Allt var planerat under kalla kriget

Under kalla kriget var Sverige väl rustat. Vårt totalförsvar var ett av de bäst organiserade i hela Europa. Krigsmakten hade bl.a. tusen flygplan och 500 stridsvagnar. I norr fanns fästningen Boden och Kalixlinjen med bunkrar och förberedelser för att kunna spränga vägar och broar. Allt ifall ryssen skulle komma den vägen.

Vi hade också hemliga bergrum; skyddsrum överallt i samhällena; skyddsmasker för i stort sett hela befolkningen men även förberedda krigskyrkogårdar och 124 miljoner färdigtryckta krigssedlar på hemliga platser runt om i landet.

Dessutom fanns ett civilförsvar som var väl förberett. Jag vet. Jag jobbade på 1960-talet på Länsstyrelsen i Örebro och tjänstgjorde en tid på civilförsvarsenheten där. Civilförsvarets planering var mycket detaljerad. In absurdum kan man tycka, med dagens glasögon.

Om Örebro skulle bli bombat och förstört hade civilförsvaret en undsättningskår bemannad av stora starka karlar med spett och motorsågar m.m. som var förlagd i Fjugesta, söder om staden. Kåren skulle gå in i den sönderbombade stan och börja röja upp och befria instängda överlevande.

För dessa gubbar (och gummor?) fanns avtal med bönderna i Fjugesta om var de skulle inhysas och till och med vad de skulle äta. Det fanns färdiga matsedlar och avtal med bönderna att de lovade leverera de råvaror som krävdes.

Civilförsvaret skulle även bevaka krigsviktiga industrier. En fanns i Hallsberg. Det var en mössfabrik som hette Svea och som skulle tillverka uniformsmössor. När jag om min kompis på civilförsvarsenheten åkte dit för att rekognosera fann vi att fabriken var nedlagd sedan länge. Inte ens fabriksbyggnaden fanns kvar. Planerna stämde inte alltid och därför reviderades de ständigt, år ut och år in under hela kalla kriget.

Ett av mina uppdrag på civilförsvarsenheten var att förbereda en utrymning av Örebro. Jag fick siffror över hur många det bodde i de olika stadsdelarna. Hur många intagna det fanns på sjukhus och ålderdomshem i varje stadsdel. Hur lång tid det tog att bygga om en vanlig stadsbuss till en bussambulans och hur många patienter den kunde ta. Hur långt det var till de områden dit de utrymda skulle forslas och hur lång tid det skulle ta med en snitthastighet av 15 kilometer i timmen.

Med alla dessa fakta räknade jag ut på minuten hur lång tid det skulle ta att utrymma staden. Jag gjorde snygga flerfärgade tabeller och diagram i tre exemplar som sattes in i lika många pärmar. En till Civilförsvarsstyrelsen i Stockholm, en till hemliga bergrummet och en kvar på Länsstyrelsen. Allt var matematiskt uträknat och snyggt uppställt. Stolt gick jag till min närmaste chef civilförsvarsinspektören Adbring och lämnade över mitt arbete som tagit ett par månader att sammanställa. - Bra gjort, sa han. Men har du tagit hänsyn till de tio procent av befolkningen som beräknas vara inkallad till krigstjänst?

Det hade jag inte gjort. Den faktabiten hade jag inte fått av honom. Allt arbete var i stort sett förgäves. Sic!