Kungapengar till Stråssa

Ni som känner mig vet att jag på olika sätt engagerat mig en liten by i Bergslagen som heter Stråssa. Det har lett till att jag efter ansökan fått pengar från ”Konung Gustav VI:s fond för svensk kultur” för att genomföra två av mina idéer.

Den ena är att jag vill byta ut de befintliga informationsskyltar av träskyltar mot hållbara dito i metall som sitter vid byns besöksmål. Den andra idén rör min kommande lilla ”bok” med titeln ”Stråssaklockan – från  gruvkyrka till klockstapel”, som fonden betalar tryckningen av. 

År  2022 när byföreningen deltog i "Bergslagens historiedagar" första gången premiärvisades den affischutställning jag hade gjort. Jag hade även lyckats locka min vän författaren och dokumentärfilmaren Jan Bergman till Stråssa där han visad sin film "De fyra elementen" som handlar om Bergslagens tusenåriga historia.

Inte nog med det. Vid de sevärdheter som  byn har satte byföreningen på mitt initiativ upp träskyltar  med informationstavlor som jag hade gjort. För att besökarna skulle hitta dit hade jag även gjort en liten folder med karta köranvisningar. På kartan  hade varje sevärdhet/besöksmål fått en egn symbol som t.ex. en färgad stjärna eller en triangel. 

För att göra det lätt att hitta rätt hade jag dessutom gjort hänvisningskyltar med pilar och symbolerna som visade vägen till de olika sevärda platserna.

Informationstavlorna har under de fyra år som gått utsatts för väder, vind och vandaler och några var helt borta. De behövde ersättas av mer beständiga skylttavlor i metall. Men de kostar pengar vilket är något som byföreningen saknar.

Av en granne i Sollentuna som arbetat vid hovet fick jag tips om gamle kungens kulturfond och sökte 27 000 kr för att kunna fixa besöksmålen och få upp infoskyltar i metall m.m.   

Strax före jul kom beslutet att jag fått pengar till skyltarna. I ett annat kuvert kom också beslutet att jag fått pengar till mitt andra projekt.

Det projektet handlar om att jag håller på att ta fram en liten ”bok” som handlar om  ”Stråssaklockan”,  den malmklocka som 1764 hängdes upp i gruvkyrkan; nästa anhalt för den var 1972-2009 då den  hängde i S:t Annas kyrka i Stråssa.

Nästa ställe där den ska hänga är den  klockstapel som Föreningen Bergslagsflaggan sedan  länge har planerat att sätta upp mitt i Stråssa. Det är överskottet från försäljningen av flaggan som bekostar stapeln plus sponsormedel m.m.

Sedan stapeln invigts av biskopen i Västerås (som redan lovat göra det) kan ”boken ” göras klar och gå till tryck, vilket förhoppningsvis kan ske under kommande år. Kungafonden bekostar tryckningen till vilken jag begärt och fått 9 000 kr.   

Till min ansökan var jag tvungen att bifoga ett intyg från någon betrodd person som  kunde betyga att projekten var seriösa. Jag fick två sådana intyg av Magnus Jerlström som är arkivarie vid Lindesbergs kulturhistoriska arkiv.

Jag bifogade även offerter på tillverkningen av metallskyltarna och trycket av boken.

Besluten var undertecknade av vår nuvarande kung Carl XVI Gustav. Jag tog först för givet att det var tryckta namnteckningar. När jag kollade dem mer noggrant såg jag att de inte var helt identiska. De var äkta!

För många år sedan frågade jag min hovanställde granne – som träffade kungen nästan  dagligen –  om han kunde fixa kungens autograf åt mig. Han stelnade  till, tittade på mig och sa i skarp ton : NEJ! 

Men nu har han gjort det, fast indirekt. Tack Bengt!

När ska man vänta med att sälja sina samlingar?

 I mitt blogginlägg jag skrev den 12 oktober 2012 berättade jag att jag hade lyckats bli av med bl.a. min samling av mynt och sedlar. Det var en hög svenska mynt med högre silverhalt. Sedan var det ett antal ocirkulerade äldre svenska sedlar samt många ovikta utländska sedlar. Då fick jag inte mycket för dem. Men idag hade jag fått tio gånger mer betalt. Sannolikt ännu mer.

Man ska inte gråta över spilld mjölk. Jag fick då var de var värda. För mina gamla sedlar fick jag inte ens det nominella värdet. En del av de ovikta var dessutom i nummerföljd, vilket idag är eftertraktat.

