Jag rollspelade redan på 1950-talet

Rollspel  är idag en stor fluga med flera hundratusen utövare. Det började i Sverige med drakar och demoner på 1980-talet. Många föreningar bildades som fick ett riksförbund - Sverok - som får statsbidrag. Rollspelandet är inte bara ett bordsspel utan även ett fysiskt ute i friska luften. Då kallas det lajv. Jag var tidigt ut med mitt rollspel. Redan i slutet av 1950-talet höll jag på med det, dock utan att jag visste att det var just rollspel jag sysslade med.

När jag var i yngre tonåren vågade jag inte närma mig tjejer. Orsaken var bl.a. att jag hade så konstiga veck på mina långbyxor. I stället höll jag mig inne, läste massor med böcker samt byggde ett helt och hållet påhittat fantasiland.

Landet låg någonstans ute i Atlanten utanför Skottland. Det var ett örike med ett par tre stora öar samt flera mindre. Det var en monarki som sedan många hundra år hade starka band med Skottland (som också var ett stort intresse för mig, något som hållit i sig till idag.)

Mitt fantasiland hette Bear Island där jag var premiärminister. Jag hade försett landet med en egen flagga, ett heraldiskt statsvapen och ett valspråk: "The People´s Freedom -  the Land´s prosperity!" eller försvenskat "Folkets frihet - Landets välgång"

Jag hade skrivit landets historia, gjort en regentlängd och givetvis en detaljerad karta  med städer, berg, sjöar och floder utsatta och namngivna. För mig var detta en slags verklighetsflykt.

Först "rollspelade" jag med mig själv i olika roller. Ibland utrikesminister, ibland överbefälhavare.

Men jag fick en klasskamrat att också bygga ett fantasirike. Då började det man i dag kallar rollspel. Han hette Christer och hans rike hette Crimoy och låg någonstans i  Asien. Det var också ett örike som jag råkade i krig med. Då utväxlade vi noter, tog hem våra ambassadörer, höjde importtullar m.m.

Snart blev det fred och vi kunde uppta våra handelsförbindelser och idrottsliga och kulturella utbyten.

Ja, så här höll vi på fram och tillbaka. I spelet som inte hade några fastställda regler skickade vi brev till varandra - även på lektionerna.

Det varade väl några månader sen tröttnade Christer. Och jag började få andra intressen (trots byxvecken). Men det var kul så länge det varade.