 2012 berättade jag att jag hade lyckats bli av med bl.a. min samling av mynt och sedlar. Det var en hög svenska mynt med högre silverhalt. Sedan var det ett antal ocirkulerade äldre svenska sedlar samt många ovikta utländska sedlar. Då fick jag inte mycket för dem. Men idag hade jag fått tio gånger mer betalt. Sannolikt ännu mer.

Man ska inte gråta över spilld mjölk. Jag fick då var de var värda. För mina gamla sedlar fick jag inte ens det nominella värdet. En del av de ovikta var dessutom i nummerföljd, vilket idag är eftertraktat.

Nu finns facebook med olika grupper för allt möjligt du vill sälja. Hade de grupperna funnits då hade jag kunnat tjäna betydligt mer på min samling sedlar m.m.

De jubileumsmynt jag hade flera av tog banken hand om för det nominella värdet. Jag missade att en del hade högre silverhalt vilket hade gett några kronor mer hos en mynthandlare.

Hade jag sålt dem idag hade jag i vissa fall fått 10-15 gånger mer

När det är kris i världen ökar efterfrågan på ädla metaller som guld och silver. Därför  får man nu – tretton år senare – bra betalt för gamla silverbestick och omoderna guldsmycken som inga av våra yngre vill bära.

När jag hade avtjänat mina 30 år som statstjänsteperson fick jag utmärkelsen ”Nit och redlighet i Statens tjänst ” som förkortas NOR. Hade det skett 25 år tidigare kunde jag i stället kanske fått Nordstjärenorden, som då ordensväsendet fanns kvar delades ut till byråchefer och motsvarande.

Jag tog självklart NOR-medaljen i stället för en klocka eller glasskål.

Då guldet blivit dyrare gör staten sina NOR-medaljer i 14 karat sedan 2024. Tidigare var det 18 karat.  Min, som jag fick för mer än 25 år sedan, är av 95,8 % rent guld, dvs. 23 karat som idag kostar 1 192 kr per gram

Då medaljen väger 13-16 gram så tangerar den värdegränsen för skattefri jubileumsgåva som är 15 000 kr.

Att jag valde medaljen i stället för en skål i glas väger upp det jag förlorat på att avyttra mina mynt och sedlar på tok för tidigt. Alltid något.

En som valde bort medaljen var min farsa. Han hade fått den efter att ha jobbat större delen av sitt liv som gjutare och verkstadsarbetare på SJ:s Centralverkstäder i Örebro. Han vägrade av religiösa och principiella skäl att ta emot den.

Detta var nästan 70 år sedan. Då var den 23 karat och det fanns inget annat att välja i stället. Beslutet att tilldela någon NOR fattades av regeringen och inte som nu av respektive myndighetschef. Namnen på dem som fått NOR kungjordes i lokalpressen, vilket farsan inte kunde göra något åt. 

Då var det en större händelse än nu för tiden.                        

I mitt inlägg för 13 år sedan skrev jag att jag även hade en samling autografer jag ville bli av med. Det var kända politiker och författare m.fl. som t.ex. Francisco Franco, Josip Broz ”Tito”, Edouard Daladier, Eamon de Valera, Leopold III av Belgien, Tage Erlander, Olof Palme, Pearl Buck, Sigfrid Siewertz, Harry Martinsson m.fl. som jag skrivit till.

Men även några jag köpt i form, av ett autografblock från 1930- och 40-talen med Anders de Wahl, Zara Leander, Ernst Rolf, Karl Gerhard, Sven Hedin m.fl. dåtida kändisar.

Detta läste en autografsamlare från Skåne som, hörde av sig.

Han tog tåget och kom upp och köpte hela samlingen av ca 250 autografer – som jag ville ha 80 kr styck för, dvs. 20 000 – vilka han efter prutande fick betala 18 000 kr för. Det blev en vecka på Gran Canaria.

Han ifrågasatte om några var äkta och undrade om jag träffat Jurij Gagarin. Det hade jag inte. Han berättade att sovjetryska kändisars namnteckningar massframställdes av staten. Därav hans fråga.

På köpet fick han även alla mina dubbletter, vilka säkert var över 100 som han kunde sälja vidare och tjäna en bra slant på. Men tripletterna behöll jag.

De är ett 30-tal varav hälften inte är särskilt kända som t.ex. John Karefa Smart. Däremot är den andra halvan det: Willy Brandt, Jens Otto Krag, Rickard Sandler, William Somerset Maugham, Noël Coward, Ian Smith, Thor Heyerdahl, Harold Pinter m.fl.

Är du intresserad: hör av dig till mig.   

Sedan har jag en del ostämplade äldre svenska frimärken.  Men då inga ungar samlar frimärken kan man numera köpa dem under deras nominella värde och använda som brevporto.

Jag har även en flyttlåda full med äldre serietidningar, varav flera Kalle Ankor från 1950-talet i gott skick som jag ska försöka sälja till högstbjudande.

Eller kanske jag – vis av skadan – ska låta bli att göra det nu utan i stället fortsätta att spara dem så får barnbarnen göra det om 20 år?