Nu finns facebook med olika grupper för allt möjligt du vill sälja. Hade de grupperna funnits då hade jag kunnat tjäna betydligt mer på min samling sedlar m.m.

De jubileumsmynt jag hade flera av tog banken hand om för det nominella värdet. Jag missade att en del hade högre silverhalt vilket hade gett några kronor mer hos en mynthandlare.

Hade jag sålt dem idag hade jag i vissa fall fått 10-15 gånger mer

När det är kris i världen ökar efterfrågan på ädla metaller som guld och silver. Därför  får man nu – tretton år senare – bra betalt för gamla silverbestick och omoderna guldsmycken som inga av våra yngre vill bära.

När jag hade avtjänat mina 30 år som statstjänsteperson fick jag utmärkelsen ”Nit och redlighet i Statens tjänst ” som förkortas NOR. Hade det skett 25 år tidigare kunde jag i stället kanske fått Nordstjärenorden, som då ordensväsendet fanns kvar delades ut till byråchefer och motsvarande.

Jag tog självklart NOR-medaljen i stället för en klocka eller glasskål.

Då guldet blivit dyrare gör staten sina NOR-medaljer i 14 karat sedan 2024. Tidigare var det 18 karat.  Min, som jag fick för mer än 25 år sedan, är av 95,8 % rent guld, dvs. 23 karat som idag kostar 1 192 kr per gram

Då medaljen väger 13-16 gram så tangerar den värdegränsen för skattefri jubileumsgåva som är 15 000 kr.

Att jag valde medaljen i stället för en skål i glas väger upp det jag förlorat på att avyttra mina mynt och sedlar på tok för tidigt. Alltid något.

En som valde bort medaljen var min farsa. Han hade fått den efter att ha jobbat större delen av sitt liv som gjutare och verkstadsarbetare på SJ:s Centralverkstäder i Örebro. Han vägrade av religiösa och principiella skäl att ta emot den.

Detta var nästan 70 år sedan. Då var den 23 karat och det fanns inget annat att välja i stället. Beslutet att tilldela någon NOR fattades av regeringen och inte som nu av respektive myndighetschef. Namnen på dem som fått NOR kungjordes i lokalpressen, vilket farsan inte kunde göra något åt. 

Då var det en större händelse än nu för tiden.                        

I mitt inlägg för 13 år sedan skrev jag att jag även hade en samling autografer jag ville bli av med. Det var kända politiker och författare m.fl. som t.ex. Francisco Franco, Josip Broz ”Tito”, Edouard Daladier, Eamon de Valera, Leopold III av Belgien, Tage Erlander, Olof Palme, Pearl Buck, Sigfrid Siewertz, Harry Martinsson m.fl. som jag skrivit till.

Men även några jag köpt i form, av ett autografblock från 1930- och 40-talen med Anders de Wahl, Zara Leander, Ernst Rolf, Karl Gerhard, Sven Hedin m.fl. dåtida kändisar.

Detta läste en autografsamlare från Skåne som, hörde av sig.

Han tog tåget och kom upp och köpte hela samlingen av ca 250 autografer – som jag ville ha 80 kr styck för, dvs. 20 000 – vilka han efter prutande fick betala 18 000 kr för. Det blev en vecka på Gran Canaria.

Han ifrågasatte om några var äkta och undrade om jag träffat Jurij Gagarin. Det hade jag inte. Han berättade att sovjetryska kändisars namnteckningar massframställdes av staten. Därav hans fråga.

På köpet fick han även alla mina dubbletter, vilka säkert var över 100 som han kunde sälja vidare och tjäna en bra slant på. Men tripletterna behöll jag.

De är ett 30-tal varav hälften inte är särskilt kända som t.ex. John Karefa Smart. Däremot är den andra halvan det: Willy Brandt, Jens Otto Krag, Rickard Sandler, William Somerset Maugham, Noël Coward, Ian Smith, Thor Heyerdahl, Harold Pinter m.fl.

Är du intresserad: hör av dig till mig.   

Sedan har jag en del ostämplade äldre svenska frimärken.  Men då inga ungar samlar frimärken kan man numera köpa dem under deras nominella värde och använda som brevporto.

Jag har även en flyttlåda full med äldre serietidningar, varav flera Kalle Ankor från 1950-talet i gott skick som jag ska försöka sälja till högstbjudande.

Eller kanske jag – vis av skadan – ska låta bli att göra det nu utan i stället fortsätta att spara dem så får barnbarnen göra det om 20 år?                                    

