Jo, det är sant. Men jag hade hjälp av ett femtontal maskiner på Friskis & Svettis jättestora gym i Häggvik, Sollentuna. Jag nyttjar deras anläggning tre gånger i veckan och den här gången summerade jag antalet rörelser med vikten och kom fram till 15 300 kg. På en vecka blir det drygt 45 ton. Inte illa för en gammal gubbe som jag!
Jag har aldrig gillat motion. Gymnastik med lek och idrott var inte mitt favoritämne i skolan. De gånger jag försökt motionera har det tagit emot något enormt.
Jag har dock varit medlem i Friskis & Svettis (FS) i Sollentuna i över 30 år. FS är kommunens största ideella förening med (före covidpandemin) 7 000 medlemmar, dvs. ca var tionde kommuninvånare. Nu har man tappat några tusen medlemmar, men de kommer nog tillbaka så småningom.
De första 27 åren gick jag på deras gympa en gång i veckan. Det var skittråkigt och jag led varje gång och räknade låtarna som spelades och ville bara att det skulle ta slut.
Jag ställde mig alltid längst bak i salen, ofta i ett hörn. Jag ville inte visa hur dålig jag var på att koordinera armar och ben. Sen hade jag därifrån full koll på de fräscha 40- till 70-taggare som stod framför mig.
En gång hade jobbet bjudit in Johan Holmsäter som uppfann FS som föredragshållare. Jag frågade honom vad det berodde på att jag inte gillade gympan. "Du går för sällan", sa han.
Jag följde inte hans råd utan fortsatte pinan en gång i veckan.
Nu går jag i stället på deras jättestora gym. Det är förmodligen ett av de största i landet. Massor med maskiner för armar, ben, rygg och mage samt massor med skivstänger med skivor i olika vikter.
Jag är där tidigt på morgnarna, redan vid 7-tiden. Det är bara ett tiotal motionärer där då. Jag kör hårt ca 40-45 minuter och nyttjar 15-17 olika maskiner och redskap. Vikten varierar från 20 till 100 kg beroende på vilken del av min kropp jag använder.
När jag började igen efter ett coronauppehåll i drygt ett år var maxvikten på några maskiner ca 40 kr. Nu är jag uppe i 60 kg, vilket visar att det gått snabbt att återta det jag förlorat.
Jag kan inte påstå att jag älskar passen på gymmet, men jag ogillar dem absolut inte. Det är trots allt med viss längtan jag åker dit de tidiga morgnarna måndag, onsdag och fredag.
Det känns bra när passet är över och jag är hemma igen och käkar en god frukost.
Nu har även äldsta barnbarnet (14 år) sagt att han vill göra mig sällskap till gymmet innan skolan börjar. Han spelar fotboll och är med i ett av landets bästa lag för pojkar som är födda 07. Han är inte särskilt lång eller biffig.
Han behöver mer muskler för att tackla de motspelare som tacklas. I dag vann hans lag trots det en vänskapsmatch med 10-1. "Heja MAI FC!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar