Det är dags att gå med i Nato

Jag var en bokslukare när jag var liten. Det ledde till att jag fick förmånen att besöka bibliotekets vuxenavdelning, trots att jag var en liten nioåring. Där upptäckte jag bokverket "Världskriget i bild". Det var en chockartad upplevelse. Bilder från koncentrationsläger och sönderbombade städer.

Samtidigt pågick kalla kriget med ett militärstarkt Sovjet, med hot om spetsnazinvasion och atombomber. Kombinationen "Värdskriget i bild" och ryssen gjorde min barndom ångestfylld, framförallt för att det lilla alliansfria och neutrala Sverige stod ensamt i den hotfulla världen.

Men vi var inte ensamma. I lönndom var vi nära kompisar med USA, Storbritannien och Nato. Vi hade gemensamt flygledningssystem och hemliga organisationer som skulle aktiveras om Sverige blev ockuperat och annat militärt samarbete. Detta visste sossarna Erlander och Palme, trots att den sistnämnde hela tiden kritiserade USA. Hade jag känt till detta samarbete hade min ångest varit mindre. Nu så här efteråt känner jag mig lurad.

På Brännpunkt i dagens SvD skriver ett gäng sossar och andra USA-hatande vänsternissar om Sverige och Nato. De kritiserar borgarna, främst Bildt, för Sveriges engagemang i Afghanistan. De menar att det inte alls handlar om att skydda flickskolor eller att utbilda landets egna militärer. Det verkliga skälet, menar de, är att borgarna vill bygga upp ett djupgående samarbete med USA och Nato för att underlätta ett framtida Natomedlemskap.

Det känns lite märkligt att sossarna gnäller om Natosamarbete med vetskap om vad som hände på 50- och 60-talen när de själva hade makten. Båda blocken har i så fall gjort sig skyldiga till Natosamarbete. Jag tycker det är dags att sluta hymla och i stället ta steget fullt ut och gå med i Nato.