 

Skatteverket vägrade mig 90 000 kr i grönt avdrag när jag hade installerat ett batteri på släktgården

 Jag installerade solpaneler 2019 på vår släktgård Kalkåsen. Det gick snabbt, problemfritt och krävde inget av mig. Som ett komplement till solpanelerna skaffade jag i år ett batteri. Det tog tid, skapade problem och krävde mycket av mig. Hade jag vetat det hade avstått från batteriet.   

Det som lockade mig var ju att staten genom sitt 50 %-iga gröna avdrag stod för halva kostnaden; ett bidrag som skulle försvinna vid  årskiftet. Men sedan kom den stora chocken: Skatteverket ville inte godkänna det gröna avdraget på drygt 90 000 kr.

Vår släktgård i Stråssa, som ligger norr om Lindesberg, är taxerad som en jordbruksfastighet med en areal på ca 17 ha, mest skog . Den har varit i min svärmors släkt sedan mitten av 1700-talet men den nuvarande bebyggelsen är från mitten av 1800-talet. Det är ett bostadshus och en loge som båda byggts till i mitten av 1900-talet.

Sedan vi tog över gården har även vi byggt till bostadshuset samt fixat nytt kök och våtutrymme och lagt på nytt tak med solpaneler.

Logen har vi också fixat till. Stagat upp byggnaden, bytt till plåt över hela taket, tömt allt bråte, lagt nya golv överallt, förvandlat ladugården till ”gillestuga” med sovloft ovanför, stallet till ett  ”gårdsmuseum” och själva logdelen till en festlokal.

Det sista vi gjorde var att gräva ned en elkabel och ordna fast belysning m.m. i logens olika utrymmen.

Allt detta har kostat en hel del. Det har vi gjort för att våra barn och barnbarn ska kunna föra gården vidare i släktens ägo som ett fungerande fritidshus till en så låg kostnad som möjligt. För att ytterligare minska kostnaden för elen så skaffade jag ett batteri då det gällde ju att passa på medan man kunde få grönt avdrag.

Säljaren hos batteriföretaget sa flera gånger att jag självklart skulle få grönt avdrag på halva kostnaden, vilket var ca 90 000 kr.

Jag trodde att leverantören skulle ordna allt som krävdes. Och att jag bara behövde ha kontakt med en leverantör. Men så var det inte.

Då batteriet skulle stå ute vid husväggen så nära elskåpet som möjligt var jag tvungen att engagera min svåger som gjorde en plats att ställa batteriet på. Trots att det var vinter grävde han bort grästorv, fyllde på med sand och lade dit två  stora stenplattor att ställa det på. Sedan kom batteriet och det övriga som hörde till.

Det kördes ut av en åkare som kom från Karlstad, som sedan skulle vidare med ett batteri till en kund i Östergötland. Han visste inget om batteriföretaget utan var bara utkörare.

Sedan kom ytterligare en underleverantör som monterade batteriet på en dag. Han frågade om vi hade djur på gården. Nej, sa jag, inte på över 70 år, bortsett från en och annan mus

Då ringde säljaren och sa att jag måste betala ytterligare 25 000 kr för något som hette ”Säker gård”. Det var extra säkerhetsgrejor bara för att Kalkåsen var en jordbruksfastighet. Krav från försäkringsbolaget, sa säljaren.

Jag kollade runt och fann att ”Säker gård ” gällde aktiva jordbruk med boskap m.m.  Då måste man ha batteriet i ett särskilt hus plus mycket annat också. Det var inte aktuellt för oss.

På mitt försäkringsbolag kände man inte till ”Säker gård”. Efter mycket ringande fick jag till slut prata med en ”expert” som sa att det bara behövdes ett åskskydd och en jordfelsbrytare. Men det gällde alla fastigheter på landsbygden och var inget särskilt för jordbruksdito.

Nu började en ny resa när jag ville veta vad installatören hade satt in hos mig som kostade 25 000 kr. Nu förstod jag varför han hade frågat om vi hade djur på gården.

Batterileverantören sa att det som krävdes var det som mitt försäkringsbolag hade sagt plus kabelskydd m.m. mot gnagare samt ingen djurhållning närheten.

Jag började ringa och mejla installationsfirman för att få veta vad som kostat 25 000 kr att installera i skåpet de satte upp på ytterväggen vid mitt elskåp. Till slut fick jag ett besked att jag bara behövde betala 5 000 kr i stället för 25 000 kr. Men fortfarande vet jag inte vilka säkerhetsgrejor man installerat.

När jag köpte batteriet blev jag också tvungen att byta elleverantör. Det stod i avtalet men det sa inte säljaren något om.

