När Erdogan gett sig och vi blivit fullfärdiga medlemmar kommer vår försvarsmakt (och våra politiker) möta nya utmaningar. Vi måste samordna oss med våra nordiska grannar och tillsammans reda ut vem som ska göra vad i händelse av ett krig i Norden. Det handlar i första hand om försvaret av Nordkalotten, Östersjön med Gotland och Baltikum samt Västkusten med storhamnen Göteborg.
Vårt försvar var under kalla kriget främst ett invasionsförsvar. Ryssen skulle komma per båt över Östersjön eller landvägen över Finland och in i Norrland.
Därför hade vi ett starkt flygvapen (på sin tid det fjärde största i världen och egen tillverkning av stridsflygplan) samt ett utbyggt kustförsvar med fasta installationer som skulle kämpa ned ryssen innan de nådde land.
I Norrland hade vi Bodens fästning och Kalixlilnjen som skulle hindra ryssen att komma den vägen.
När sedan muren föll och Sovjetunionen kollapsade trodde våra naiva politiker att vi kunde sluta oroa oss för ryssen. Värnplikten avskaffades, vårt invasionsförsvar lades ned och vi gjorde oss av med nästan all material vi hade. Regementen m.m. lades ned och övningsfälten blev nya bostadsområden.
Politikerna var eniga om detta. Förvandlingen skedde utan debatt. Det lilla vi hade kvar tjänade Sverige bäst (något som jag aldrig förstod) om vi skickade soldaterna utomlands till andra länder. Där var det krig på riktigt och de som var där fick nyttig ny kunskap.
Med Putins grymma vansinneskrig i Ukraina har sossarna svängt 190 grader och övergett sitt tjat om "alliansfriheten har tjänat oss väl" och "vi har inte haft krig på 200 är". Det sistnämna är en sanning med modifikation då vi krigat i flera år i bl.a. Afghanistan, dessutom till ingen nytta.
Nu är läget annorlunda. Som medlem i Nato måste vi samplanera med våra grannar. Vi måste bestämma vem som ska göra vad och vem som ska leda det hela.
Vi kan t.ex. inte ha fyra flygvapen med totalt 200 avancerade plan (lika många som Tyskland) som varje land själv bestämmer när, var och hur de ska sättas in.
PÅ Nordkalotten där Ryssland bl.a. har atomubåtar som är tänkta att gå ut i Atlanten och sabotera undsättning från USA, måste vi också bestämma vem som ska göra vad. Sverige har en liten del av kalottområdet och saknar havskontakt. Vår roll kan bli att ha starka markförband i norra Sverige som kan sättas in där uppe.
Finland eller Norge bör leda Natoförsvaret av Nordkalotten.
Vår flotta är till för att hindra ryska fartyg att nå vår kust. Nu blir Östersjön ett "Natoinnanhav" med Baltikum på andra sidan.
Vår flotta måste förändras till att kunna transportera manskap och materiel till Baltikum om ryssen anfaller från landvägen. Att få in trupper m.m. från Polen i ett sådant läge är inte att räkna med. Gotland får en viktig roll och bör ha robotar m.m. med lång räckvidd som kan skydda dessa transporter.
Sverige får en nyckelroll i detta och därför bör Natofartygen i Östersjön, där Sverige är ensamt om att ha ubåtar, ledas av en svensk (t.ex. vår nuvarande marinchef konteramiralen Ewa Skoog Haslum).
Hälften av vår mat och större delen av det våra företag behöver för att klara sin tillverkning kommer utifrån och främst via Göteborg. Även en stor del av Norges import går vi Göteborg. Försvaret av Västkusten och Göteborg kräver större krigsfartyg än vi för närvarande har.
Det krävs fregatter. Vi har elva korvetter, som är mindre. Norge har visserligen fyra fregatter men de behövs för att försvara landets långa atlantkust. Storbritannien har nitton men de behövs för att skydda trafiken över Atlanten. Danmark har tre fregatter.
Åland saknar militär men Nylands brigad i Finland är avsedd att vid krig besätta och försvara Åland samt täppa till möjligheten för ryssen att ta sig norröver och in i Bottenhavet.
Om det är krig i Östersjön kan inte Finland få in förnödenheter via Helsingfors utan det får ske via Vasa. Redan idag går många transporter till Finland via hamnen i Göteborg som alltså är viktig även för finländarna.
Transportmöjligheter är viktigt och därför krävs stora helikoptrar och flygplan, t.ex. C 17 som som är dubbelt så stort som ett Herculesplan. Tillsammans bör Nordens Natoländer bygga upp en transportflotta för att klara snabba förflyttningar av manskap och materiel.
Det kommer att krävas, bl.a. på Nordkalotten där avstånden är långa. Men även för att få över trupp m.m. till Baltikum.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Plus min inledande "historik" var detta något av det jag snappade upp (med ev. missförstånd och fel) när jag häromdagen lyssnade på f.d. generalmajoren Karliks Neretnieks.
Han gav då sin syn på vilken roll Sveriges försvarsmakt kan få när vi blivit medlemmar i Nato. Det skedde när han talade vid ett möte i Stockholm med Svenska Atlantkommittén.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar