13 september 2018

Det kommunistiska Vänsterpartiet

Vi har flera ytterlighetspartier i vårt land. Sverigedemo-kraterna med sitt nynazistiska ursprung är ett. Feministiskt initiativ är ett annat, som tack och lov inte har särskilt stort inflytande. Vänsterpartiet  - som fortfarande är kommunistiskt, i alla fall enligt mig -  är ett tredje ytterlighetsparti som tyvärr har för stort inflytande. Miljöpartiet är också ett ytterlighetsparti med sina ibland märkliga förslag på miljöområdet.

Resultatet av årets val har gjort det svårt att få fram en beslutskraftig regering. Sossarna vill spräcka Alliansen och få samverkan med Liberalerna och Centern. Alliansen säger sig vilja hålla ihop men utan stöd eller samverkan med SD. Det psykologiska rävspelet pågår för fullt. Det kommer nog att dröja innan vi har en regering på plats. Hur handlingskraftig den blir återstår att se.

Det bästa för Sverige vore en koalition med sossarna och Alliansen. Då får man majoritet i Riksdagen och kan hålla ytterlighetspartierna utanför. Då kunde man tillsammans kompromissa sig fram till långsiktiga spelregler för det mesta, som integration/invandring, skattesystem, energiförsörjning, bostäder, finansiella sektorn m.m.

Att få hållbara långsiktiga regler skulle gynna alla, inte minst näringslivet vars verksamhet skapar grunden för vår välfärd.

Fortfarande kommunistiskt

Vänsterpartiet skulle då inte få det inflytande det har haft som stödparti till Löfvens regering. Det är märkligt att sosseriet kramar om V. Under alla tidigare år höll sossarna kommunisterna på armlängds avstånd överallt, i facket och på arbetsplatserna. Via den civila delen av "Stay Behind", även kallad "Den svenska motståndsrörelsen" (DSM) som leddes av sossarna hade man koll på de opålitliga kommunisterna och förde register över dem. (Helt felaktigt har det hävdats att det var militären och IB (Inhämtningsbyrån, felaktigt kallad Informationsbyrån) som gjorde detta.)

Då jag i ett Facebookinlägg hävdade att V är kommunistiskt fick jag mothugg från en kvinnlig sympatisör som hävdade att V inte längre har något med kommunismen att göra. "Man bytte ju namn och blev ett helt nytt parti" menade hon.

Lars Ohly som var partiets ledare till 2012 var bekännande kommunist och grät när Berlinmuren föll och DDR gick i graven. Tidigare partiledaren C-H Hermansson har hyllat massmördaren Stalin som  "en av alla epokers mest geniala vetenskapsman". Jonas Sjöstedt, den alltid leende räven med de kalla ögonen, var medlem i Kommunistisk Ungdom, men har aldrig öppet sagt att han nu är kommunist, vilket han dock var när han gick med i partiet. Han är smart och slipad.

Vill upphäva äganderätten

Läser man V:s mångordiga partiprogram klarnar bilden. Så här skriver man om äganderätten:

Kapitalets makt måste brytas för att demokratin ska kunna fördjupas och breddas. De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former.
En socialistisk ekonomi är ett i grunden annorlunda system än dagens. Det socialistiska samhället kan innefatta olika gemensamma ägandeformer som direkt arbetarstyre, kooperativ, kommunalt eller statligt ägande, men även privata företag kan bidra till samhällets utveckling. I samma utsträckning som socialismen förverkligar människans rätt att bestämma över sitt arbete upphävs ägandet av produktionsmedlen - - - -.

Här talar man klart och tydligt att näringslivet ska socialiseras och övergå till den kommunistiska staten. Ord och inga visor. Visserligen kan man tänka sig privata företag. Det blir väl några frisörer och kioskägare och liknande småföretag. Ungefär som i dagens Kuba. Sic!

Bankerna har man ett särskilt gott öga till och man skriver så här:


Vi vill beskatta finanssektorn hårdare och använda medel i pensionsfonderna till produktiva investeringar istället för finansiell spekulation. Därutöver behövs ett ökat statligt ägande inom bankväsendet. På sikt bör bankväsendet i helhet förstatligas.

Ryssland nämns inte alls
USA, EU och Nato är upphov till allt ont och allt elände i världen. Nato vill man upplösa och helst även EU. USA kan man dock inte göra så mycket åt men lyfter fram alla kärnvapen som landet har.
Att Ryssland har massor av kärnvapen, är aggressivt och har ockuperat Krim och för ett krig mot Ukraina och tidigare mot Georgien nämns inte med ett ord. Däremot finns en kort passus om Sovjetunionen: 
Sovjetunionen och de länder som följde samma väg föddes ur kämpande människors drömmar om en bättre värld, men blev till dessa drömmars motsats. De socialistiska idealen krossades i stater som tog sig socialismens namn.
Här är det enda som kan tolkas som ett avståndstagande med kommunismen, men det är i så fall mycket lamt uttryckt. Livet i Sovjet blev inte någon dröm om en bättre värld. Men det blev i alla fall dess motsats säger man, dvs. en sämre värld. 
Man kan inte fullt ut erkänna vilket helvete kommunismen/socialismen skapade i Sovjetväldet - och för övrigt även skapat i alla andra kommuniststyrda länder som t.ex. Kuba, Etiopen, Kina, Nordkorea, Venezuela m.fl.
Våld okej som sista utväg
Civil olydnad är helt ok enligt partiprogrammet. Man ger alltså grönt ljus för sina proselyter att göra som man vill även om man därigenom bryter mot lagen. Men man kan även tänka sig att gå längre. Så här skriver man:
Den väpnade kampen ska inte romantiseras. Den är alltid sista utvägen.
Här säger man att man även kan tillgripa våld om det skulle behövas för att bygga sitt socialistiska samhälle
Det förflutna hänger kvar
Det definitiva beviset på att nuvarande Vänsterpartiet fortfarande är ett kommunistiskt socialistparti framgår av följande avslöjande passus i partiprogrammet:
Sedan grundandet 1917 är Vänsterpartiet en del av den svenska arbetarrörelsen och det partipolitiska uttrycket för vänstern i Sverige. 
Hoppsan! Tjejen på Facebook trodde att Vänsterpartiet bildades 1990 när partiet fick sitt nuvarande namn och att det inte har något med kommunism att göra. 
Att säga att man bildades 1917 är inte att göra upp med sitt förflutna.
- - - - -
PS. Vill du fördjupa dig mer i Vänsterpartiets och kommunismens historia och allt elände denna ism ställt till med i världen rekommenderar jag 1) "Låt mig få städa klart! Om kommunister, kryptokommunister och antikommunister" av Kjell Albin Abrahamson (Hjalmarson & Högberg Bokförlag AB, Stockholm 2014) och 2) "Partiet på kant med (v)erkligheten" av Magnus Utvik (Carlsssons Bokförlag, Stockholm 2018).




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...