Nu kom nästa stora problem för mig. Elleverantören krävde att jag skulle installera en realtidsmätare som jag skulle få per post om några veckor.

Då den skulle placeras i mitt mätarskåp var jag tvungen att kontakta EON som står för nätet och be dom öppna upp något i skåpet. Sedan när jag fått mätaren – som var en liten puck, stor som en gammal femkrona – skulle den monteras och startas. Det var inte lätt. Det blev många mejl med beskrivningar, som inte funkade för mig.

Jag lyckades inte att få den lilla pucken att fungera alls. Till slut sa elleverantörens experter att jag måste byta min router, vilket jag tyckte var märkligt. Då hänvisades jag till en konsult i Danmark som till slut fick i gång realtidsmätaren. Nu började batteriet och den app som hörde till att fungera.

Jag tyckte att det hade varit för mycket som jag måste fixa själv. Vilket jag framförde till batteriföretaget, som borde haft ett helhetsansvar. Dessutom borde jag bara haft en enda person att ”bråka” med i stället för de ”personer” – varav en del var AI-robotar – hos underleverantörerna och deras kundtjänster som jag haft kontakt med.

Hade jag vetat vilken tidsödande och jobbig process detta skulle bli hade jag nog avstått från batteriet.

Under tiden hade en skattehandläggare sett att Kalkåsen var klassat som jordbruksfastighet. Sedan hade hon grävt vidare och sett i uppgifterna från fastighetstaxeringen att vi hade en ekonomibyggnad, dvs. den vi kallade logen.

Hon hade bett batteriföretaget att komma med bilder som visade hur vår loge såg ut på ut- och insidan. Jag tog en massa bilder som visade vad vi hade gjort med ”logen”. Jag trodde i min enfald att det skulle vara positivt för vårt gröna avdrag. Det visade sig vara precis tvärtom.

Hon vägrade mig grönt avdrag. Skälet var följande.  För jordbruksfastigheter gäller – för att få grönt avdrag – att all el i princip ska gå till bostadshuset. Vi hade ju el även i vår loge, vilket jag tydligt hade visat på mina bilder. Det var uttag, lampor och lysrör i alla utrymmen på logen.

Om vi hade haft ett separat abonnemang för logen hade vi fått grönt avdrag. Men det hade kostat oss bortåt 20 000 kr per år i fasta nätavgifter m.m. Det var ju helt orimligt och dessutom för sent att göra det nu.  

Varför hade inte säljaren berättat det för mig?  För även om han inte vetat det från början borde polletten ramlat ned när han krävde mig på 25 000.     

Det kändes orättvist men jag skulle inte ge mig så lätt. Jag skrev att Kalkåsen var vår fritidsbostad där vi vistades max 100 dygn per år; vi deklarerade passiv näringsverksamhet och att det inte hade bedrivits något jordbruk eller djurhållning där på de senaste 70 åren.

Jag förklarade att vi använde bara en pytteliten del av de 12 000 kWh vi förbrukade under 2024 till logen då det mesta – ca 8 000 kWh – gick till att värma bostadshuset på vinterhalvåret då vi bara var där ett femtontal dygn.

Dessutom hade jag räknat ut – för varje utrymme på logen – hur många kWh vi förbrukat på logen de dagar vi varit där under 2024. Det blev bara drygt 5 kWh, dvs. inte ens en promille av all el. Och då hade jag inte snålat – utan tvärtom – tagit till i överkant.

Men skattehandläggaren struntade i min argumentation och stod fast vid sitt första beslut. Något annat kunde hon inte göra då hon måste följa de regler som gällde. Men jag tänkte inte ge upp så lätt. Min första tanke var spontant att driva ärendet vidare på olika sätt och i olika kanaler.

Först skulle jag skriva till berörda ministrar och kräva lagändringar då hela vitsen med avdraget var väl att få så många fastighetsägare som möjligt att skaffa solpaneler och batterier. (Mina solpaneler hade jag installerat redan 2019 och då gällde andra regler som var mer byråkratiska och mindre generösa.)

Utöver statsråden skulle jag ha kontaktat P1-programmet "Plånboken" och kanske även Svenska Dagbladets ledar- och debattsidor, sannolikt utan att det blev något. Men innan jag gjorde detta skulle jag givetvis överklaga Skatteverkets beslut så långt det bara gick.

Min överklagan var adresserad till Förvaltningsrätten men skickades till Skatteverket. Där avgjordes ärendet av handläggare på en helt annan enhet än där ärendet hade  handlagts först.

Jag hade letat på verkets hemsida och hittat ett exempel som sa att om man bara hade ett eluttag och en lampa i sin ekonomibyggnad så fick man grönt avdrag.

