Säljare av flaskor med kapsyl bör ha öppnare

Häromdan när solen gassade och jag hade rullat med min rollator till Sollentuna Centrum anfölls jag av törst. Trots att min rullande hjälp har en flaskhållare saknade den en flaska med vätska. Jag  hade missat att sätta dit den flaska med apelsinsaft som jag ställt kvar i köket. Jag tvingades inhandla en läsk i centrumet.

I Sollentuna centrumanläggning finns en nyöppnad liten butik som specialiserat sig på läsk, godis och  annat onyttigt som är tillverkat i USA. Där rullade jag in i och höll på att riva ned både det ena och det andra då min rollator visade sig vara för bred på några ställen.

Pinsamt, men är man en handikappad gamling med rollator blir man snabbt förlåten.

Jag kollade i det stora skåpet med kyla och glasdörrar längst in i butiken och fastnade för en USA-läsk med ananassmak enligt texten på den för mig obekanta etiketten. 

När det gäller föda är jag försiktig och väljer ofta sånt jag ätit förut. När jag är utomlands blir jag mer vågad. I Turkiet vågade jag flyga luftballong och i  Frankrike åt jag en snigel. Skulle aldrig ha gjort nåt sånt hemma i Sverige. 

Nu kändes det nästan som jag var i en butik i USA. Därför vågade jag välja ananasläsken i stället för den naturella Loka från Bergslagen hos Pressbyråns kiosk som jag mentalt hade ställt in mig på innan jag inträdde i centrumrummet. 

Läsken visade sig vara tillverkad i Mexiko och säkert fraktad till Sverige i sin flaska med nåt överlastat sunkigt containerfartyg, flaggat i nån bananrepublik eller afrikansk f.d. koloni med kommuniststyre och bemannat av dåligt avlönade filippiner.   

Törsten gjorde sig påmind där jag stod med min mexikanska flaska som märkligt nog inte kostade mig  mer än 29 kr, säkert billigare än en burk lokavatten hos Pressbyrån.

Efter mina besök i USA visste jag att man hade kapsyler som gick att skruva av för hand. Det funkade inte på min ananasdryck. Den innovationen hade tydligen inte lyckats ta sig över de hinder som Donald Trump satt upp vid USA södra gräns. Det Trumpska stängslet vars syfte var att hindra ett inflöde söderifrån och norrut till USA utgjorde uppenbarligen även ett hinder i motsatt riktning.

Jag frågade en av ungdomarna som betjänade butiken om de hade en kapsylöppnare men svaret på min enkla och i mitt tycke självklara fråga blev ett nekande svar. Mycket märkligt, tänkte jag. Ungefär som att sälja bilar utan nycklar.

Med min torra mun och  brännande törst lämnade jag den amerikanska butiken och var tillbaka i den grå tråkiga svenskheten där min latinska ananasläsk satt på sin plats i min rollators flaskhållare omedveten att den snart skulle vara i min mage så fort jag fått bort den lilla förargliga metallkapsylen från flaskans hals.

Den uniformerade ordningsvakt som av sitt annorlunda icke svenska utseende sannolikt hade föräldrar som inte var födda i vårt blugula avlånga land fick jag också en negation till svar på min fråga om en öppnare, som när den gjort sitt välgörande skulle ha bidragit till att lindra min törst.

Inte ens Pressbyrån kunde bistå med en kapsylöppnare. Inte heller nån av de förbiilande stressade sollentunabor som alla svarade nekande på min fråga. Flera jag tilltalade märkte inte att jag ställt en fråga till dem eller fick fråga om då törsten gjort min röst hes och knappt hörbar, ett förhållande som även min  (onde) vän mr Parkinson starkt bidragit till.

Till slut hade jag rollatorat mig till Clas Ohlsons butik där jag med uppbjudande av mina sista krafter likt en törstande vilsen brittisk ökenråtta under ledning av den baskerprydde fältmarskalken Montgomery slutligen nådde fram till Alexandria där jag likt honom i filmen fick min dryck, fast i mer ljummen form. (En iskall i Alexandria – Wikipedia)

Hos Classe vinglade jag fram till husgerådshyllan och med en obegagnad kombinerad korkskruv och kapsylöppnare befriade jag flaskan från kapsylen som skramlande föll till golvet och halsade den gula mexikanska drycken som sannolikt innehöll mer kemikalier och märkliga tillsatser än naturliga ämnen.

Men va fan, ibland måste man leva farligt och chansa.