Vänstertrafik införd delvis i Sollentuna?

Kommer du cyklande söderifrån och vidare norrut genom Fågelsångsparken ska du plötsligt köra på vänster sida vilket vi inte har gjort på femtioåtta år. Någon har tänkt fel när man målade sista delen av cykelvägen fram till det kommande övergångsstället vid Turebergsleden

Sollentuna kommun har prioriterat cykelvägar. Bland annat har man byggt en helt ny sådan  som löper parallellt med Turebergsieden från Cirkle  K-macken och vidare västerut. 

Den används inte av många tvåhjulingsryttare och behövs inte då det går lika bra att skyddat cykla längs Kanalvägen som går norr om radhusen  och också löper parallellt med Turebergsleden.

Vintertid är det alltid dessa asfalterade cykelbanor som snöröjs allra först och ned till asfalten. Trots att antalet cyklister vintertid dessutom är lägre

Den nu aktuella cykelleden - se bilden ovan - kommer från gångtunneln under järnvägen vid Almvägen och går västerut i en krok och sedan norrut genom ett litet skogsområde och passerar över Cedervägen. 

Sedan vidare genom parken tills du kommer dit där fotot är taget.

Kommer du cyklande norrut så ska du plötsligt övergå till vänstertrafik. Den som tror alla om gott menar att det är en tanke bakom detta "fel" och menar att sidbytet är medvetet gjort. 

Det är för att du ska  bli uppmärksam på att du passerar över en asfalterad gångväg i öst-västlig riktning. Men det tror inte jag. Det är i så fall en efterhandskonstruktion. 

Där cykelleden passerar Cedervägen - där det dessutom är biltrafik - borde man i så fall sedan länge haft ett likadant "fel". Det har man inte, utan där är det högertrafik på båda sidor om bilvägen.

¨

Det är kanske samme kommunale planerare som bestämde att gångtunneln  under den hårt trafikerade Turebergsleden skulle ersättas av ett övergångsställe. Heltokigt! 

Cykelleden genom parken övergick tidigare till en gångtunnel som gick under Turebergsleden. Den fylldes igen när man gjorde trafikleden enfilig och fick en bussfil till höger i stället.

Turebergsleden som är den stora infarten in till centrala Sollentuna ska förvandlas till en lokalgata. Därför är den nu enfilig. För att ytterligare hindra trafiken har man ersatt gångtunneln under med ett blivande ljusreglerat övergångsställe.

Anledningen enligt kommunen var att det var otryggt för gående att kvällstid passera genom den upplysta tunneln. Men ett övergångsställe ska vara tryggare.

Det beror på vad man är mest rädd för. Busar eller bilar?

Lägg gångbanor där folk går!

Jag bor i den del av Sollentuna som kallas Fågelsången, som fått sitt namn efter ett 1600-talstorp vars rester revs för drygt 55 år sedan då det var i dåligt skick. Den stora park som ligger precis söder om Turebergsleden heter Fågelsångs-parken. Den är myanlagd med en stor lekplats och gångbanor som inte ligger där folk verklig går.

Parker planeras och ritas av utbildade experter. De ser bra ut i teorin men när de funnits ett tag och folk vant sig vid dem visar det sig att de som går där väljer andra vägar. 

Det blir stigar i terrängen och över gräsytor som inte stämmer  med vad trädgårdsarkitekten tänkt sig. Så även i Fågelsångsparken.

Där finns tre sådana inofficiella stigar som förfular den fina parken.  En är kort och går nordost från Fågelsångvägen och ned till den asfalterade geonomfartsleden och går över oplanerad parkmark. 

Den längsta fortsätter över asfaltleden i samma nordostliga riktning diagonalt över parkens största gräsyta. De som går på dessa stigar ska till pendeltåg och bussar i centrum. Se bild nedan.

Den tredje stigen går i parkens västra del. Den börjar (eller slutar) från gångvägen som svänger av norrut mot asfaltsvägen och där parksofforna står. Se bild nean.

Därifrån går den vidare västerut i en krok över naturmark och ansluter till backen upp mot Love Almqvists väg, mittemot Lillebovägen. Den används av de som kommer söderifrån och ska vidare nordost mot centrum. 

När jag var ung fanns inte Internet och inga bloggar. Då fick jag utlopp för mitt skrivgnällande genom att i stället skriva insändare i lokaltidningen Nerikes Allehanda. Dom tog in allt jag skrev. Blev inte refuserad någon gång, vad jag minns.