Mina bilder som handläggaren hade fått visade att jag hade betydligt fler uttag och lampor på logen. Hon hade bara följt de regler som gällde och kunde inte göra annat än en av vägra mig grönt avdrag.

Mitt huvudargument blev att man inte kunde avgöra hur mycket el man förbrukade genom att räkna antalet eluttag. I en bilaga redovisade jag tydligt för alla olika delar i vår ekonomibyggnad hur jag hade kommit fram till att vi bara använde ca 5-6 kWh på logen under det senaste året.  

Så här beskrev jag till exempel elförbrukningen i vedboden:

"Vi har i vedboden och loftet ovanför stallet 2 stycken ledlysrör på 40 Watt (0.08 kWh) som används mycket sällan. På sommaren knappast alls och inte heller på vintern då vi bara är där ca två veckor och vi får dagsljus genom den stora öppna dörren. Vi behöver inte hämta ved under vintern eftersom vi lagrar den då under tak på förstugukvisten. Vi förbrukar max 2 x 40 Watt en timme per år. Det blir 0.08 kWh”.

Den beslutande skattehandlägggare som avgjorde ärendet berättade bl.a. att de två små orden ”i princip” som gjorde det möjligt för mig att överhuvud taget försöka få grönt avdrag var ett påhitt av Skatteverket. Lagstiftaren, dvs. politikerna, ville inte ha någon ventil utan ”all el ska gå till bostadshuset”.

Du som läst detta långa inlägg undrar förstås hur det gick med min överklagan. Jo, hon gav mig rätt och min fru och våra två vuxna barn – som äger Kalkåsen – får sina gröna avdrag. 

Och jag – som enbart betalar – slipper punga ut med drygt 90 000 till företaget som sålde batteriet till mig.  

Hade det varit ett skatteärende hade allt varit klart nu. Men när det är fråga om gröna avdrag gäller förvaltningslagen. Då måste Förvaltningsrätten godkänna Skatteverkets slutliga beslut, vilket bara var en formsak enligt hon som slutligen beslutade.

Min önskan till SMHI: Jag vill ha uppgift om temperatur även för Örebro i era rapporter

I mitt tidigare blogginlägg ställde jag några frågor till SMHI. Den sista handlade om att jag tyckte man skulle ta med även Örebro eller Västerås när man redovisade uppgift om temperaturen för orterna i väderleksrapporterna. Svaret var att det var ont om tid. Och att Västerås föll bort då man inte hade någon mätstation där. Då fick SMHI detta tips av mig:

"När det gäller temperaturorterna tycker jag ni kan ta bort Jönköpings flygplats eller Norrköping och lägga till Örebro i stället. Men då SMHI ligger i Norrköping vill ni väl ha det kvar? Tidsmässigt blir det en vinst då Jön-kö-pings flyg-plats är fem stavelser som tar ca 2-3 sekunder att uttala mot det tvåstaviga Öre-bro som bara tar ca 0,5-1 sekund att uttala. Ni kan lägga in en ort till med kort namn om ni vill, som t.ex Sveg." 

Detta bad jag SMHI:s kundtjänst att föra vidare till dom som beslutar, vilket man lovade att göra. Jag tror dock inte man kommer att bry sig om vad jag tycker. I så fall måste det ske ett under. 

Jag tror inte på under. Men man kan ju försöka i alla fall.

Några frågor till SMHI - och deras svar - om väderleksrapporteringen i Mellansverige

 Jag har länge undrat varför vädret i Mellansverige inte är så intressant för SMHI längre. Förr nämnde man ”Bergslagsområdet”. Det är nu en del av det stora ”Östra Svealand” – där ca 25 % av landets folkmängd finns – och som går från gränsen mellan Värmland och Närke i väster till Stockholms ytterskärgård i öster. Och - förutom Stockholm - saknar det även temperaturuppgifter. 

Därför ställde jag några frågor till SMHI.

 Fråga 1. Tidigare hade ni begreppet "Bergslagsområdet" i era väderleksrapporter. När togs det bort och varför?

SMHI:s svar. Till att börja med när det gäller Bergslagsområdet så kanske den här KB-artikeln ka ge lite info om historiken.  

(En länk till artikeln ligger sist i detta inlägg. Ur den har jag plockat ut följande information som kan utgöra svar på mina frågor "när" och "varför".  De - - - ersattes den 1 maj 1994 av de nuvarande prognosdistrikten. Bergslagsområdet var det kanske mest omdiskuterade av de äldre prognosdistrikten. Det omfattade inte endast det vi i vanliga fall menar med Bergslagen, utan skulle snarast kunna betecknas som "Bergslagen med omnejd". Ur prognostisk synvinkel var distriktet inte optimalt och Närke och Västmanland bröts ofta ut.)

