Leva som man lär?

I mitt närområde bor ett par som är aktiva miljöpartister. Frun sitter i kommunens fullmäktige och maken kandiderar också i årets val, fast långt ned på valsedeln. De är jättetrevliga; vi har känt dem i fyrtio år, morsar när vi ses men umgås inte. Men. Det finns ett aber. Jag tycker inte de riktigt lever som de lär.

Maken älskar gamla bilar och har uppfarten fylld av dem, som han mekar med. En av dem brukar vara möjlig att köra med. För några år sedan skulle deras granne sälja sitt hus. Mäklaren ansåg att det skulle bli svårt att sälja det på grund av miljöpartistens alla bilar. Kommunen utfärdade ett föreläggande och bilarna försvann. Huset såldes. Sen kom bilarna tillbaka.

Huset de bor i värms fortfarande av en gammal oljepanna med en brännare som verkar vara felinställd och stinker illaluktande rökgaser. När vinden ligger åt rätt håll (dvs. fel håll) så slår rökgaserna ned på vår uteplats. Först trodde jag det var flygplan på väg till Arlanda som förpestade luften, men så var det inte.

Att leva som man lär är viktigt för trovärdigheten, oavsett om man är politiker eller t.ex. skattetjänsteman (som självklart måste avhålla sig från skattefusk). Men jag ställer nog större krav på politiker, trots allt. De är "offentliga" personer och ska de vinna mitt förtroende så förutsätter jag att de lever som de lär.

Miljöpartiet kommer inte att få min röst i höstens kommunval.