Jag har fått många hjälpmedel

 Jag har sedan 2017 diagnosen Parkinsons sjukdom. De första åren fungerade jag som vanligt tack vare de piller jag fick. Men nu är jag rejält handikappad. Det jobbigaste är att jag har svårt att gå och ramlar ofta. Jag ha fått många hjälpmedel som underlättar min vardag. 

I Sverige finns det ca 25 000 som drabbats av Parkinsons sjukdom (PS). Det motsvarar ca 2,5 promille av hela befolkningen. I min hemkommun med ca 70 000 invånare skulle vi vara ca 175  personer men bara hälften är med i Parkinsonförbundet.

Problemet är att alla muskler påverkas av PS. Musklerna gör mig stel och jag får svårt att resa mig och att gå. Jag bli ostadig och ramlar ofta, nästan dagligen. Även de muskler man har inne i kroppen påverkas och dessa kan man inte träna. 

Symptomen är mycket olika och man talar ofta om Parkinsons sjukdomar, alltså i plural.

Jag kan t.ex. inte skriva för hand alls, inte ens en enskild bokstav eller siffra. Slår även ned fel tangenter på datorn (denna text tog lång tid att få rätt). 

Att jag ska kunna skriva en bok på mer än 200 sidor igen, kan jag bara fetglömma Tyvärr! 

Sedan ett år tillbaka har jag även svårt att  svälja, framför allt flytande föda, som jag bara kan svälja i små klunkar. Annars sätter jag i halsen och får en rejäl hostattack.  

Men min logoped lärde mig att böja ned huvudet, räkna tyst till tre och sedan svälja med böjt huvud. Då kan jag svälja större klunkar utan problem. Att göra det på en finare middag blir svårt, men några sådana väntar mig inte.

Det finns hjälpmedel att få, tack och lov!  Via min vårdcentral fick jag kontakt med en förstående arbetsterapeut som kom hem och såg till att jag fick en del hjälpmedel. 

Det var två rullatorer, en för inomhus och för utomhus bruk, en järnställning vid min säng som underlättar när jag ska kliva upp, lakan som delvis består av siden som underlättar när jag vänder mig och en strumppådragare.

Sedan fick jag en kontorsstol på hjul som går att  låsa i ett visst läge som även går att höja och sänka tack vare en elmotor. 

Min utomhusrullator är den vanliga röda med gummihjul som de flesta rullatorförare har. Den heter "Karl Oskar". Den ska jag berätta mer om i ett kommande inlägg på min blogg.

Min inomhusrullator, som arbetsterapeuten också försett mig med, är norsk. Den är lätt och väger inte  mycket så därför tar jag den med mig i bilen när jag är på gymmet och när jag  ska till Sollentuna Centrum.

Då jag har svårt att gå inomhus har jag sedan en månad tillbaka fått en eldriven stol som jag kör omkring med inomhus och styr med en joystick. Den är jättebra! 

Det var arbetsterapeuten som ordnade ett möte hos Sodexo, som är ett företag som regionen anlitar när det bl.a. gäller rullstolar och diverse eldrivna hjälp medel för oss som har svårt att förflytta oss.

Vid det mötet fick jag berätta om mina problem och fick sedan prova ut olika rullande hjälpmedel.

Resultatet blev att jag - förutom den elektriska rullande stolen för inomhusbruk  - även fick hyra en elscooter som jag kan köra med utomhus. Den ska gå att åka två mil på en laddning.  Den är en så kallad promenadscooter och maxhastigheten är bara ca 8 km i timmen. 

Båda dessa apparater får jag hyra för en femhundring per styck och år. Att köpa dom skulle kostat ca 70 -80 000 kr.

Sedan har jag fått ett parkeringstillstånd för rörelsehindrad och ansökt om färdtjänst.

Men vilka hjälpmedel man får - och hur snabbt man får dem - varierar mellan landets regioner och kommuner. Att bo i Stockholms län är nog ett plus för den som är i behov av hjälpmedel.

Låt staten sköta sjukvården i landet så vi får samma tillgång till piller, vård och hjälpmedel oavsett var vi är folkbokförda. Sedan kan regionerna (de f.d. landstingen) avvecklas helt. De få uppgifter de har kvar kan andra myndigheter ta hand om, bl.a. länsstyrelserna. 

Landstingen - som skapades 1862 - har spelat ut sin roll.