En insändare  från januari 1969 handlade om att folk tog sina egna vägar genom stadens grönområden. Det blev mycket synligt vintertid då marken var täckt av snö. Redan då tyckte jag att man skulle lägga gångvägarna där folk gick. 

Så här skrev jag då: 

 Kära parkkontor i Örebro! Nu när snön ligger vit i stadens parker, borde herrarna på parkkontoret ställa ifrån sig kaffetermosen, ta på sig vinterpälsen och snöskorna och ta sig en promenad i våra/sina parker för att ta reda på var stadens flanörer verkligen trampar fram.                                                    Många gångbanor är ur (ska vara "från") estetisk synpunkt välplanerade, symmetriskt utlagda osv mellan gräsmattor och träd - men inte alltid där folk vill gå! Parkkontoret tvingar oss att gå där dom vill. På sommaren leder det i värsta fall till nedtrampade buskar och förstörda planteringar och bruna "kostigar" över välfriserade gräsöknarna: "Beträd ej gräset"-skyltar hjälper föga.                                                                        Nu på vintern är det mycket lätt att se var promenörerna tar sig fram. Ta vara på det till sommaren och gör en grusad gång där, som naturligtvis skall plogas å vintern. Jag tänker närmast på stadsparkens östra del. Mellan planen (nu isbana) framför tennisbanorna och Skebäcksvägen där Norra Skyttegatan börjar, borde det finnas en gångstig så att jag (och andra) slipper bli våt om skorna på sommarmornarna av daggen i gräset, så att jag slipper få snö i pampuscherna på vintern. Man känner sig solm en Armfelts karolin eller en King vid ridande gränspolisen när man pulsar fram i snön.  

                                                          Kila dit och titta själva, så får ni se! Det är faktiskt fler än jag som dagligen går där. Genvägar är inte alltid senvägar, förstår ni.                                    Tackar på förhand! Eder                        Björn T-son Susegård (Grönköping - Örebro) 

För stor burk till innehållet

 Häromdan köpte jag två stora burkar med kroppspuder hos ICA:s apotek Hjärtat. När jag ställde dom på skrivbordet med ljuset bakifrån såg jag att de bara var fyllda till hälften med puder,  dvs. upp till den vågiga röda linjen på burkens framsida. Jag kände mig lurad.  

När ag berättade det för min hustru (som tror gott om alla och allt) sa hon att det är nog för att det ska vara lättare att skaka ut pudret ur burken. Hon kan ha rätt. Hon brukar  ha det.

Jag skakade på burkarna och mängden innehåll, som då fick mer luft, ökade något - se bilden. Men fortfarande var burken onödigt stor i förhållande till innehållet. 

För ca femtio år sedan fick jag en pappförpackning som innehöll korvar. Av utseendet och storleken att döma borde de ha varit ca 18-20 cm långa, ungefär som vanliga kokkorvar. 

När jag öppnade förpackningen visade det sig att de bara var hälften så långa, ungefär som Bullens burkkorvar.

Jag anmälde det till Konsumentverket som kritiserade företaget för den bedrägliga förpackningen,

Trots hustruns positiva syn på puderburkarna har jag anmält dem tlil Konsumentverket. 

Jag tog hennes kommentar på allvar och uttryckte mig lite försiktigt och skrev så här: Apoteket Hjärtats kroppspuderburk är för stor till det lilla innehållet. Finns det nån tanke bakom eller är det bara för lura mig som konsument?

Du kanske tycker att jag är löjlig som anmäler såna här småsaker. Dom flesta som överhuvud taget noterar den för stora burken bryr sig inte. Om ingen reagerar kan företag fortsätta lura oss konsumenter. 

Visar det att det finns en praktisk förklaring till den för stora burken borde det stå på burken. Det kan ju vara så att för att få in ett hekto av det porösa pudret krävs en stor förpackning som ser halvfull ut när den stått och pudret packats ihop. 

 

 

  

Det finns även ärliga jordgubbsnasare

Det händer ibland att jag köper jordgubbar av en sådan där tillfällig nasare; med ett stånd vid vägkanten, som man ska akta sig för. Anledningen är att kriminella gäng kan stå bakom ruljangsen. 

Jag köpte en kartong gubbar vid ett sånt här stånd och swishade betalningen. 