Fråga 2.  Nu ingår Bergslagen i östra Svealand som går från Stockholms ytterskärgård till Kilsbergen i östra Värmland på gränsen till Närke. Är vädret samma där?

SMHI :s svar. Vädret är inte samma där, men för att hinna beskriva vädret för hela Sverige i p1 krävs det att distriktsuppdelningen är geografiskt stor. Ifall vädret skiljer sig mycket åt kan meteorologen använda sig av utryck som mildast vid kusten, snöbyar främst vid Upplandskusten etc.

Fråga 3.  SVT:s riksväderlekskartor är delade i landskap men kartorna i lokalteven är indelade i län. Varför denna skillnad?

SMHI:s svar. Denna fråga får du ta med SVT då det inte är SMHI som presenterar vädret på TV.

Fråga 4.  Temperaturuppgifterna i radions väderleksprogram lämnar Mellansverige öde; nu nämns Stockholm och lite senare Jönköpings flygplats och Norrköping som ligger nära varandra. Sen kommer Karlstad följt av Mora och Gävle.  Varför har ni ingen temperaturmätare i Örebro eller Västerås? 

SMHI:s svar.  När det gäller observationer (vi antar att det gäller P1) så måste det vara automatstationer så att vi kan få data valfri timme.

Då faller Västerås bort men Örebro skulle kunna väljas. Men tiden är knapp i radion (P1) och om vi ska göra tillägg vet vi inte om centrala Svealand skulle vara första valet.

https://www.smhi.se/kunskapsbanken/fran-datid-till-nutid/historisk-aterblick/aldre-prognosdistrikt-i-land--och-sjorapporten

Billström har fått jobb på ett f.d. svenskt företag som nu ägs av en Trumpvänlig USA-oligark

Häromdan läste vi i morgontidningen att f.d. utrikesminister Tobias Billström (M) fått jobb som ”Director of Strategy and Government” hos ett företag inom försvarssektorn som heter Nordic Air Defense. Det ligger i Stockholm och startade 2013 och sägs vara svenskt, vilket det inte är längre.

För ca fem år sedan köptes företaget upp av det amerikanska företget Palantir som ägs av Peter Thiel¸som är en homosexuell judisk-nationalistisk-konservativ ultralibertarian som är en demokratiskeptisk anhängare av auktoritarism och som står Trump nära.

Han föddes i Tyskland för 58 år sedan. Han flyttade runt med sina föräldrar till bl.a. USA, Sydafrika och Namibia för att hamna i USA för gott 1970.

Efter examen från Stanford jobbade han i finansbranschen och startade Thiel Capital Managent och PayPal, som han var VD för och sålde till eBay. Han köpte 10 % av sin kompis  Mark Zuckerbergs Facebook.

Han är även kompis med flera ryssvänliga Trumpsupportrar, bl.a. Rebekah Mercer som via sitt inflytandeföretag Cambridge Analytica såg till att Brexit genomfördes och att Hillary Clinton förlorade mot Trump 2016.

I samma gäng ingår även Steve Bannon och Mike Flynn m.fl. likasinnade samt även Trump.

Palantir Technologies är ett företag som med AI kan analysera personuppgifter¸ personliga profiler och fysiska egenskaper och programvaruplattformen används för att identifiera och övervaka individer.

Trump bestämde i mars i år att alla departement och federala myndigheter måste använda Palantir för att dela data om alla invånare i USA. Trumps administration har krävt att bolaget även ska ha tillgång till patientjournaler och bankkontonummer.     

Palantir gör det möjligt för Trump att spionera och rikta in sig på sin växande skara av fiender i USA men även i Europa och på andra håll.

Elon Musk valde Palantir när han var chef för DOGE. Thiel har investerat mycket i Musks företag och de är goda vänner

Thiel var även mentor för J.D. Vance som jobbade i en av hans fonder och finansierade Vances senatorsvalkampanj 2022 och hjälpte honom att bli vicepresident.  

Alla skandinaviska länder och de flesta europeiska NATO-länder har kontrakt med Palantir. De använder även Amazons serverparker och it-tjänster och vissa även Oracles föråldrade ”Millennium-system” för medicinska journaler.