Det blev dyra gubbar. Jag upptäckte inte min fadäs av egen kraft. När jag varit hemma en stund ringde min telefon. 

Det var en kvinna som talade svårförståelig svenska med utländsk brytning. Först tänkte  jag  lägga på då jag trodde det var nån som ville lura mig.

Jag hörde att hon pratade om jordgubbar, men jag fattade ingenting. 

Då kom en manlig röst på svenska som frågade hur mycket jordgubbar jag hade köpt. Jag svarade att jag hade köpt en kartong för 60 kr, men jag tänkte "att det har väl inte du med att göra"! Fortfarande fattade jag ingenting.

Då fick jag förklaringen. När jag betalade med swish - samtidigt som jag tog emot gubbkartongen - hade jag skrivit 606 i stället för bara 60 kr. 

Mannen undrade om jag ville ha mer gubbar, vilket jag avböjde. då jag gärna ville ha tillbaka 546 kr som jag felaktigt hade swishat iväg.

Han sa att han måste  prata med sin revisor innan jag kunde få tillbaka pengarna då han inte visste hur han skulle göra med momsen i sin bokföring. Sen avslutades samtalet. 

Jag tänkte "att jag ser nog aldrig röken av dom slantarna". Det fick bli dyra lärpengar för mitt slarv.

Efter några dar messade jag till numret han ringt från, vilket han sagt att jag skulle spara för att kunna nå honom. 

Samma dag fick jag ett svar där man ville ha mitt bankontonummer så dom kunde betala tillbaka pengarna.

Efter ytterligare några dar fanns 546 kr på mitt konto och ordningen var återställd.  

Jag tror inte att det var gängkriminella som jag hade haft att göra med.

  

Skatteverket ska stoppa fuskfrisörer

Lycka till, säger jag bara. Det försökte verket göra för ca 30 år sedan också, men misslyckades. Då var det ett informationsprojekt i samarbete med frisörföretagarna själva. Vi skulle försöka certifiera de skötsamma frisörer som gjorde allt rätt och inte fuskade. Men vi gav upp när inte ens de frisörer som var utsedda att delta i vår projektgrupp tillhörde de skötsamma.

Jag minns inte om det var verket eller frisörföretagarna själva som ville ha hjälp att skilja agnarna från vetet, dvs. att visa vilka frisörer som var oseriösa och konkurrerade ut de seriösa som gjorde rätt för sig.

Detta projekt hamnade i mitt knä då jag var verkets informationsansvarige. Tanken var att de seriösa skulle få en dekal som visade att de betalade sina skatter och avgifter och skötte in bokföring m.m. Dekalen skulle sitta på dörren till deras lokal, väl synlig för deras kunder.

Frisörernas representanter som var utsedda  av deras arbetsgivarorganisation berättade att de svarta frisörerna kunde köpa allt de behövde från lika svarta grossister. Hela kedjan ända till kunden var oseriös. Om du kunde få en klippning för cirka en hundralapp drev frisören säkert sin verksamhet utan att göra rätt för sig.

Vi hade ett antal möten men sedan avsomnade projektet, då det visade sig att de "seriösa" frisörföretagarna i vårt projekt sannolikt också var lika svarta som de vi ville stoppa. Hela branschen var oseriös.

Vi hade nämligen kollat vad de hade för taxerad vit inkomst och jämförde med deras levnadsstandard i övrigt. Det stämde inte.

Hade man en deklarerad inkomst på ca10 000 kr per månad,, bodde i en ny stor villa i "fina området" och en familj med två tonåringr och en hemmafru, två bilar och en sommarstuga så måste man även ha inkomster som vi inte kände till.

Snacka om dubbelmoral. Hur vi lyckades avsluta samarbetet utan att säga varför mins jag inte. Men om branschen var så rutten redan då hur ska den inte vara nu?

Flyttfirmor var annars en bransch som var helt svart och hade lämnats åt sitt öde av verket. När jag var med och hjälpte en släkting att flytta såg jag hur betalningen gick till. 

När bossen, som körde flyttbilen skulle ha betalt ville han ha cash direkt. Via en närbelägen bankomat lyckades vi ut de fem tusenlappar han ville ha. 

Vi såg även när han gav de  tre "flyttgubbarna" - som sannolikt var a-lagare utan fast anställning - varsin tusenlapp. De sade adjö och försvann sedan snabbt.