Peter Thiel har investerat i det svenska startupföretaget Nordic Air Defense som utvecklar antidrönarvapen och som har bemannats med tidigare anställda vid bl.a. Palantir samt nu även med en f.d. svensk utrikesminister.

Jag undrar om Billström var medveten om i vilket sällskap han har hamnat?

Trump vet att Vance kan avsätta honom

Trump möter allt mer motstånd. Utrikesminister Rubio åkte till Genéve – trots att Trump sagt att han inte fick det – och ändrade den ryssvänliga fredsplanen. En federal domare  gick emot trump och vägrade åtala den förre FBI-chefen och New Yorks statsåklagare två av hans hatobjekt. Och republikanerna i kongressen röstade inte som han ville, vilket är det som skakat om honom mest.

Galningen i Vita huset är mer och mer trängd och får raseriutbrott. Han undviker folk och är på golfbanan där han inte känner sig övervakad eller avlyssnad. Men han kan  aldrig känna sig säker.

En frilansjournalist lyckades med en mikrofon på långt avstånd spela in hans samtal på greenen med sina golfkompisar. Men inget etablerat media vågade använda materialet och riskera att bli stämda och få betala miljardskadestånd till Trump.

Upphovsrätten köptes av intressen som står mot Trump via ett bulvanföretag men innehållet hann innan dess bli känt i journalistrkretsar.

Enligt källor nära Trump har han blivit allt mer paranoid och tror sig övervakad och avlyssnad. Han käkar bara hamburgare som hans Secret Service-agenter köpt på olika lokala McDonalds.

Hans fokus på sitt utseende är borta och han har slutat att färga sitt gråvita hår gult. Det orangefärgade ansiktsminket som han använde för att se frisk och solbränd ut har han slutat med. (Se mitt inlägg den 2 september i år.)

Det kan vara tecken på mer än hög ålder – han blir 80 nästa år – som t.ex. ett oroligt sinne, depression och psykisk påfrestning och ev. även tilltagande demens.

Om presidenten dör eller snabbt avgår eller inte kan sköta jobbet på grund av olycka, sjukdom, psykisk försämring eller avsätts genom riksrätt tar hans vice över. Allt enligt 25:e tillägget till konstitutionen som antogs av kongressen  i juli 1965

Det kan ske genom ett beslut av presidenten själv. Eller av vicepresidenten med  stöd av en majoritet av kabinettet.

Den paranoide Trump är väl medveten om detta och på golfbanan sa han så här: ” Jag måste se upp hela tiden. De (dvs. kabinettet) samlas mot mig; jag kan känna det och de skulle verkligen vilja slå mig med det 25:e (tillägget).

Trump känner sig hotad av J. D. Vance. Han ser sin vicepresident Vance som en rival speciellt som Vance sagt att han gärna vill bli president.

På golfbanan sa han bl.a. så här om J.D. Vance: ”Jag litar inte på J.D… det där leende, skenheliga skithålet… Jag kanske måste sparka hela kabinettet först. Innan det gör det här mot mig!”

Trump möter motstånd från olika håll. När han förlorade kongressens omröstning om Epsteinfilerna förlorade han samtidigt makt och oövervinnlighet. Nu är han en haltande anka  i Vita huset.

Den proisraeliske och proryske högerextremisten Stephen Miller som är Trumps personliga rådgivare är den som viskande matar honom med allt skit han häver ur sig. Han kallas ”Vita husets ormviskare”.

Trots att Miller och Vance strå varandra nära politiskt hatar dom varandra; i stället är det makt, position och kommande inflytande det handlar om. Personkemi finns inte i deras giftiga relation. 

Stephen Miller vet att hans makt är kopplad till att Trump är kvar i Vita huset. Han vet också att Vance kan avsätta Trump genom åberopa 25:e tillägget

Vi har bott i två blivande utanförskapsområden för att till slut hamna i en egen kåk där vi bodde länge

 Vi gifte oss 1969 och fick bostad i det nybyggda bostadsområdet Vivalla. Att det 50 år senare skulle vara ett problemområde kunde man inte tro. Efter några månader där flyttade vi till Bollmora. Vi hade fått en lägenhet med adress Granängsringen som också var ett nybyggt område, men helt annorlunda. Det har klassats som ett utanförskapsområde precis nu, vilket inte är förvånande.

Lägenheten i Vivalla var en trea på ca 75 kvm. Alla husen i Vivalla var tvåvåningslängor. Vår lägenhet låg på bottenplanet och hade uteplats, vilket var helt nytt för mig. Därför bytte vi och tog lägenheten ovanför som hade balkong.  

Att Vivalla  - som fått sitt namn från gården med samma namn som fått sitt namn från skalden Lars Wivallius (eller om han  fick sitt namn från gården) - skulle bli ett invandrarghetto och ett ökänt utanförskapsområde  fanns inte i sinnevärlden-

För mig var Vivalla ett paradis. Att få bo i en trerummare var en lyxtillvaro för mig som växt upp i en etta där vi var fyra personer.

Då jag fått jobb i Stockholm flyttade vi den 1 augusti till Bollmora, där jag aldrig hade varit. Nyckeln till lägenheten hade vi fått per post samtidigt med uppgift att adressen var Granängsringen 36,

Jag hade läst på och visste att bussar till Bollmora gick från Söder nånstans. När vi satt på bussen som körde gamla vägen såg vi vår flyttbuss från Örebro köra förbi på motorvägen  som gick parallellt med  vägen där vi åkte.

När vi letat oss fram till Granängsringen - som visade sig vara en stor byggarbetsplats - fann vi vår flyttbuss vid nummer 24. Längre än så hade man inte hunnit numrera ingångarna i det jättelika runda huset i flera våningar; det var väl 7  eller 8 våningar.

Vi räknade tolv ingångar längre bort, tog hissen till femte våningen  och fann att nyckeln passade till en lägenhetsdörr och gick in.

Lägenheten var lika stor som den vi hade haft i Vivalla men hyran på 375 kr var 25 kr högre. Men då huset var runt var två av rummen som tårtbitar och svåra att möblera.

När flyttgubbarna åkt var vi helt ensamma. Vi visste ingenting och kände oss deppiga. Var finns närmaste affär där vi kan handla mat?

Här kan vi inte bo, tänkte vi båda och packade inte upp alla flyttkartongerna. Det var stor skillnad på idyllen Vivalla och ”Socialringen” i Bollmora som området kallades i folkmun.

Men det som fällde avgörandet var när min fru Anita, då 22 år, mötte en  liten parvel i femårsåldern på innergården som helt oprovocerat skrek ”Dra åt helvete, din jävla kärring!” åt henne.

Märkligt att det skulle dröja drygt 55 år innan området stämplades som ett problemområde då tecknen var tydliga tidigt…

Efter tre månader flyttade vi till Vårberg då min arbetsplats hade flyttat från Stockholms innerstad till Årstadal.

Vi hade efter mycket om och men lyckats bli godkända som hyresgäster och till slut fått överta min brors fyra på Vårbergsvägen. Där bodde vi bara ett år.

Samma dag vi lämnade lägenheten mötte vi fastighetsskötaren som beklagade att vi skulle flytta. Vi var nämligen de enda i hela trappuppgången som betalade hyran i tid Och detta trots att den var nästan en tusenlapp vilket gjorde att i stort sett fruns hela nettolön gick åt.

När myndigheten där jag jobbade gick upp i Riksskatteverket som bildades den 1 januari 1971 och som låg i Solna gick flytten till Sollentuna. Där hade vi köpt en liten 20-talskåk på tre rum och kök med sliten 50-talsstandard.

Vi kollade ingenting för vi visste inget. Och frågade inget heller. Men vi hade tur och – efter diverse om- och tillbyggnader – blev det vårt hem i 55 år.  

Vi var unga, bara 23 och 24 år. Det var lånestopp och räntor på 12 %. Kåken kostade 120 00 och säljaren skulle ha 75 000 kontant. Vi saknade 35 000 kr men då fick vi oväntad hjälp av mina svärföräldrar.

De bodde på landet och hade lånat vår lägenhet i Vårbeg en vecka för att semestra i Stockholm medan vi bodde i deras kåk och tog hand om katten och gammelmormor som också bodde där.

Svärmor fattade inte att vi kunde bo i en lägenhet. Hon hade inte kunnat sova på grund av –  eller snarare tack vare – oljudet från hissen som hållit henne vaken. På det viset lyckades vi köpa kåken i Sollentuna.

När svärfar 25 år senare avled gjorde jag bouppteckningen. Jag såg i hans slitna gamla bankbok att de 35 000 han lånade oss då var de allt han hade på banken. Då brast jag i gråt.

Det gjorde jag även när jag skrev dessa slutord.

Kolla filmen om Trump på SVT Play

Medierna i Sverige (som SVT) vågar normalt inte berätta nåt negativt om trump för då kan de som BBC  bli stämda på stora belopp.  

Kolla serien i tre avsnitt på SVT Play om Trump gjord av brittiska Channel Four: "The Donald Trump Show".  Den är kritisk mot Trump och det är bra att SVT visar den.